Lee Pelton, President Elect, Emerson College
Cutler Majestic Theatre, Boston Massachusetts
8 september 2010
Som förberett för överlämnande

Jackie, tack för din vänliga och generösa introduktion.

Det är en stor ära för mig att få vara här idag i denna magnifika miljö. Det är en stor ära för mig att acceptera styrelsens erbjudande att tjänstgöra som Emersons 12:e president.

Som det en gång nyligen var känt att säga: “Man kan bara ha en president åt gången.” Uppenbarligen sant. Ändå har Jackie och jag kommit överens om att arbeta tillsammans under läsåret för att utveckla en övergångsplan som kommer att ha den bästa chansen att se till att när stafettpinnen överlämnas nästa sommar kommer högskolan inte att missa ett steg.

Jackie, eftersom jag själv har tjänstgjort som högskolerektor i ett dussintal år har jag förståelse för hur svårt det är att lämna en institution bakom sig som man har engagerat sig känslomässigt i under en så lång tidsperiod. Det kräver fokus, uthållighet och styrka – för att inte tala om många sömnlösa nätter. Jag lovar dig att jag kommer att hedra ditt arv genom att upprätthålla och bygga vidare på det goda arbete som du har utfört under dina många år i Emerson Colleges tjänst.

Ditt inspirerade ledarskap har förvandlat Emerson och senast har du på ett väsentligt sätt vitaliserat konst och kultur i Boston genom skapandet av ett nytt campus. Du gjorde detta genom att vårda ett strategiskt partnerskap med Bostons borgmästare Tom Menino (en stor anhängare av dig och college), flytta från Back Bay till teaterdistriktet, förbättra anläggningarna avsevärt, omorganisera och förstärka de akademiska programmen, fördubbla storleken på den heltidsanställda fakulteten och selektivt förstärka inskrivningsprofilen.

Kanske är det viktigaste att ni har stärkt Emersons förmåga till förundran och lärande, förbättrat dess nationella synlighet och rykte och ingjutit en känsla av oavbrutet hopp och optimism i detta samhälle, ungefär som det uttrycks i Keats lyriska dikt “Ode till hösten”:

“…Att svälla kalebassen och fylla hasselskalen
med en söt kärna; att sätta fler knoppar,
och ännu fler, senare blommor för bina,
tills de tror att de varma dagarna aldrig kommer att upphöra…”

Tack för att ni på den här platsen och i den här tiden har skapat en oändlig sommar för oss alla att njuta av.

Jag är säker på att fakulteten, studenterna, personalen och förvaltarna som är samlade här denna morgon kommer att ansluta sig till mig för att tacka er för ert outtröttliga engagemang.

Min bekantskap med Emerson sträcker sig tillbaka till mer än tre decennier sedan, när jag studerade, undervisade och bodde på andra sidan Charles River. Emersons tidigare, mer blygsamma, läge i Back Bay är fortfarande färskt i mitt minne. Föreställ er min förvåning när jag, efter att ha fått veta av min dotter under hennes andra år på gymnasiet att hon ville gå på Emerson, upptäckte att de hade packat ihop och flyttat till teaterdistriktet och skapat detta underbara nya campus som vi är de lyckliga förmånstagarna till.

Men min dotter klargjorde att hon inte sökte mina råd i detta viktiga beslut, för hon hade redan bestämt sig för att hon ville gå på Emerson och ingen annanstans – i själva verket skulle hon, om hon hade fått klara sig själv, bara ha sökt till Emerson, om inte en orolig pappa försiktigt övertalat henne att söka till andra, ska vi säga, mindre värdiga högskolor.

I dag står jag alltså här som ett extremt representativt exempel på det som rektorer på högskolor och universitet fruktar och avskyr mest: helikopterföräldern, en som inte bara svävar nyfiket ovanför rektorernas kontor, utan som faktiskt, i mitt fall, flyttar till högskolan med sitt förstfödda barn. Och för att göra saken ännu värre har jag gjort det på det mest omöjligt pinsamma och fantastiska sätt.

Kära Clare, älskling, tack för ditt överseende och din välgörenhet när du tillåter mig att återvända till Boston.

Jag berömmer Jackie och Trustees för Emersons ansträngningar att bygga ett omfattande centrum i Hollywood som kommer att berika det akademiska programmet för Emerson-studenter – för studenter på grundnivå, doktorander och yrkesstuderande – och skapa utrymmen som integrerar boende och lärande samt förstärker alumni/ae-banden till Emerson. Det är ett djärvt, visuellt uttalande om Emersons närvaro i Los Angeles, som omfattar flera tusen alumner som är aktiva inom medie- och underhållningsindustrin, varav många är välkända.

ArtsEmerson: The World on Stage: The World on Stage kommer inte bara att främja Emerson-fakulteternas och Emerson-studenternas utbildningsambitioner, den kommer också att förnya och stärka en ny scenkonst-era i Boston och utanför Boston genom mångfalden och djupet i dess professionella teaterproduktioner från hela världen på collegets Cutler Majestic- och Paramount-teatrar och på andra platser.

Jag ärver en underbar plattform för att påbörja ett nytt jobb. Och även om vi alla har lärt oss den inneboende faran med att en nyvald president ger alltför många djärva löften innan han eller hon ens har tillträtt sitt ämbete, skulle jag vilja ge några preliminära idéer om vad framtiden skulle kunna innehålla för oss när vi arbetar tillsammans, samtidigt som jag är medveten om att dessa idéer nödvändigtvis lider av bristen på skärpa som en debatt och diskussion med fakultet, studenter, alumni/ae, personal och förvaltare skulle ge dem, den hjälpsamma diskursen av skarpt styrelseskick som förvandlar goda eller intressanta tankar till utmärkta idéer.

Emersons uppdrag är att utbilda de människor som kommer att lösa problem och förändra världen genom ett engagerat ledarskap inom kommunikation och konst – ett uppdrag som bygger på liberalt lärande och som erkänner att världen fortfarande är i behov av medborgare med klart huvud, tempererade av ett historiskt perspektiv, disciplinerade av rationellt tänkande och en moralisk kompass, som talar väl och skriver klart och tydligt med hjärtan som värms upp av dygdens och skönhetens förvandlande kraft – oavsett disciplin eller yrke.

Kommunikationsstudier, marknadskommunikation, journalistik, kommunikationsvetenskap och kommunikationsstörningar, bild- och mediekonst, scenkonst, skrivande, litteratur och förlagsverksamhet utgör de discipliner och material som Emersons utexaminerade studenter kommer att använda för att skapa idéer som kommer att göra denna gamla värld till en ny värld.

Bertrand Russell påminner oss:

“frukta tanken som ingenting annat på jorden – mer än ruin – till och med mer än döden … Tanken är omstörtande och revolutionär, destruktiv och fruktansvärd, tanken är skoningslös mot privilegier, etablerade institutioner och bekväma vanor … Tanken är stor, snabb och fri, världens ljus …”.”

En god idé kan leda till skapandet och tillverkningen av en kiselskiva, men det stora sinnet – det verkligt stora sinnet – föreställer sig teknik och kommunikation som lösningar på grundläggande mänskliga problem och konsten som det som förbinder oss med bestående mänskliga värden.

Under de kommande åren måste vi investera i Emersons kärna, och börja med de människor och program som ger den liv.

Emerson är en studentcentrerad plats för lärande, och det med rätta, men fakulteten representerar hjärtat av dess akademiska företag. Emerson kräver mycket av sin fakultet. Det krävs en mycket speciell person för att undervisa på Emerson. De formar vad vi undervisar och hur det ska undervisas. Vi måste se till – inom ramen för paradigmet med gemensam styrning – att fakulteten får det stöd, det erkännande och den belöning de behöver för att kunna undervisa väl, främja sin forskning och sitt kreativa arbete, ge råd till studenter och vara goda medborgare.

Vi måste också investera i våra studenter och sträva efter att förbättra deras utbildningsupplevelser, både i och utanför klassrummet. Utbildningen slutar inte vid dörren till klassrummet eller när de lämnar Emersons härliga kreativa laboratorier och kliniska utrymmen, utan den sträcker sig djupt in i deras liv utanför schemat. Vi måste se till att Emersons läroplan och arkitekturen i deras sociala liv är organiserade så att de på ett meningsfullt sätt bidrar till deras tillväxt och utveckling, så att de kan utnyttja hela sin potential som ledare och samhällsformatörer genom kommunikation och konst. Vi vill att de ska lämna Emerson med den säkra vetskapen att de utbildades inte för att utvinna värde, utan snarare för att tillföra värde till det mänskliga samhället.

Vi måste investera i personal och administratörer, vars arbete ökar den akademiska kvaliteten. De är lika engagerade i att se till att Emerson ger sina studenter en förstklassig utbildningsupplevelse. De stöder fakulteten på otaliga sätt dagligen och deras viktiga arbete, oavsett om det gäller anläggningar, antagning, bostäder, insamling av medel, friidrott, för att bara nämna några, berättar en anmärkningsvärd historia om en anmärkningsvärd högskola.

Vi måste investera i mångfald och dra nytta av den ökande globalismen i det samtida livet. År 1916 beskrev John Dewey demokrati som den mest etiska strävan som etiska samhällen har tänkt sig. Denna strävan var ouppnåelig, skrev han, utan ett samhälles engagemang för livslång utbildning för att utveckla förmågorna för ett associerat liv i ett samhälle som kännetecknas av komplexitet och mångfald.

De olika synpunkter som framträder från olika kulturella arv och etniska bakgrunder vidgar våra estetiska horisonter, berikar vår intellektuella diskurs, skärper vårt kulturella perspektiv och ger ökat fokus på vilka vi är och vad vi står för som nation. De allra bästa studenterna vill studera vid högskolor och universitet där mångfalden är representerad i flera dimensioner och där det finns gott om möjligheter att leva och studera i akademiska miljöer utanför USA:s gränser.

Vi måste investera i program som driver på innovationer och skapa nya strategiska allianser och partnerskap – både hemma och utomlands – som kommer att utnyttja resurserna för att främja Emersons utveckling som ett av nationens ledande lärosäten för högre utbildning inom sina specialiserade områden. Emerson intar en framträdande position mitt i den teknokulturella revolution som äger rum runt omkring oss. Och den har möjlighet, vissa skulle till och med kunna säga att den har en skyldighet – med sin engagerade fakultet, sina fantastiska studenter och sina förstklassiga anläggningar – att inte bara förbereda sina studenter för betydande yrkesarbete, utan också utveckla de banbrytande, djärva och originella idéer som kommer att förändra kommunikationen och konsten in i framtiden.

För det sista måste vi investera i själva samhället genom att identifiera och skapa gemensamma utrymmen som bidrar till bra konversation, till att dela med sig av viktiga idéer och till att bygga upp förtroende och kamratskap. Emerson är nämligen en intellektuell gemenskap, ett lärdomssamfund, inte bara en församling av individer som enbart ägnar sig åt självkultivering. Fakulteten behöver särskilt informella mötesplatser som möjliggör diskussioner om tvärvetenskap, excellens i undervisningen, gemensam forskning och kreativa projekt, innovation i läroplanen – platser som bygger upp vänskapsband och gör det möjligt för fakulteten att gå utanför sina program och avdelningar in i det ljusa ljuset av en intellektuell gemenskap som arbetar mot gemensamma mål.

När vi påbörjar den genomtänkta övergången av ledarskapet påminns vi om betydelsen av arvet och historiens kraftfulla lärdomar. Vi har alla kommit fram till detta underbara ögonblick tillsammans på grund av oräkneliga gester av hopp från de generationer som föregick oss – barnet som föddes, familjen som bildades, högskolan som grundades, vården och omsorgen om våra skolor, våra samhällen, en underbar mängd olika trosinriktningar och, naturligtvis, våra familjer och deras familjer före dem.

Det finns ett vietnamesiskt ordspråk som säger: “När du äter frukt, kom ihåg vem som planterade trädet. När du dricker klart vatten, kom ihåg vem som grävde brunnen.”

Låt oss förbli trogna mot äktheten i Emersons uppdrag, ett uppdrag som har gett näring åt dess stadiga framsteg till en plats med utmärkelse och excellens, samtidigt som vi skapar nya vägar för forskning och upptäcker nya akademiska möjligheter. Låt oss höja ribban högt och sträva efter de mest ädla av våra ambitioner med ett gemensamt syfte och ett gemensamt hopp. Låt oss vara banbrytande, låt oss med självförtroende inta de intellektuella gränsytor som befriar oss från våra snäva tankeutrymmen. Låt oss vara dynamiska och framåtsträvande, inte bara utmärkande utan även framstående, inte bara utmärkta utan även extraordinära. Emerson Colleges historia lär oss – vilket vi har sett genom Jackies briljanta ledarskap och de som kom före henne – att när detta stora college möter sina utmaningar med visioner, mod och integritet kommer det att blomstra över förväntan.

Förtroende är något som man förtjänar och jag planerar att förtjäna det genom att vara ärlig, tillgänglig, öppen och respektfull mot olika åsikter. Det är något verkligt stort, något spännande, något speciellt och något underbart, något riktigt häftigt som händer på Emerson och jag är tacksam för att förvaltarna har satt sin tilltro till löftet om mitt ledarskap.

Tack och gott humör.

Klipp på hela talet