Kvävning behandlas med ett antal olika förfaranden som utgör luftvägshanteringen. Detta består av grundläggande tekniker som är tillgängliga för första hjälpen-tekniker och mer avancerade tekniker som är tillgängliga för sjukvårdspersonal.

Amerikansk sjukvårdare lär ut bukstötarna till afghaner

Grundläggande behandling (första hjälpen)Redigera

Grundläggande behandling av kvävningsbesvär innefattar ett antal icke-invasiva tekniker för att hjälpa till att avlägsna främmande kroppar från luftvägarna. De flesta moderna protokoll, inklusive de som utarbetats av American Heart Association och American Red Cross, rekommenderar flera steg, utformade för att utöva ett allt större tryck. För den som är vid medvetande rekommenderar de flesta protokoll att man uppmuntrar offret att hosta, följt av hårda ryggklappar och, om inget av detta fungerar, bukstötar (Heimlich-manöver) eller bröststötar. När kvävningsoffret förlorar medvetandet rekommenderas att påbörja hjärt- och lungräddning.

CoughEdit

Om kvävningsoffret är vid medvetande och hostar rekommenderar amerikanska Röda Korset att man uppmuntrar individen att hålla sig lugn och fortsätta att hosta fritt, och det kan vara lättare att ta luft genom näsan för att fylla på lungorna. Om personen som kvävs inte kan hosta eller om hosta inte är effektivt rekommenderar Amerikanska Röda Korset att man går över till andra metoder, som beskrivs nedan.

Avbildning av ryggslag (back slaps). Räddaren böjer offrets kropp så mycket som möjligt och slår sedan till.

Back blows (Back slaps)Edit

Många sammanslutningar, som Amerikanska Röda Korset och Mayo Clinic, rekommenderar att man använder sig av back blows (back slaps) för att hjälpa till med räddningen av kvävningsoffer. Denna teknik börjar med att man böjer den kvävningsdrabbade framåt så mycket som möjligt och till och med försöker placera huvudet lägre än bröstet, för att undvika risken för att slagen skulle kunna driva föremålet djupare in i personens hals (det är en sällsynt komplikation, men möjlig). Böjningen sker i ryggen, nacken bör inte vara överdrivet böjd. Ryggslag utförs genom att ge kraftiga slag med handens häl på offrets rygg, mellan skulderbladen.

Ryggslagen trycker bakom blockeringen, vilket gör att det främmande föremålet kan lossna. I vissa fall kan den fysiska vibrationen av handlingen orsaka tillräcklig rörelse av föremålet för att hjälpa patienten att frigöra luftvägarna.

Abdominal Thrusts (Heimlich Maneuver)Edit

Abdominal thrusts anti-kvävningsteknik: applicera dem på området som ligger mellan bröstet och naveln.

Abdominal thrusts utförs med räddaren som står bakom det kvävande offret. Räddaren sluter sin skickliga hand, tar tag i den med den andra handen och trycker kraftfullt inåt och uppåt med båda händerna på det område som ligger mellan bröstet och naveln på offret. Trycket riktas inte direkt mot revbenen för att undvika att någon av dem bryts. Om det första trycket inte löser kvävningen kan det upprepas flera gånger. Användning av bukstryck rekommenderas inte till spädbarn under 1 år på grund av risken att orsaka skador; det finns anpassade tekniker för dem (se mer längre ner). Bukstötar ska inte heller användas när patientens buk har problem med att ta emot dem, t.ex. graviditet eller överstorlek; då rekommenderas bröststötar (se vidare nedan).

Syftet med bukstötar är att skapa ett tryck som kan driva ut föremålet som fastnat uppåt i luftvägarna och därmed avhjälpa obstruktionen. Denna metod upptäcktes av dr Henry Heimlich 1974 och kallas därför “Heimlich-manövern”. Dr Henry Heimlich hävdade att hans manöver var bättre än bakslag med argumentet att bakslag kan leda till att hindret fastnar djupare i offrets luftväg. Detta påstående startade en debatt inom läkarkåren, som slutade med rekommendationen att alternera de båda teknikerna, men att patienten måste böja ryggen innan han eller hon får smällarna. Så Heimlich-manövern i sig använder endast bukstötar, men ingår också i protokoll mot kvävning som inkluderar tekniken med ryggslag (back slaps).

Anti-kycklingsteknik med bröststötar: Om offret inte kan ta emot stötar på buken, använd bröststötar; applicera dem på den nedre halvan av bröstbenet, men inte i den allra sista punkten.

BröststötarRedigera

När stötningar på buken inte kan utföras på offret (vid gravida eller alltför överviktiga offer och andra) rekommenderas bröststötar i stället.

Bröststötar utförs med räddaren som står bakom det kvävande offret. Räddaren sluter sin skickliga hand och tar tag i den med den andra handen. Detta kan ge upphov till flera olika sorters knytnävar, men alla kan vara giltiga om de kan placeras på offrets bröstkorg utan att sjunka dit en knoge alltför smärtsamt. Räddaren håller knytnäven med båda händerna och använder den för att med kraft trycka inåt på den nedre halvan av bröstbenet (ungefär), men inte i själva ändpunkten (som är xiphoidprocessen). Det kan noteras, som en allmän referens, att när offret är en kvinna är tryckzonen för tryck på bröstkorgen normalt sett högre än nivån på brösten. Trycket riktas inte mot xiphoidprocessen för att undvika att bryta den. Om den första stötningen inte löser kvävningen kan den upprepas flera gånger.

“Five and Five”-strategiRedigera

Amerikanska Röda Korset rekommenderar ett protokoll med omväxlande fem ryggslag och fem bukstötar för medvetna kvävningsoffer tills föremålet som blockerar luftvägarna har lossnat. För gravida eller alltför överviktiga offer är protokollet detsamma, men bröststötar rekommenderas i stället för bukstötar. Om offret blir medvetslöst rekommenderas grundläggande hjärt- och lungräddning. Hur som helst är det praktiskt att få någon att ringa till akutsjukvården innan det händer.

Röda korset hänvisar inte specifikt till sitt protokoll för kvävningsoffer som “Five and Five Technique”, och det skiljer sig från Heimlich-manövern eftersom det innefattar att ge offret ryggslag, i motsats till vad dr. Heimlichs procedur som uttryckligen utelämnade bakslag och endast var baserad på hans teknik.

AntivikningsanordningarRedigera

Sedan 2015 har flera antivikningsanordningar utvecklats och släppts ut på marknaden. Utformningen av dessa anordningar bygger på en mekanisk effekt i vakuum, utan behov av batterier eller elektrisk ström. De har vanligtvis en fäst mask, för att göra ett vakuum från patientens näsa och mun. De nuvarande modellerna av antichokeranordningar är ganska lika: ett verktyg med direkt kolv (LifeVac) eller en vakuumspruta (backward syringe) som håller tungan på plats genom att föra in ett rör i munnen (Dechoker). Några andra mekaniska modeller är under utveckling, t.ex. Lifewand, som gör vakuumet genom direkt tryck mot patientens ansikte med hjälp av en knapp. Enligt en systematisk granskning av effektiviteten hos dessa tre anordningar från 2020 finns det många svagheter i de tillgängliga uppgifterna och få opartiska prövningar som testar effektiviteten hos suganordningar mot kvävning, vilket resulterar i otillräckliga bevis för att stödja eller avråda från deras användning. Praktiker bör fortsätta att följa de riktlinjer som utarbetats av lokala återupplivningsmyndigheter och som överensstämmer med ILCOR:s rekommendationer.”

Medvetslösa offerRedigera

Bröstkompressioner vid hjärt- och lungräddning (HLR).

När ett kvävningsoffer blir medvetslöst är det obligatoriskt att ringa till sjukvården om det inte redan har gjorts.

Räddningsandning vid hjärt- och lungräddning (HLR).

För övrigt bör ett medvetslöst kvävningsoffer få en första hjälpen-behandling som liknar den för alla andra patienter som inte andas: En hjärt- och lungräddning (HLR), med omväxlande serier av cirka 30 kompressioner (på den nedre halvan av bröstbenet) och serier av två räddningsandningar (genom att nypa offrets näsa och blåsa luft i munnen; det är också möjligt att luta offrets huvud uppåt eller nedåt och ge ytterligare två andetag, så att luften kan ta sig in genom blockeringen). Skillnaden mellan HLR vid kvävningsoffer och normal HLR är att HLR vid kvävningsoffer innefattar ett försök att avlägsna det blockerande föremålet (huvudsakligen med hjälp av fingersvepning när föremålet redan är synligt) i slutet av varje serie kompressioner. Bröstkompressionerna vid hjärt- och lungräddning (HLR) ger av en slump samma kvävningsdämpande effekt som tekniken med brösttryckningar, så HLR i sig skulle kunna driva ut föremålet. Om föremålet stöts ut och därefter avlägsnas måste HLR fortsätta tills offret återfår sin andning. Spädbarn (spädbarn under 1 år) kräver en särskild anpassning av förfarandet (beskrivs vidare nedan).

En antichokningsanordning kan frigöra luftvägarna hos medvetslösa offer, men kan inte nödvändigtvis ta ut det blockerande föremålet ur munnen (det kan behöva avlägsnas manuellt). Hur som helst kommer offret att behöva hjärt- och lungräddning (HLR) efter det, som det har beskrivits ovan, men bara omväxlande de 30 kompressionerna och de 2 räddningsandningarna.

Om fingersvepning hos medvetslösa offerRedigera

I medvetslösa offer för kvävningsattacker förespråkar American Medical Association att man ska svepa med fingrarna över baksidan av halsen för att försöka få bort luftvägsobstruktioner. Många moderna protokoll rekommenderar dock att man inte använder fingersvepning. Röda korsets rutiner uppmanar specifikt räddningspersonal att inte utföra en fingersvepning om man inte tydligt kan se ett föremål i offrets mun på grund av risken att hindret drivs djupare in i offrets luftväg. Andra protokoll föreslår att om patienten är vid medvetande kan han eller hon själv ta bort det främmande föremålet, eller om han eller hon är medvetslös bör räddaren helt enkelt placera honom eller henne i återhämtningsläget, eftersom detta (i viss utsträckning) gör det möjligt att dränera vätskor ur munnen i stället för ner i luftstrupen på grund av tyngdkraften. Det finns också en risk för att orsaka ytterligare skada (t.ex. genom att framkalla kräkningar) om man använder en fingersvepningsteknik. Det finns inga studier som har undersökt användbarheten av fingersvepningstekniken när det inte finns något synligt föremål i luftvägarna. Rekommendationer för användning av fingersvepning har baserats på anekdotiska bevis.

I särskilda populationerEdit

Spädbarn (under 1 år)Edit

För spädbarn (spädbarn under 1 år) rekommenderar American Heart Association att man utför cykler av ryggslag (5 ryggslag) följt av brösttryckningar (5 bröstkompressioner, som är anpassade).

Ryggslag och brösttryckningar för spädbarn

I ryggslagen rekommenderas att spädbarnet, innan de utförs, lutas något upp och ner och stöds av en av räddningsmannens underarmar och respektive hand (spädbarnets huvud måste hållas försiktigt i denna manöver, vanligtvis från käken). För att uppnå denna position kan räddaren sätta sig på en stol med barnet, så att barnets kropp (som stöds av räddarens underarm och hand) kan lutas längs räddarens lår. Som ett alternativ till detta (om barnet är för stort eller om det finns andra problem) kan räddaren sitta på en säng eller soffa, eller till och med på golvet (om det inte finns någon sittplats i närheten) och stödja barnets kropp i knäet, så att barnet kan luta sig upp och ner från knäet, till höger eller vänster. Om räddaren inte kan sitta ner kan han eller hon åtminstone försöka utföra manövern lågt över ett mjukt underlag (för att minska risken för fall). Om de föregående alternativen inte är möjliga, men räddaren är tillräckligt skicklig, kan räddaren fortfarande sätta sig på knä och placera barnets kropp längs det lår som är högre (med underarmen som stöd mellan låret och barnet), så att barnet kan lutas lite framåt mot det låret. När barnet redan är lutad (med hjälp av något av systemen) tillämpar räddaren slagorden.

I manövern med brösttryck placeras barnets kropp liggande. Därefter utför räddaren kompressioner på bröstbenet och trycker med endast två fingrar på dess nedre halva (den som ligger närmast buken). Bukstötar rekommenderas inte till barn under 1 år, eftersom de kan orsaka leverskador.

Cyklerna med 5 ryggslag och 5 bröstkompressioner alterneras tills föremålet kommer ut ur spädbarnets luftvägar eller tills spädbarnet blir medvetslöst.

Om spädbarnet blir medvetslöst rekommenderar American Heart Association att man påbörjar hjärt- och lungräddning (HLR), som måste anpassas till spädbarn. Vid den proceduren placeras barnet med ansiktet uppåt på en horisontell yta, med huvudet i rakt läge (om barnets huvud lutas för mycket bakåt kan tillträdet till luftstrupen stängas). Därefter måste man tillämpa en omväxlande cykel med 30 bröstkompressioner (men med en modifiering: räddaren trycker med endast två fingrar på den nedre delen av bröstbenet) och två räddningsandningar (också med en modifiering: räddaren blåser luft med munnen och täcker barnets mun och näsa samtidigt). Mellan bröstkompressionerna och räddningsandningarna tittar räddaren in i munnen för att se om det hindrande föremålet har kommit ut (på grund av effekten av kompressionerna) och, om det är synligt, försöker han få ut det (huvudsakligen med hjälp av en fingersvepning). Om föremålet har dragits ut fortsätter den kardiopulmonella återupplivningen tills barnet återfår sin andning eller tills sjukvården anländer.

Gravida eller alltför överviktiga personerRedigera

American Heart Association rekommenderar brösttryckningar i stället för buktryckningar för gravida eller alltför överviktiga personer som kvävs. Bröststötar utförs på liknande sätt som bukstötarna, men med händerna placerade på den nedre delen av den kvävande personens bröstkorg, vid den nedre halvan av bröstbenet (sternum), i stället för över mitten av buken, som vid de traditionella bukstötarna. Därefter används kraftiga inåtriktade stötar. Som referens kan nämnas att tryckzonen för tryck på bröstet (den nedre halvan av bröstbenet) hos kvinnor normalt ligger högre än nivån på brösten. Bröststötarna kan alterneras med ryggslag (back slaps), som appliceras på offrets rygg när det är mycket framåtböjt.

Handikappade personer i rullstolRedigera

Om kvävningsoffret är en handikappad person som använder rullstol, är första hjälpen-förfarandet ganska likadant som i fallet med de andra offren. Skillnaden ligger i att försöka tillämpa teknikerna direkt, medan offret fortfarande sitter i rullstolen.

Ryggslagen (back slaps) kan användas efter att offrets rygg har böjts framåt så mycket som möjligt. För att utföra bukstötarna (Heimlich-manövern) måste offrets rygg också böjas framåt, och räddaren måste ställa sig bakom rullstolen. Därefter kan räddaren omfamna offrets buk bakifrån och uppåt och luta sig över toppen av rullstolens ryggstöd. Om detta är för svårt kan räddaren gå ner för att omfamna offrets buk och rullstolens ryggstöd tillsammans. Samma sak kan prövas från sidan eller på ett annat sätt. Slutligen måste räddaren utöva det plötsliga trycket inåt och uppåt på buken. Man måste komma ihåg att om offret inte kan ta emot tryck på buken (detta gäller gravida eller alltför överviktiga personer) måste man i stället använda tryck på bröstet. De tillämpas även när offret sitter i rullstolen, men med plötsliga inåtriktade tryck på den nedre delen av bröstbenet mot rullstolens ryggstöd och räddarens kropp. Om det finns svårigheter med detta kan samma manöver prövas från sidan eller på ett annat sätt.

På grund av de ytterligare svårigheterna med att hjälpa funktionshindrade är det lämpligt att undvika att placera dem i alltför trånga och instängda utrymmen vid måltiderna. De öppna utrymmena ger räddningsmännen lättare tillgång till dem.

Närvaron av en anordning som förhindrar kvävning kan vara särskilt användbar när en funktionshindrad person är i närheten.

SjälvbehandlingRedigera

Huvudet nedåt för självbehandling av kvävning om andra tillvägagångssätt misslyckas

Den Heimlichska manövern (bukstötar) kan utföras eller kan administreras själv. Självadministrering av denna manöver kräver att man placerar sin egen buk över en stol, ett räcke eller en bänkskiva och driver buken mot föremålet med skarpa, uppåtriktade stötar. Detta fungerar som ett substitut för de stötar som en annan person gör med händerna. En studie visade att dessa självadministrerade bukstötar var lika effektiva som de som utförs av en annan person, även om överviktiga personer inte ingick i studien. Alternativt tyder flera beviskällor på att ett av lovande tillvägagångssätt för självbehandling vid kvävning skulle kunna vara att tillämpa huvudet nedåt (omvänd) position.

Å andra sidan är användandet av en modern antikvävningsanordning ett av de bästa, och mest realistiska, alternativen för självbehandling i händelse av att man drabbas av en allvarlig kvävningsepisod.

Avancerad behandlingRedigera

Det finns många avancerade medicinska behandlingar för att lindra kvävning eller luftvägsobstruktion. Dessa inkluderar inspektion av luftvägarna med ett laryngoskop eller bronkoskop och avlägsnande av föremålet under direkt syn. Svåra fall där det är omöjligt att avlägsna föremålet kan kräva cricothyrotomi (akut trakeostomi). Cricothyrotomi innebär att man gör ett snitt i patientens hals och för in ett rör i luftstrupen för att förbigå de övre luftvägarna. Förfarandet utförs vanligtvis endast när andra metoder har misslyckats. I många fall kan en akut trakeostomi rädda patientens liv, men om den utförs felaktigt kan den avsluta patientens liv.