av Duncan Riach

Hon strök mitt ben under bordet i studentkåren. Jag gillade det, så jag gifte mig med henne. Jag menar allvar. Det är så här jag är; jag tenderar att gå all-in omedelbart. Jag binder mig som en galning.

Tillminstone är det så här jag brukade vara. Jag har förändrats mycket sedan dess. Snart hade vi sex. Först i sängen och sedan i duschen. Det var ganska bra.

Tre månader senare friade jag till henne i sängen i Paris eftersom jag inte ville förlora henne. Jag hade spenderat de sista hundra pund som fanns på min kontokredit på en förlovningsring.

Därefter tog jag med henne till toppen av Eiffeltornet och friade officiellt där. Det är vad jag trodde att man skulle göra. Några år senare gifte vi oss och flög iväg mot solnedgången för att starta ett nytt liv i Amerika.

När vi skilde oss hade vi bott tillsammans i cirka elva år och varit gifta i nio. Mellan början och slutet lärde jag mig, genom mitt misslyckade äktenskap, en hel del om kärlek, äktenskap och mig själv.

Förändring går inte att stoppa.

Jag skulle inte ha gift mig när jag fortfarande hade en hel del arbete att göra med mig själv. Detta är vad jag till slut insåg.

Jag var ungefär 22 år när jag gifte mig. Jag var ett barn och visste inte vad jag ville, eller ens vem jag var.

När vi blir äldre utvecklar vi mer fingerfärdighet i vår förmåga att hantera saker känslomässigt. Vi utvecklar självmedvetenhet.

Jag började meditera när jag var 27 år, och jag började förändras mycket.

Jag blev mindre tillmötesgående. Jag var mindre villig att bara göra vad min fru ville utan att ta hänsyn till vad jag ville. Det var en stor förändring i vår dynamik.

Jag hade varit försörjaren, problemlösaren, planeraren och den som fick allt att fungera smidigt. Jag började släppa taget om detta. Jag var inte intresserad av att få allt att gå smidigt längre.

Jag ville slappna av lite och göra ingenting. Jag ville lägga fötterna högt och slappna av när jag kom hem från jobbet.

I alla förhållanden kan det skapa kaos när en av personerna börjar förändras.

I mitt äktenskap gjorde det definitivt det. Jag började så småningom intensiv psykoterapi. Detta ledde naturligtvis till fler förändringar, vilket gjorde vårt äktenskap ännu sämre.

I efterhand borde jag förmodligen ha besökt en internationell advokat i stället för att ägna de kommande åren åt att kämpa för ett äktenskap som oundvikligen höll på att falla sönder.

Gör bara det du vill.

Gör något baserat på det du verkligen vill ha, inte baserat på vad du tror är “rätt” eller “acceptabelt”. Varje beslut jag någonsin fattat som gick emot vad jag verkligen ville kom tillbaka för att bita mig i röven.

När min fru inte kom tillbaka från semestern med min lille son släppte jag allt för att hålla ihop vår familj. Jag återgick till min roll som problemlösare.

Jag köpte och sålde hus, äventyrade min karriär, lämnade mitt samhälle, avstod från mitt gröna kort och tillbringade åratal med att vara intrasslad i komplexa och dyra internationella skattescenarier.

Jag ville hålla ihop min familj, men jag ville inte ha allt det som det innebar. Jag vidtog åtgärder som jag trodde var “rätt”. Jag trodde att jag var en “bra” make. Jag trodde att jag “borde” sätta min familj först.

Hade jag stått på mig och ägnat tid åt att känna vad jag ville, bekräfta det och njuta av de stärkta känslor som är förknippade med det, hade jag fattat helt andra beslut.

Kanske hade utfallet varit mindre destruktivt för alla, även för min son, och även för mig själv.

När jag ser tillbaka vet jag att det var mycket tydligt för mig vad jag ville, och jag valde att gå starkt emot det.

Jag tror att allt jag ville ha, oavsett vad som var “rätt”, kunde ha varit tillgängligt för mig om jag hade stått fast vid min auktoritet och min makt. “Rätt” är bara ett dött mentalt begrepp.

Det man verkligen vill ha kan man lita på. Vad du verkligen vill är allt du verkligen kan veta med säkerhet.

Se varje förhållande som en framgång.

Vi får så mycket erfarenhet av att vara i ett förhållande, särskilt ett dåligt förhållande.

Allt liv handlar om relationer, och vi får öva särskilt intensivt med vår partner. Vi får läka eller fördjupa såren från vår barndom med vår partner. Och sedan får vi reflektera över det och växa.

Alla relationer har ett naturligt slut. För vissa kommer slutet med separation eller skilsmässa. Min fru skilde sig från mig. Även om det förstörde mitt liv som jag kände det tar jag det inte personligt. Det var hennes rätt.

I efterhand hade jag varit gladare om hon hade gjort det tidigare.

Kvalitativa vänskapsrelationer är nyckeln.

Till slutet av mitt äktenskap kände jag mig isolerad.

Vi bodde i ett relativt avlägset område med få lokala vänner, och jag hade fullt upp med att arbeta hemifrån. Nästan all min mänskliga kontakt skedde med min lille son och min fru.

Så började jag skaffa mig vänner och tillbringade tid med människor som brydde sig om mig och behandlade mig vänligt.

Min upplevelse med min fru under den tiden var en stor kontrast till den tid som jag tillbringade med vänner. Jag började inse att jag inte ville vara med henne.

Det var som om jag vaknade upp ur en djup sömn. Jag hade inte insett hur obehagligt det hade varit för mig att vara med henne i åratal.

Sedan skilsmässan har jag odlat och upprätthållit många vänskapsrelationer. Jag har också sett till att ta täta pauser från mina intima relationer. Detta har jag gjort för att kunna få ett klart perspektiv på hur det faktiskt är att vara med den personen.

Världen är full av människor som väntar på att ge dig kärlek och medkänsla. Sök upp dem, njut av dem och fira dem.

Slå inte bort ditt liv genom att vara fast med människor som inte ger dig den kärlek du förtjänar.

Engagemang måste vara ömsesidigt.

När min fru inte återvände från utlandet med min son, utan mitt samtycke eller ens rådfrågade mig, var det underförstådda budskapet hon sände ut att hon agerade autonomt från mig.

Istället för att lyssna på detta underförstådda men tydliga budskap fördubblade jag mitt engagemang för henne. Jag offrade min egen grundläggande styrkeposition och engagerade mig i någon som inte stödde mig.

Jag har en tendens att överengagera mig. Jag var tvungen att lära mig att uppmärksamma tecknen på den andra personens vilja att engagera sig och sedan matcha det.

I en vidare bemärkelse har jag lärt mig att inte jaga efter människor som skjuter bort mig. Å andra sidan har jag lärt mig att inte springa iväg från människor som drar in mig.

Förälskelse är inte kärlek.

Du vet när du ser den där personen som verkar magisk och du bara vill vara med den oavsett vad? Det kallas limerence, eller förälskelse.

Vad som händer är att dina omedvetna, avstängda delar ser en möjlighet att hamna i en långvarig strid med deras omedvetna, avstängda delar.

Var försiktig med limerence. Vi är alla belamrade med oändliga psykologiska tics och osäkerheter. Inuti är vi alla fula, men samtidigt superkärleksfulla.

En av de viktigaste sakerna som jag har lärt mig av att inleda och avsluta många relationer är denna grundläggande sanning: den här är inte “den rätte” (det finns ingen “den rätte”).

Oavsett hur speciell han eller hon kan verka, kommer jag förr eller senare att lära mig sanningen att han eller hon bara är en annan människa.

De kämpar också genom livet, och jag kommer att utmanas att älska honom eller henne med alla dess brister. Jag kommer att behöva lära mig att älska de delar av mig själv som jag har projicerat på den här andra personen.

Med tillräcklig erfarenhet, när man känner sig attraherad av någon, och man får den där känslan av att de på något sätt är speciella, börjar man minnas sanningen.

Du vet hur det här går till. Du vet hur den här historien utspelar sig. Den utspelar sig alltid på samma sätt.

Kille möter tjej, de sätter varandra på piedestaler, sedan lär de sig sanningen om varandra (egentligen om sig själva), sedan kämpar de, till slut accepterar de antingen verkligheten och går på djupet, eller så upplever de ett smärtsamt och utvecklande uppbrott.

För att gifta mig önskar jag att jag verkligen hade känt mig själv. Lär känna vem du är och vad du vill. Lär dig att bekräfta det du vill ha och satsa på det. Prioritera att ta hand om dig själv.

Starta och avsluta relationer. Ta reda på vad du tycker om och vill ha. Underhåll djupa vänskapsrelationer, så att du har en referenspunkt för hur det känns att bli omhuldad.

God tur.

Duncan Riach har en doktorsexamen i klinisk psykologi och hans texter har publicerats i Business Insider, Medium, CNBC, TnW, Thought Catalog, The Observer och The Good Men Project. Följ honom på Twitter.