Vad är panträtt?

Panträtt är en borgenärs rätt att behålla varor, värdepapper eller andra tillgångar som tillhör gäldenären tills skulden är återbetalad, förutsatt att det inte finns något uttryckligt eller underförstått avtal om motsatsen. Det är en rätt att behålla besittningen av specifika varor eller värdepapper eller andra lös egendomar vars äganderätt tillfaller någon annan person och besittningen kan behållas tills ägaren betalar skulden eller förpliktelsen till innehavaren.
Det är ett rättsligt anspråk från en person på en annan persons egendom som säkerhet för betalning av en skuld.
Ett rättsligt anspråk eller beslag mot egendom som säkerhet (rättighet) för betalning av en förpliktelse.
I Halsbury’s Laws of England , står det: “Lien är ,i sin primära betydelse ,en rätt för en man att behålla det som är i hans besittning och som tillhör en annan tills vissa krav från den person som är i besittning är tillfredsställda. I sin primära betydelse ges den genom lag och inte genom avtal.”

I Chalmers on Bills of Exchange anges innebörden av Banker’s Lien:

“A bankers’ lien on negotiable securities has been judicially defined as ‘an implied pledge’. En bankman har, i avsaknad av avtal om motsatsen, panträtt i alla växlar som tas emot från en kund i samband med den normala bankverksamheten med avseende på alla skulder som kan vara förfallna från en sådan kund.” Det bör noteras att panträtten endast omfattar överlåtbara instrument som överlämnats till bankmannen från kunden i syfte att hämta in dem.När insamlingen har gjorts kan processen användas av bankmannen för att minska kundens debetsaldo om inte annat är öronmärkt.
Vi kan också hänvisa till Peget’s Laws of Banking, 8th Edn. på sidan 498 där den lärde författaren, när han talar om bankmannens panträtt, har förklarat att bortsett från någon specifik säkerhet kan bankmannen se till sin allmänna panträtt som ett skydd mot förluster i samband med ett lån, en övertrassering eller en annan kreditfacilitet. Bankers allmänna panträtt är en del av handelslagen och erkänns av domstolarna som sådan.
I Chitty on Contracts förklaras följande. “Panträtten är tillämplig på överlåtbara instrument som överlämnas till bankiren från kunden för indrivning. När inkassot har gjorts kan intäkterna användas av bankiren för att minska kundens debetsaldo ,om inte annat är öronmärkt.”
I Byles on Bills of Exchange 26th Edn, av Frank Ryder och Antonio Bueno Sweet & Maxwell
27.- (3) När innehavaren av en växel har panträtt i den som härrör antingen från avtal eller genom lagens underförstådda innebörd anses han vara innehavare av värde i den utsträckning som motsvarar den summa för vilken han har panträtt. En bankman har panträtt i sina kunders alla värdepapper och värdesaker som kommer i hans händer i hans egenskap av bankman i den ordinarie affärsverksamheten. Currie v. Misa (1867) App. Cas.554(H.L.)

Om kunden har en skuld till bankiren uppstår panträtten omedelbart när en check betalas in för indrivning – förmodligen genom en underförstådd lag. Om bankmannen däremot antingen underförstått, som ett resultat av ett handlingsförlopp, eller uttryckligen godkänner att en kund får ta ut pengar från oavräknade effekter, har bankmannen en panträtt på dessa effekter – som härrör från ett avtal.
Såvitt avser de rättsliga kraven behövs inget särskilt avtal, vare sig skriftligt eller muntligt, för att skapa panträtt, utan den uppstår endast genom lagens kraft, eftersom ett sådant avtal enligt indisk lag är underförstått enligt avsnitt 171 i den indiska lagen om kontrakt (Indian Contract Act, 1872), så länge det inte uttryckligen är uteslutet.För att panträtten ska uppstå måste följande krav uppfyllas:
(1) egendomen måste komma i bankmannens händer i hans egenskap av bankman i den ordinarie affärsverksamheten;
(2) det får inte finnas något anförtroende för ett särskilt ändamål som är oförenligt med panträtten
(3) besittningen av egendomen måste ha erhållits lagligt i hans egenskap av bankman; och
(4) det får inte finnas något avtal som är oförenligt med panträtten.
Lien – en underförstådd pant
Banker’s lien är en allmän panträtt som erkänns av lagen.
Den allmänna panträtten för bankiren betraktas som något mer än en vanlig panträtt; det är en underförstådd panträtt. Denna rättighet i kombination med rättigheter enligt artikel 43 i 1881 års lag om överlåtbara instrument (Negotiable Instruments Act, 1881) gör det möjligt för bankiren, som betraktas som en innehavare av värdet av den summa för vilken panträtten existerar, att realisera dem när de förfaller till betalning, men när det gäller andra överlåtbara instrument, t.ex. innehavarobligationer, kuponger och aktieoptioner till innehavaren, som kommer i bankirens händer och därmed blir föremål för panträtt, ger karaktären av panträtt bankiren möjlighet att sälja dem vid betalningsförsummelse, om en tid är fastställd för betalning av förskottet, eller, om ingen tid är fastställd, efter begäran om återbetalning och ett rimligt meddelande om att han har för avsikt att sälja och använda intäkterna för att avveckla det belopp som han har rätt till.Försäljningsrätten omfattar all egendom och alla värdepapper som tillhör en kund och som innehas av en bankman, med undantag för äganderätt till fast egendom som uppenbarligen inte kan säljas.
Lagstiftningen ger bland annat bankmännen en allmän panträtt – Lloyds Bank v. Administrator General of Burma, AIR 1934 Rangoon 66.

För att kunna göra anspråk på panträtt måste bankmannen fungera som bankman enligt avsnitt 6 i Banking Regulation Act-State Bank of Travencore v. Bhargavan ,1969 Kerela .572.
Det är numera fastslaget att bankmannens panträtt ger en bankman rätt att behålla säkerheten, när det gäller allmänna balansräkningar. Termen allmän balans avser alla belopp som för närvarande är förfallna till betalning av kunden, oavsett om det rör sig om ett lån, en övertrassering eller en annan kreditfacilitet (Re European Bank (1872) 8 Ch App 41). Med andra ord omfattar panträtten alla former av insatta säkerheter som inte är specifikt anförtrodda eller ska användas.
Fallstiftning
In the matter of Firm Jaikishen Dass Jinda Ram v. Central Bank of India Ltd. AIR 1960 Punj.1, hade två partnerskapsföretag med samma delägare två separata konton hos banken. Domstolen ansåg att banken hade rätt att tillgodogöra sig pengar som tillhörde ett företag för att betala ett annat företags övertrassering. För även om det rör sig om två separata företag är de inte två separata juridiska personer och kan inte “särskiljas från de medlemmar som ingår i dem”. Det fanns ömsesidiga krav mellan banken å ena sidan och de personer som utgjorde företaget å andra sidan. Det kan inte heller sägas att dessa krav inte fanns mellan parterna i samma rätt.
Domstolen kan ingripa i utövandet av bankens panträtt. I målet Purewal & Associates m.fl. mot Punjab National Bank m.fl. (AIR 1993 SC 954), där gäldenären underlät att betala bankens skulder, vilket resulterade i att han inte fick tillgång till bankens tjänster, beordrade Indiens högsta domstol att banken skulle tillåta ett löpande konto som skulle vara fritt från bankens panträtt, så att gäldenären skulle kunna genomföra sina dagliga affärstransaktioner osv. och banken gavs frihet att inleda andra förfaranden för att driva in sina fordringar.
State Bank of India mot Javed Akhtar Hussain ansåg domstolen att bankens agerande genom att behålla panträtten på TDR- och RD-kontona var ensidigt och egenmäktigt och att det inte heller anstår myndigheterna i State Bank of India.Domstolen hänvisade till domen Union Bank of India v/s K.V. Venugopalan, där domstolen slog fast att de fasta insättningar som deponerats hos banken i strikt mening är ett lån till banken. Banken är en gäldenär i samband med depositionen och insättaren upphör följaktligen att vara ägare till pengarna i den fasta inlåningen. Pengarna blir bankens pengar och gör det möjligt för banken att göra vad den vill, dock med skyldigheten att återbetala skulden på förfallodagen. I samma dom fastslogs vidare att banken, som är gäldenär i fråga om pengarna i den fasta inlåningen, inte hade rätt att tillämpa doktrinen om bankens panträtt på pengarna i den fasta inlåningen.

I målet State Bank of India Kanpur v/s Deepak Malviya (AIR 1996 All 165) har man slagit fast att avsnitt 174 i lagen innebär att om det inte finns något avtal om motsatsen är panthavaren skyldig att återlämna de varor som pantsatts för en skuld eller en kompromiss för vilken varorna pantsattes. Detta är en allmän bestämmelse som reglerar förhållandet mellan en panthavare och en pantsättare när det gäller pantsatta varor. Avsnitt 171 i lagen, som innehåller bestämmelser om bankens panträtt, är en särskild bestämmelse som har en överordnad effekt på denna allmänna bestämmelse, vilket innebär att bankens panträtt också utsträcks till att omfatta de pantsatta varorna.

Principer som styr bankens panträtt

1) I Chettinad Mercantile Bank Ltd. v/s PL.A.Pichammai Achi AIR 1945 Mad. 445 att bankens panträtt är rätten att behålla saker som överlämnats i hans besittning i egenskap av bankman om och så länge som den kund till vilken de tillhörde eller som hade befogenhet att förfoga över dem när de överlämnades är skyldig till bankmannen på kontosaldot mellan dem, förutsatt att omständigheterna under vilka bankmannen fick besittning inte innebär att han har gått med på att denna rättighet ska uteslutas.Banker’s panträtt kan egentligen sägas uppstå endast i fråga om värdepapper som innehas av banken, banken har panträtt i dessa värdepapper och kan hålla dem mot det belopp som kunden är skyldig.
2) Det är nödvändigt att äganderätten till en sak, som är i bankens ägo, måste finnas hos kunden och innehas av banken som säkerhet, annars kan banken inte utöva någon panträtt. PNB Ltd. mot Arura Mal Durga Dass (AIR 1960 Pun.632.)
3) En bank kan kanske inte utöva någon panträtt i de pengar som kunden har deponerat, eftersom den själv blir ägare till de deponerade pengarna, men den har ändå rätt att justera dessa belopp mot eventuella skulder från kunden. Syftet med panträtt i sådana fall uppnås genom tillämpning av principen om kvittning (AIR 1945 Mad.447).)
4) Bankens panträtt är föremål för ett avtal om motsatsen och den som åberopar den måste bevisa förekomsten av ett sådant avtal.
5) En inblick i ärendet City Union Bank Ltd v/s Thangarajan (2003)46 SCL 237 (Mad) är det relevant att ange vissa principer med avseende på bankens panträtt som observerades.
a) Banken får en allmän panträtt i kundens alla värdepapper, inklusive överlåtbara instrument och FDR:s, men endast i den utsträckning som kunden är ansvarig. Om banken underlåter att återlämna saldot och kunden därigenom lider en förlust, är banken skyldig att betala skadestånd till kunden. I det aktuella fallet har domstolen grundat sitt beslut på principen att för att banken skall kunna åberopa panträtt måste det finnas ömsesidighet mellan banken och kunden, dvs. när de ömsesidigt existerar mellan samma parter och mellan dem i samma egenskap. Det är otillåtet att behålla kundens egendom utöver hans ansvar och skulle medföra skadeståndsskyldighet för banken.

När är panträtt inte tillåten:

Panträtt är dock inte tillåten i följande fall, dvs.
(i) När det finns ett uttryckligt avtal, t.ex. genom en motgaranti som ger ersättning – Krishna Kishore Kar mot United Commercial Bank, AIR 1982 Cal .62.
(ii) När det inte finns någon ömsesidig fordran mellan bankiren och kundföretaget – Jaikishan Dass Jinda Ram mot Central Bank of India, AIR 1960 Punj.1..
(iii) När värdeföremålen tas emot för förvaring- Cuthbert v. Roberts,(1909)2 Ch.226 (CA) och Bank of Africa and Cohen,(1902)2 Ch.129. (Paget’s law of Banking (11th Edition)
(iv) När överlåtelsen av varor (äganderättshandlingar) sker för ett särskilt ändamål som angivits för bankiren- Greenhalgh v. Union Bank of Manchester,(1924) 2 K.B.153..
(v) När insättningen hos bankiren är för ett specifikt ändamål, om bankiren implicit eller uttryckligen har informerats om detta ändamål.
(vi) När värdeföremål eller äganderättshandlingar lämnas i bankirens händer, oavsiktligt.
(vii) När bankiren endast har en eventualskuld .En eventualskuld är att “inget belopp är förfallet till betalning den dag då han vill utöva sin panträtt” Tannans banking Law.
(viii) När kontot avser en trust.
Banker’s Lien är inte tillgängligt mot Term Deposit Receipt in Joint Names när skulden endast är förfallen till en av insättarna.
In the matter of State Bank of India v. Javed Akhtar Hussain ,AIR 1993 Bom.87 Efter det att ett dekret utfärdats har den klagande banken erhållit en dom mot sökanden och den icke-sökande som stod som säkerhet för den icke-sökande nr 1. Efter det att en dom utfärdats har den icke-sökande nr 2 deponerat en summa på 32 793 rupier i TDR nr 856671 hos de klagande i hans och hans hustrus gemensamma namn i en annan filial av samma bank. Den ansökande banken hade kvarstad på båda dessa konton utan att uttömma något rättsmedel mot icke-sökande nr 1. Domstolen ansåg att åtgärden att behålla kvarstad var ett slags suo muto handling som banken utövade även utan att meddela icke-sökande nr 2 och hans hustru om detta. Sökanden skulle ha kunnat vända sig till domstolen för att få ett beslut om de belopp som investerats på TDR- och RD-kontona. Klagandens agerande genom att hålla kvarstad på båda dessa konton var dock ensidigt och egenmäktigt.
Syndicate Bank v/s Vijay Kumar m.fl., AIR 1992 SC 1066.
Högsta domstolen bekräftade rätten till bankers panträtt och rätten till kvittning, och ansåg att dessa är handelsbruk och erkänns på ett rättssäkert sätt.
Fakta
I det aktuella fallet hade banken på begäran av den dömde gäldenären gått med på att ställa en bankgaranti till förmån för High Court of Delhi på villkor att den dömde gäldenären skulle deponera hela summan på 90 000 rupier. Detta gjordes och delägaren i det dömda gäldenärsföretaget deponerade två FDRS på 65 000 rupier respektive 25 000 rupier efter att vederbörligen ha lämnat in dem genom att skriva under på baksidan av varje FDR.

De två FDR s lämnades vederbörligen in genom att undertecknas på baksidan av var och en av dem av den dömda gäldenären och överlämnades tillsammans med två följebrev på bankens sedvanliga tryckta formulär den 17.9.1980 i samband med att garantin erhölls. Den relevanta klausulen i brevet lyder som följer:
“Banken har rätt att när som helst, utan någon hänvisning till oss, justera det nämnda lånet/OD-kontot från de intäkter som omfattas av ovannämnda inbetalningskvitto/certifikat eller från intäkterna från andra kvitton/certifikat som utfärdats för att förnya dessa, utan någon hänvisning till oss. Vi samtycker till att ovanstående insättning och förnyelse ska förbli hos nämnda bank så länge som banken har någon skuld till banken från oss för nämnda M/s Jullundur Body Builders enskilt eller tillsammans med andra.”
Det anses att
Banken har allmän panträtt i alla former av värdepapper eller överlåtbara instrument som deponerats av eller för kundens räkning i den ordinarie bankverksamheten och att den allmänna panträtten är en värdefull rättighet för bankiren som är juridiskt erkänd och i avsaknad av avtal om motsatsen har en bankir en allmän panträtt i sådana värdepapper eller räkningar som mottagits från en kund i den ordinarie bankverksamheten och har rätt att använda intäkterna i fråga om ett eventuellt saldo som kan vara förfallet till betalning från kunden genom en minskning av kundens debetsaldo. Om banken gav en garanti på grundval av de två FDR:erna kan det inte sägas att en bankman endast hade en begränsad särskild panträtt och inte en allmän panträtt i de två FDR:erna. När ett meddelande om kvarstad delges måste bankmannen i egenskap av kvarstadshavare gå till domstolen och få lämpliga anvisningar för att skydda sina intressen.

När träder en allmän panträtt i kraft?

En allmän panträtt uppstår till följd av en rad transaktioner inom ramen för den allmänna affärsverksamheten snarare än en enskild specifik transaktion, som t.ex. reparationen av ett smycke eller en dator. Advokater, bankirer och Factors har vanligtvis allmänna panträtter för att säkerställa att hans klient kommer att betala honom för redan utförda tjänster, en advokat kan behålla besittningen av sina klienters papper och personliga egendom som faller i hans händer i hans yrkesmässiga kapacitet. Han har också en panträtt på alla domar som han har erhållit för sin klient för värdet av sina tjänster. En bankman får behålla aktier, obligationer eller andra papper som han får i sin hand från sin kund för en eventuell allmän skuld som kunden är skyldig. En factor eller kommissionär får behålla alla varor som anförtrotts honom för försäljning av ägaren till varorna för eventuell skuldsättning. Handlaren får sälja varorna för att uppfylla sin panträtt, men han måste redovisa till ägaren det överskott som försäljningen ger upphov till. Allmänna panträtter förekommer mer sällan än särskilda panträtter.

Vad är kvittning?

Rätten till kvittning kallas också för rätten till sammanläggning av konton .En bank har rätt att kvitta en skuld till en kund mot en skuld från denne.
“En laglig kvittning är när det finns ömsesidiga skulder mellan käranden och svaranden, eller om någon av parterna stämmer eller blir stämd i egenskap av exekutionstjänsteman eller förvaltare kan den ena skulden kvittas mot den andra.”(S.13 Insolvent Debtors Relied Act 1728)
Från en kommersiell synvinkel är en kvittningsrätt en form av säkerhet (rättighet) för en långivare. Det är en attraktiv säkerhet eftersom dess förverkligande inte innebär att en tillgång säljs till en tredje part.
En kvittningsrätt måste vara i form av en motfordran för ett likviderat belopp och den kan endast åberopas med avseende på en likviderad fordran. Både fordran och kvittningen måste vara ömsesidiga skulder, som ska betalas av och till samma parter, med samma rätt En fordran från en person i egenskap av företrädare kan inte kvittas mot en personlig fordran. Även en fordran mot en avliden kunds dödsbo kan inte kvittas mot en skuld, som kunden hade till godo hos sin bankman, under den förstnämndes livstid, oavsett om kontona finns hos ett eller flera av bankmannens kontor, påverkar det inte materiellt läget på något sätt.
En bankmans kvittningsrätt kan inte utövas efter det att de pengar som han har i sin ägo har överlåtits på ett giltigt sätt, eller i vilket fall som helst efter det att han har underrättats om att det har skett en överlåtelse. (Official Liquidator ,Hanuman Bank Ltd. v. K.P.T. Nadar and Others 26 Comp.Cas .81) Domar som anger vissa grundläggande villkor för utövandet av kvittningsrätten.
Punjab National Bank v. Arunamal Durgadas ,AIR 1960 Punj.632 State Bank of India v. Javed Akhtar Hussain ,AIR 1993 Bombay ,87 där det har fastställts att: (1) Ömsesidighet är avgörande för giltigheten av en rätt att utöva kvittning
(2) Det måste vara mellan samma perioder.

Samband mellan panträtt och kvittning

Bankens panträtt kan gälla pengarna så länge de är öronmärkta. När det har upphört att vara ett sådant separat öronmärkt belopp har banken inte rätt till kvittning. ( Radha Raman Choudhary v. Chota Nagpur Banking Association Ltd.(1945) 15 Comp.Cas.4(Pat).
Det finns en skillnad mellan bankens panträtt och bankens kvittningsrätt. En panträtt är begränsad till värdepapper och egendom i bankens förvar. Set-off är relaterad till pengar och kan uppstå från ett avtal eller från handelsbruk eller genom lagens tillämpning.

Författaren kan nås på: [email protected] /Print This Article

.