Som vid behandling av tandköttsinflammation är adekvat munhygien grundläggande för att säkerställa optimala resultat på lång sikt.
För att påbörja behandlingen ordnar vi ett undersökningsbesök där vi registrerar benförlusten runt varje tand med hjälp av ett parodontogram och tar en rad röntgenbilder som hjälper oss att ställa rätt diagnos och planera en behandling för patienten. I vissa fall gör vi också en mikrobiologisk analys av de bakterier som finns i munnen. Den information vi registrerar omfattar även hur patienten borstar sina tänder, och vi ägnar mycket tid åt att lära dem hur de kan borsta sina tänder mer effektivt. Syftet med att föra denna journal är att kunna se hur deras parodontala hygien och fickor utvecklas med tiden efter behandlingen. För att befästa resultaten i hygientekniken förstärker vi instruktionerna vid varje besök.
Den första delen av behandlingen består av avlägsnande av tandsten som finns under tandköttslinjen med hjälp av curetter och ultraljud, ett förfarande som kallas rotskalning och planering (den “grundläggande fasen”). Denna behandling utförs under bedövning och bör inte orsaka obehag för patienten, varken under eller efter ingreppet. Ungefär en och en halv månad efter den grundläggande fasen gör vi en ny utvärdering för att analysera svaret på behandlingen. Om vi har lyckats avlägsna tandsten under tandköttslinjen under fasen för rotskalning och planering och om patienten inte har några djupa parodontala fickor eller blödningar, kan patienten gå vidare till underhållsfasen, där underhåll i allmänhet sker var sjätte månad. Om det vid omprövningen visar sig att patienten fortfarande har närvarande djup tandsten (detta tenderar att inträffa när tandstenen är 5-6 mm djup före grundfasen), kan det vara lämpligt med en operation för att lyfta tandköttslinjen för att rengöra den djupaste delen av roten. I vissa fall kan vi återskapa det förlorade benet genom att applicera olika produkter på botten av bendefekterna. Operationen utförs också med patienten under narkos och brukar inte ge upphov till några större obehag eller inflammationer. När dessa områden väl är under kontroll genom kirurgi kan patienten gå vidare till den parodontala underhållsfasen.