Vetenskapsmän har länge sökt efter en förklaring till variationer i människors benägenhet att utveckla övervikt, fetma och typ 2-diabetes. Förutom livsstilsfaktorer som kost och fysisk aktivitet misstänker man att fysiologiska skillnader i ämnesomsättningen – som i slutändan skulle leda till skillnader i viktökning mellan människor – spelar en roll.

“Vi har misstänkt att det finns fysiologiska mekanismer i fettvävnaden som gör att vissa människor blir överviktiga och andra inte, trots likheter i livsstil, och nu har vi hittat en sådan”, säger Mikael Rydén, professor i klinisk och experimentell fettvävnadsforskning vid Karolinska Institutets medicinska institution i Huddinge.

I den aktuella studien analyserade forskarna vävnadsprover från subkutant fett som togs från kvinnors magar före och efter en uppföljningsperiod på cirka tio år. Vad de upptäckte var att fettcellernas förmåga att frigöra fettsyror, en process som kallas lipolys, i det första vävnadsprovet kunde användas för att förutsäga vilka kvinnor som skulle ha utvecklat typ 2-diabetes i slutet av studien. De fann också att dessa kvinnor hade minskad aktivitet i ett litet antal specifika gener som är involverade i lipolysen.

Lipolys är den process genom vilken en fettcell frigör fettsyror som sedan används som energikälla av musklerna. Forskare skiljer mellan basal lipolys, som är kontinuerlig, och hormonstimulerad lipolys, som utlöses som svar på ett ökat energibehov. Fettcellerna från de kvinnor som senare utvecklade övervikt uppvisade hög basal men låg hormonstimulerad lipolys, vilket gav en 3 till 6 gånger högre risk för viktuppgång och typ 2-diabetes.

“Det är lite som en bil som har höga varvtal men som har förlorat förmågan att lägga i växel när den behöver det”, säger professor Rydén. “Slutresultatet är att fettcellerna så småningom tar upp mer fett än de kan göra sig av med.”

Teamen upptäckte först sambandet i en grupp på 54 kvinnor, som lämnade de första vävnadsproverna mellan 2001 och 2003 och som följdes upp 13 år senare. Därefter upprepade de analysen på 28 andra kvinnor som gav prover 1998 och följdes upp 10 år senare, med samma resultat.

Ett av forskarnas mål är att hitta sätt att identifiera individer som löper risk att utveckla övervikt och typ 2-diabetes. Analyser av fettvävnad är dock relativt resurskrävande och kan endast utföras av specialutrustade laboratorier. Därför har forskarna utvecklat en algoritm baserad på enkla kliniska och biokemiska parametrar från hundratals individer för att få en indirekt uppskattning av mängden fettsyror som frigörs av fettcellerna och på så sätt förutsäga viktökning.

“Våra resultat måste nu bekräftas i större studier och även för män, men vi hoppas att vi kan utveckla ett kliniskt ändamålsenligt sätt att identifiera individer som löper risk att utveckla övervikt och typ 2-diabetes, och som kan behöva mer intensiva livsstilsinterventioner än andra för att hålla sig friska”, säger professor Rydén.