Jag har alltid varit en orolig tjej. Jag hade vänner när jag växte upp, men jag tenderade att hålla mig nära mina föräldrar och tillbringa tid med vuxna snarare än att träffa barn i min ålder. Med åren förvärrades min ångest och jag utvecklade också en depression. Men trots mina utmaningar fick jag bra betyg i skolan och deltog i aktiviteter utanför skolan: Jag var medlem i simlaget och tog lektioner i piano och karate. Allt förändrades under mina två sista år på universitetet, då det liv jag kände till började falla sönder.
Mitt namn är Katherine, jag kallas “Kat”, och jag hade Cushings syndrom. Jag säger “hade” eftersom jag tekniskt sett är botad. Mina kortisolnivåer är normala och jag har inga fysiska begränsningar. Jag har döpt min kolumn till “Perpetually Cushie” eftersom min erfarenhet av denna sjukdom för alltid har förändrat mitt liv.
Jag var 10 år när jag observerade mitt första tecken på Cushings sjukdom. På en campingresa med mina föräldrar och min bästa vän, när jag hade på mig min baddräkt, lade jag märke till långa, lila linjer på insidan av mina lår. Jag påpekade dem, men vi tänkte inte på det. När jag reflekterar över det nu inser jag att det var ovanligt för en 10-åring med genomsnittlig kroppsvikt att ha bristningar.
Under mitt andra år på college utvecklade jag andra fysiska tecken. Jag började gå upp i vikt. Jag var aktiv och hade kunnat äta vad jag ville. Det året blev jag dock tyngre, men skrev det till “freshman 15.”
Långsamt under mitt juniorår började jag känna mig olik mig själv. Jag gick upp mer i vikt och utvecklade svår akne efter att ha haft en klar hy i flera år. Jag var ständigt yr när jag satt, stod, gick, rörde huvudet eller stod stilla. Min yrselkänsla förändrades inte beroende på mina nivåer av hunger, törst eller trötthet. Jag var trött och upplevde “hjärndimma”, vilket gjorde det allt svårare att fokusera i skolan. Jag hade svårt att sova och behövde gå upp flera gånger under natten för att gå på toaletten.
Mina symtom förvärrades och tvingade mig att flytta hem under mitt sista år. Jag gick upp mer i vikt, sov sämre och sedan började jag få daglig migrän. Jag hade ont, varenda led i min kropp gjorde ont. Jag började träna för att försöka gå ner i vikt och åt lite, men jag kunde inte tappa de extra kilona. Så småningom blev jag så svag att jag inte kunde gå på löpbandet. Snart var min mamma tvungen att hjälpa mig upp ur sängen på morgnarna.
I takt med att min fysiska aktivitet minskade gick jag från att begränsa mitt födointag till att inte kunna kontrollera min obevekliga hunger. Jag var hungrig, åt ofta och konsumerade större portioner än min pappa vid middagstid. Jag gick från 110 kilo till 180 kilo – de sista 20 kilona gick jag upp på en månad. Ett konstigt symptom som fortfarande är oförklarligt var extrem tandkänslighet. Jag kunde inte andas genom munnen i ett rum med genomsnittlig temperatur utan att gråta av smärta.
Mina händer skakade okontrollerat – ett symptom som till slut skulle kasta ljus över min sjukdom. Alla läkare som jag hade rådfrågat om mina symtom under det året sa att jag led av ångest och depression. Min historia av ångest hjälpte inte mitt fall, men jag visste att det var något mer som pågick. Under ett läkarbesök, när jag uppmärksammade honom på skakningarna i mina händer – som berodde på överskott av kortisol – utförde han en fysisk undersökning.
För första gången såg en läkare mig utan tröja och långt hår som dolde min nacke. Han observerade min kroppsform, som hade den typiska “buffelbucklan” och “månansiktet”, fettansamling i bålen och supraklavikulära fettkuddar. Han föreslog att jag skulle gå till en endokrinolog.
Hans remiss markerade det första steget på min helande resa när jag började känna mig som mig själv igen.
***
Anmärkning: Cushings sjukdomsnyheter är enbart en nyhets- och informationswebbplats om sjukdomen. Den ger inte medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Detta innehåll är inte avsett att ersätta professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Sök alltid råd hos din läkare eller annan kvalificerad hälsovårdare om du har frågor om ett medicinskt tillstånd. Bortse aldrig från professionell medicinsk rådgivning eller vänta med att söka den på grund av något du har läst på den här webbplatsen. De åsikter som uttrycks i den här kolumnen tillhör inte Cushing’s Disease News eller dess moderbolag, BioNews Services, och är avsedda att väcka diskussion om frågor som rör Cushings sjukdom.
- Författardetaljer
