Acamprosat

Farmakologi

Acamprosat godkändes av FDA 2004 för användning hos alkoholberoende personer, och effektiviteten av acamprosat visades först i Europa. Acamprosat finns tillgängligt för oral administrering i en oral formel med fördröjd frisättning under varumärket Campral. Acamprosat är kalciumsaltet av N-acetylhomotaurin, som har många strukturella likheter med aminosyrorna glutamat, GABA, glycin och taurin, som alla har aktivitet i CNS som neurotransmittorer eller neuromodulatorer.

Det finns ingen konsensus om den primära verkningsmekanismen för acamprosat, men alternativa modeller tyder på att acamprosat kan antagonisera NMDA-glutamatreceptorn, modulera neurotransmission genom metabotropa glutamatreceptorer av typ 5 (mGluR5) och minska ackumuleringen av glutamat under upprepade episoder av alkoholabstinens. Acamprosat har föreslagits normalisera balansen mellan excitatoriska och hämmande vägar som anpassas till kronisk alkoholanvändning och lindra det psykologiska och fysiologiska obehag som följer på abstinens. Vid kronisk alkoholkonsumtion sker neuroanpassning via ökat synaptiskt uttryck eller ökad trafikering av excitatoriska NMDA-receptorer. Plötsligt avlägsnande av alkohol lämnar NMDA-receptorsystemet utan motstånd i ett tillstånd av hyperaktivitet. Acamprosat verkar verka på de reglerande platserna på både jonotropa och metabotropa glutamatreceptorer och normalisera denna hyperexcitabilitet för att återställa homeostasen. Även om nya in vitro-resultat tyder på att acamprosat inom det terapeutiska dosintervallet inte har några effekter på metabotropa glutamatreceptorer, har tidigare studier visat att kroniskt acamprosat har en effekt på mängden NMDA-receptorer.

Acamprosat har en gynnsam säkerhets- och tolerabilitetsprofil, där patienter i alla kliniska prövningar rapporterade minimala biverkningar efter långvarig användning av läkemedlet. Det har ingen missbrukspotential och den enda akuta biverkan som noterats är diarré. Studier har också visat att acamprosat är en kostnadseffektiv behandling.

Evidensbaserade resultat

Effektiviteten av acamprosat för att minska alkoholanvändningen hos alkoholberoende patienter fastställdes först genom flera randomiserade, kontrollerade studier i Europa. I tre studier som genomfördes i mitten av 1990-talet drogs slutsatsen att acamprosat visar effektivitet när det gäller att förebygga återfall och bibehålla abstinens hos nyligen avgiftade patienter med alkoholberoende. De första resultaten från amerikanska studier på flera platser, t.ex. COMBINE-studien, skiljde sig avsevärt från de europeiska studierna och visade att acamprosat inte hade någon nytta jämfört med placebo när det gällde att minska alkoholanvändningen hos behandlingsvilliga alkoholpatienter. Det är möjligt att den höga andelen abstinenta dagar i alla grupper i COMBINE-studien maskerade eventuella fördelar med acamprosat för att främja abstinens utöver den kombinerade beteendeintervention och/eller medicinska behandling som gavs till alla patienter. En annan stor amerikansk studie tyder däremot på terapeutisk nytta för acamprosat i en undergrupp av individer med ett mål om abstinens. Metaanalyser och granskningar av data från tidigare kliniska prövningar har sedan dess visat att acamprosatbehandling har lett till betydande förbättringar när det gäller abstinensfrekvens, procentuell andel abstinenta dagar och tid till första drickandet. Orsaken till skillnaderna mellan COMBINE och de europeiska studierna kan bero på skillnader i andelen tunga drickare i studierna (dvs. skillnader i fenotypiska subtyper), högre nivåer av psykosociala interventioner i de amerikanska studierna och den period av abstinens som uppnåddes när acamprosatbehandlingen påbörjades. Acamprosat anses ge den största terapeutiska nyttan hos personer som förblir abstinenta från alkoholintag under inledandet av läkemedlet. Läkemedlet förknippades dock nyligen med sämre respons jämfört med placebo för konsekventa dagliga drickare som hade längre tid av abstinens före behandling, baserat på en sekundär analys av data från COMBINE-studien.