Jag har funderat på att förlora min oskuld i en månad och jag bestämde mig nyligen för att förlora min oskuld till en älskvärd vacker ung man från en annan kontinent. Som en kvinna i tjugoårsåldern som lever ett ganska tråkigt och bokligt liv i staden var jag naturligtvis glad över att förmedla informationen till några av mina närmaste vänner.
Men jag förväntade mig inte att få höra saker som jag inte alls ville höra – än mindre att behöva svara på dem.
Hur var det?
Det ideala svaret skulle vara detta: det var vackert, meningsfullt, hett och mind-blowingly amazing. Det fanns stearinljus, sidenlakan och massor av vackra romantiska ord. Vi grät tillsammans efter vårt gemensamma klimax eftersom universum är magnifikt men vi är bundna till varandra av något heligt.
Och något slags svar som målar upp första gången som den bästa tiden någonsin eftersom, yay sex! Men det är inte alltid så.
Att ställa den här frågan ger mig intrycket att första gången borde ha varit über-special, och det får mig att känna att jag måste romantisera och hitta på detaljer som inte fanns där. Bara för att övertyga mig själv och andra om att första gången var bortom perfekt.
Men det är det inte.
Första gången var underbar. Den var inte perfekt. Det fanns inga ljus. Det fanns ingen romantik. Det fanns mycket lust. Det fanns smärta. Det fanns blod. Och överraskande nog fanns det lite skratt. Det är det ärliga svaret på en fråga som jag helst inte vill höra från någon.
Var det bra?
Svar: Jag har ingen aning.
Jag var oskuld av en anledning och den anledningen är att jag aldrig har gjort det förut. Så att fråga mig om det var bra, bra eller kommer på allvar att resultera i en tom blick eftersom, tro mig, jag vet inte vad som är bra sex eller dåligt sex med en annan person.
När jag har gjort det igen med någon andra, tredje, fjärde eller -nionde gången kan du fråga mig igen så att jag kan ha en jämförelsepunkt.
Varför gjorde du det?
Vi har alla våra anledningar att förlora vår oskuld. Ibland är det på grund av kärlek, på grund av något speciellt som du känner i det organ som pumpar ditt blod. Ibland är det så enkelt som att man fastnar i ögonblicket av bländande lust. Ibland vill man bara bli av med den för att få det överstökat.
Vad skälet än må vara bör det vara ditt beslut. Jag har alltid trott att i slutändan ska alla beslut du fattar göras på dina egna villkor. Visst kan du öppna dina öron för begärda eller oönskade kommentarer och förslag eftersom du inte lever i en bubbla. Men när du fattar det beslutet ska det vara ditt helt och hållet och otvetydigt.
När du väl har knullat kan du inte sluta.
Att förlora sin oskuld är inte någon magisk ON-knapp för sexuell aktivitet. Det är vad det är. När man säger till mig att “när jag väl har kommit ut kan jag inte sluta” pressar man mig till att tro att när jag väl har förlorat min oskuld ska jag bli en omättlig sexuell våldsam kvinna. Men det är jag inte. Jag önskar att jag var det (det hade varit mer intressant, antar jag), men ärligt talat kände jag verkligen inte att något förändrades i mig. Jag fortsätter min dag och känner mig likadan, som om ingenting hade hänt. Ibland när jag går stannar jag upp och frågar mig själv: “Är något annorlunda?” och svaret är: “Egentligen inte.”
Slutsats: När du väl har knäckt, är det knäckt. Punkt slut.
Du kommer aldrig att få tillbaka den.
Ja. Jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka den.
Hymena regenereras egentligen inte på övertid. När den väl är borta är den borta, och det visste jag innan jag hade sex med någon. Jag kände också att den “försvann” eftersom det gjorde jävligt ont. Men att berätta för mig att jag aldrig kommer att få det tillbaka får mig att känna att jag förlorat något som är förment viktigt.
Förstå mig inte fel; det kan vara viktigt för vissa. Men att tala om för en nyligen avvirginiserad tjej att hon inte får det tillbaka får henne att känna att hon kanske, bara kanske borde ha hållit ut längre och väntat på något mer förtrollande än den upplevelse hon just hade. Dessutom skulle ingen säga något om att förlora det och aldrig få det tillbaka om det inte vore för den där meningslösa remsan av kött som kallas mödomshinnan.
Det här är en av de mest smärtsamma saker som jag har hört från mina vänner. Jag kommer aldrig att få tillbaka den, och jag förlorade min oskuld, men jag är inte en sämre person på grund av det beslutet.
Jag är inte oskuld längre. Jag kommer aldrig att få tillbaka den, men alla andra borde hålla sig borta från något som redan är gjort. 