På fredag kväll lämnar jag barnen hemma och tar med mig min bästa tjej för att se, höra och bevittna den oförlikneliga Bruce Springsteen och E Street Band.

Om du inte har hört det, så spelar den 67-årige chefen just nu 4 timmars musikalisk maraton. Elektriska set med mer än 30 låtar som spänner över mer än 40 år av musikalisk uthållighet.

För att hedra Bruce nuvarande amerikanska turné, hans kommande biografi och min fru och min första dejt på väldigt länge, vill jag utforska en av hans mest bestående låtar-Thunder Road.

Thunder Road är min favoritlåt. Period. Vid 24 års ålder skrev Springsteen en nästan fem minuter lång låt som är så genomsyrad av mognad och mänsklig komplexitet att den konkurrerar med stora litterära verk skrivna av mycket äldre människor.

TR:s huvudperson är låst i ett känslomässigt skruvstäd, han är fixerad vid ett personligt vägskäl, han måste fatta ett beslut och han måste göra det nu! (Kan något vara mer vuxet än så?)

TR:s tidlöshet är dess teman. Teman som aldrig upphör. Faktum är att de bara får mer massa och tyngd när tiden går.

I sin explosiva, trotsiga avslutning betraktas TR ofta som en ungdomslåt. Jag håller inte med. Det är varken en ungdomslåt eller en åldringslåt. Det är en tidlös sång. En, i sin tematiska kärna, är den mest mänskliga sång jag känner till.

Behovet av sällskap

Don’t turn me home again
I just can’t face myself alone again
Don’t run back inside
Darling you know just what I’m here for

Det är en av de stora mänskliga motsägelserna – vi längtar efter sällskap men njuter ändå av att vara isolerade. Och i livet behöver vi andra för att överleva men det är bara inom oss själva som vi kan hitta fröna till lycka och mening.

Flykt från det förflutna

Det fanns spöken i ögonen
på alla pojkar du skickade iväg

Flytta till en ny stad. Skaffa nya vänner. Investera i en guldtoalett.Vinn din bowlingliga. Oavsett vad du gör, vad du åstadkommer, kommer du aldrig att lägga tillräckligt många mil mellan nuet och det förflutna.

Finn ditt sanna jag

Ja, jag fick den här gitarren
Och jag lärde mig att få den att prata

Vuxna är ökända för att upplösa drömmar och leva ett ouppfyllt, oinspirerat liv. Oavsett om man gillar honom eller inte har Springsteen ägnat hela sitt liv åt att jaga en dröm, ställa frågor, trycka på knappar, driva passion, allt i den personliga utvecklingens namn. Och det måste man respektera.

The Drama of Choice

And my car’s out back
If you’re ready to take that long walk
From your front porch to my front seat
The door’s open but the ride it ain’t free

Du läser det här och står vid ett bildligt vägskäl (…förhoppningsvis inte ett bokstavligt). Som TR:s huvudperson förstår – vi har alla val att göra och vi måste göra dem nu. En av de stora tragedierna i det mänskliga tillståndet är att vi aldrig kommer att ha ont om valmöjligheter.

The Promise of Better Days