Vyvanse är ett varumärke för läkemedlet lisdexamfetamin som föreskrivs för att behandla ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och ätstörningar 1,2. Vyvanse tillhör en klass av läkemedel som kallas stimulantia för centrala nervsystemet (CNS)1.

Vyvanse klassificeras som ett Schedule II-läkemedel, vilket indikerar att det har en känd medicinsk användning, men det har också en hög potential för missbruk och beroende 3. Schedule II är den högsta försiktighetsklassificering som ges till receptbelagda läkemedel, och dessa läkemedel får endast användas under strikt övervakning av en läkare.

Är Vyvanse skadligt?

Vyvanse kan vara ett effektivt läkemedel för behandling av ADHD och ätstörningar när det förskrivs och övervakas av en läkare. Många människor tar Vyvanse under längre perioder utan problem. Men om Vyvanse missbrukas eller missbrukas kan det påskynda toleransutvecklingen, ha en negativ inverkan på både den psykiska och fysiska hälsan och leda till ett maladaptivt missbruksmönster.

När någon missbrukar Vyvanse kan en tolerans för läkemedlet utvecklas, vilket innebär att han eller hon kan behöva ökade doser för att känna de önskade effekterna av läkemedlet. Med tiden kan toleransen underlätta utvecklingen av ett fysiskt beroende av Vyvanse, vilket innebär att kroppen inte kan fungera normalt utan närvaron av det stimulerande läkemedlet. När en person är fysiskt beroende av Vyvanse uppstår abstinenssymtom när man försöker sluta använda läkemedlet.

Och även om fysiskt beroende och missbruk inte är samma sak, följer fysiskt beroende ofta med missbruk, vilket är ett progressivt tillstånd som kännetecknas av fortsatt Vyvanse-missbruk trots negativa konsekvenser. Kroniskt Vyvanse-missbruk kan leda till ett problematiskt användningsmönster som orsakar betydande försämring och lidande i användarens liv. När någon är beroende av Vyvanse kommer han eller hon att använda läkemedlet trots interpersonella, fysiska eller psykologiska problem, uppleva allvarliga begär efter Vyvanse och ha problem med att kontrollera användningen.

Kortsiktiga effekter av Vyvanse

Vyvanseanvändning kan ge upphov till några få önskvärda, kortsiktiga effekter, till exempel 4:

• Eufori.
• Desinhibition.
• Ökat fokus.
• Känsla av att ha kontroll.
• Ökat umgänge.
• Ökad energi.

Hos personer med ADHD är Vyvanse avsett att öka fokus och uppmärksamhet. Det finns dock en växande trend att människor tar stimulantia, såsom Vyvanse, även när de inte har ADHD. Sådan användning kan bero på en tro att läkemedlet kommer att göra dem smartare eller ge dem en konkurrensfördel akademiskt.

Många gymnasie- och universitetsstudenter börjar missbruka Vyvanse och andra stimulantia av denna anledning. Forskning har dock visat att när elever som inte har ADHD tar Vyvanse och andra stimulantia har de faktiskt ett lägre genomsnittligt betyg 5. Trots forskningsresultat som dessa fortsätter studenterna att använda Vyvanse som studiehjälpmedel. Förutom att använda Vyvanse av akademiska skäl missbrukar många människor också Vyvanse för att gå ner i vikt eller bara för att bli hög 5. Högskolestudenter kan kombinera alkohol med Vyvanse när de festar för att minska känslan av berusning eller för att hålla sig vaken längre

En del människor tar Vyvanse oralt, men oftare missbrukar missbrukare av Vyvanse det genom att krossa och sniffa det, eller blanda det med vatten och sedan injicera det 5.

Långsiktiga effekter av Vyvanse-missbruk

Kroniskt Vyvanse-missbruk kan leda till ett flertal psykiska och fysiska hälsoeffekter. Upprepad användning kan leda till utveckling av tolerans och fysiskt beroende, varefter abstinenssymtom kan uppstå när användningen minskas eller upphör. Om någon som är beroende av Vyvanse fortsätter att använda kan han eller hon gå vidare till att utveckla ett beroende, vilket kännetecknas av problematisk användning trots negativa konsekvenser.

Några andra möjliga långtidseffekter av Vyvanse-missbruk inkluderar 5,6,7:

• Malnutrition.
• Svaga längd och vikt hos barn.
• Paranoia.
• Hostilitet.
• Psykos.

Effekter av långvarigt missbruk kan variera beroende på administreringsmetod. Intravenösa användare löper risk för följande 6:

• Spårlinjer.
• Kollapsade vener.
• Abscesser.
• Tuberkulos.
• HIV eller hepatit.
• Infektion av hjärtats slemhinna.

Omvänt löper intranasalanvändare risk för följande effekter 6:

• Nasalblödning.
• Perforerad skiljevägg.
• Sinusit.

Vissa sociala och livsstilsrelaterade effekter av långvarigt narkotikamissbruk eller beroende kan inkludera:

• Försämrad arbets- eller skolprestation.
• Överdriven frånvaro.
• Förlust av arbete.
• Suspension eller utvisning från skolan.
• Skildeskap.
• Barnförsummelse.
• Juridiska problem (rattfylleri, droginnehav etc.).

Vyvanse-beroende

Eftersom Vyvanse är ett stimulerande medel kan ett beroende av detta läkemedel klassificeras som en stimulerande användningsstörning enligt DSM-5 6. Det finns några tecken och symtom på ett Vyvanse-beroende som du bör vara medveten om, till exempel 6:

• Vyvanse tas i större doser eller under en längre tid än vad som ursprungligen var planerat.
• Försök att minska eller sluta använda Vyvanse misslyckas.
• En orimligt lång tid går åt till att skaffa eller använda Vyvanse, eller till att återhämta sig från dess effekter.
• Starkt sug efter Vyvanse förekommer.
• Användningen resulterar i att man inte klarar av att uppfylla sitt ansvar hemma, i skolan eller på jobbet.
• Interpersonella, fysiska eller psykologiska problem beror på Vyvanseanvändning.
• Vyvanse används i farliga situationer, t.ex. före eller under bilkörning.
• Betydelsefulla fritids- eller yrkesaktiviteter överges till förmån för Vyvanseanvändning.
• Tolerans utvecklas, vilket kräver ökade doser för att uppnå samma höga nivå.
• Avvänjningssymptom uppträder när användningen upphör.

Om du eller någon du känner lider av ett beroende av Vyvanse eller någon annan drog, ring vår hjälplinje på 1-888-744-0069 Vem svarar? för att tala med en representant för behandlingsstöd om alternativ för återhämtning.

Vyvanse Abstinensbehandling

När en person försöker sluta använda Vyvanse kan symtom på abstinens utvecklas. Dessa symtom tenderar att vara obehagliga och obekväma, och många användare fortsätter att använda Vyvanse för att lindra eller förhindra dessa symtom.

Den som försöker bli nykter kan återfalla på grund av abstinenssymtom, vilket är anledningen till att behandling ofta rekommenderas.

Hälsosymtom vid abstinens från Vyvanse är bland annat 4,5:

• Extrem trötthet.
• Depression.
• Intensivt sug.
• Skiftningar i humöret.
• Koncentrationssvårigheter.
• Hallucinationer.
• Huvudvärk.
• Ökad aptit.
• Sömnproblem.

Vissa personer kan inte sluta använda Vyvanse på egen hand och gynnas av den övervakning och vård som finns på professionella avgiftningsprogram för att hjälpa dem att dra sig tillbaka på ett säkert och bekvämt sätt från medicinen. Avgiftningsprogrammen är kortvariga, de varar några dagar, och ger övervakning dygnet runt samt tillgång till medicinsk och psykologisk vård vid behov. Medicinska utvärderingar och fortlöpande bedömningar är en del av avgiftningsprocessen, liksom känslomässigt stöd från personalen för att hjälpa människor att ta sig igenom denna svåra tid.

Men även om det finns vissa mediciner som är utformade för att hjälpa människor att avveckla droger som heroin, finns det inga mediciner som är godkända av Food and Drug Administration (FDA) för att specifikt hantera Vyvanse- eller stimulansavvänjning eller behandla fall av stimulansberoende. Olika symtom på abstinens, såsom depression eller sömnproblem, kan behandlas vid behov med lämpliga läkemedel.

Detox är bara det första steget på vägen till återhämtning. För många är beroendet en kronisk kamp som måste hanteras under hela livet. När avgiftningen är avslutad övergår många patienter till ett långsiktigt återhämtningsprogram. Fortsatt behandling i en stationär och/eller öppenvårdsmiljö kan ge en person återfallsförebyggande färdigheter, stresshanteringstekniker och andra olika terapeutiska interventioner för att hjälpa till med långsiktig återhämtning. Behandlingen hjälper personen som missbrukar Vyvanse att utforska orsakerna till beroendet och utveckla copingfärdigheter som kan användas i triggersituationer.

Inpatientbehandlingsprogram kräver att du bor på anläggningen under hela behandlingstiden. Dessa program är vanligtvis 30, 60 eller 90 dagar, även om de kan vara längre om det behövs. Patienterna får en intagningsutvärdering som ett erfaret behandlingsteam använder för att skapa ett individuellt behandlingsprogram baserat på patientens unika behov. Individer får i allmänhet individuell terapi, grupprådgivning, medicinsk vård dygnet runt och planering av eftervård.

Utomatiska återhämtningsprogram ger patienterna flexibilitet att bo hemma samtidigt som de får behandlingstjänster. Vissa personer använder öppenvårdsbehandlingsprogram som en nedtrappning efter att ha avslutat ett slutenvårdsprogram, medan andra använder öppenvården som sin primära behandlingsform. Vissa öppenvårdsprogram är mer intensiva än andra. Partial Hospitalization Programs (PHP) och Intensive Outpatient Programs (IOP) kräver ett betydande dagligt tidsåtgång, medan andra bara träffas ett par gånger i veckan i 1-2 timmar per dag.

Efter en behandling i slutenvård eller öppenvård fortsätter många med olika former av eftervård, bland annat genom att regelbundet delta i stödgruppsmöten, till exempel de som erbjuds av 12-stegsprogram som Narcotics Anonymous (NA). NA kan ge kontinuerligt stöd och en känsla av gemenskap för någon som lever ett nyktert liv.

Om du eller någon du älskar lider av ett Vyvanse-beroende kan du ringa 1-888-744-0069 Who Answers? för att få information om Vyvanse-detox- och återhämtningsprogram.

Källor

1. U.S. National Library of Medicine (2016). Lisdexamfetamin.
2. U.S. National Library of Medicine (2016). Dextroamfetamin och amfetamin.
3. U.S. Department of Justice. Drug Enforcement Administration. Office of Diversion Control. Controlled Substance Schedules (förteckningar över kontrollerade substanser).
4. U.S. National Library of Medicine (2014). Substance Abuse: Amfetamin.
5. National Institute on Drug Abuse (2014). DrugFacts: Stimulerande ADHD-mediciner: Metylfenidat och amfetamin.
6. American Psychiatric Association (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed). Washington, DC: Författare.
7. Food and Drug Administration. (2007). Vyvanse.