Neuropsykologiska konsekvenser av tumörresektion i lillhjärnan hos barn: cerebellärt kognitivt affektivt syndrom i en pediatrisk population

Förvärvade cerebellära lesioner hos vuxna har visats ge upphov till försämringar i högre funktioner, vilket exemplifieras av cerebellärt kognitivt affektivt syndrom. Det är ännu inte känt om liknande fynd förekommer hos barn med förvärvade cerebellära lesioner och om utvecklingsfaktorer påverkar deras presentation. I hittillsvarande studier har överlevare av cerebellära tumörer i barndomen som uppvisar långvariga brister i kognitiva funktioner genomgått kirurgi samt kranial bestrålning eller metotrexatbehandling. Det är viktigt att undersöka effekterna av cerebellär skada oberoende av de kända skadliga effekterna av dessa medel för att förstå cerebellumets roll i den kognitiva och affektiva utvecklingen och för att informera om behandlings- och rehabiliteringsstrategier. Om det cerebellära bidraget till kognition och affekt är betydande kan skador i barndomen påverka ett brett spektrum av psykologiska processer, både som en omedelbar konsekvens och när dessa processer inte utvecklas normalt senare. I den här studien utvärderade vi neuropsykologiska data hos 19 barn som genomgått resektion av tumörer i lillhjärnan men som varken fått kranial bestrålning eller metotrexatkemoterapi. Försämringar noterades i exekutiva funktioner, inklusive planering och sekvensering, och i visuell-rumslig funktion, expressivt språk, verbalt minne och modulation av affekter. Dessa brister var vanliga och kunde i vissa fall särskiljas från motoriska brister. Särskilt lesioner i vermis var förknippade med dysreglering av affekt. Beteendemässiga brister var tydligare hos äldre än hos yngre barn. Dessa resultat visar att kliniskt relevanta neuropsykologiska förändringar kan uppstå efter resektion av tumörer i lillhjärnan hos barn. Åldern vid operationstillfället och platsen för cerebellär lesion påverkar det neurobeteendemässiga resultatet. Resultaten av denna studie visar att det cerebellära kognitiva affektiva syndromet är uppenbart hos såväl barn som vuxna, och de ger ytterligare kliniska bevis för att lillhjärnan är en viktig nod i det distribuerade neurala kretslopp som stöder högre ordningers beteenden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.