Den ekonomiska tillväxten har höjt levnadsstandarden i hela världen. Moderna ekonomier har dock tappat bort det faktum att standardmåttet för ekonomisk tillväxt, bruttonationalprodukten (BNP), endast mäter storleken på en nations ekonomi och inte återspeglar en nations välfärd. Ändå behandlar beslutsfattare och ekonomer ofta BNP, eller BNP per capita i vissa fall, som en allomfattande enhet för att beteckna en nations utveckling, som kombinerar dess ekonomiska välstånd och samhälleliga välbefinnande. Som ett resultat av detta anses politik som resulterar i ekonomisk tillväxt vara fördelaktig för samhället.
Vi vet nu att historien inte är så enkel – att om man enbart fokuserar på BNP och ekonomisk vinst för att mäta utveckling ignorerar man den ekonomiska tillväxtens negativa effekter på samhället, till exempel klimatförändringar och inkomstskillnader. Det är dags att erkänna BNP:s begränsningar och utvidga vårt mått på utveckling så att det tar hänsyn till ett samhälles livskvalitet.
Ett antal länder har börjat göra detta. Indien till exempel, där vi båda arbetar som rådgivare åt regeringen, håller på att utveckla ett index för levnadsvanor som mäter livskvalitet, ekonomisk förmåga och hållbarhet.
När våra utvecklingsmått går bortom en ohälsosam fixering vid högre produktion kommer våra politiska insatser att bli mer anpassade till de aspekter av livet som medborgarna verkligen värdesätter, och samhället kommer att bli bättre betjänat. Men innan vi försöker förbättra begreppet BNP är det lärorikt att förstå dess rötter.
Bruttobranschens ursprung
Som många av de allestädes närvarande uppfinningar som omger oss var den moderna uppfattningen om BNP en produkt av krig. Även om Simon Kuznets ofta tillskrivs uppfinningen av BNP (eftersom han 1932 försökte uppskatta USA:s nationalinkomst för att förstå den stora depressionens fulla omfattning), utvecklades den moderna definitionen av BNP av John Maynard Keynes under andra världskriget.
År 1940, ett år in i kriget mot Tyskland, publicerade Keynes, som arbetade i det brittiska finansdepartementet, en uppsats där han beklagade sig över att den ekonomiska statistiken var otillräcklig för att beräkna vad den brittiska ekonomin skulle kunna producera med de tillgängliga resurserna. Han hävdade att en sådan brist på data gjorde det svårt att uppskatta Storbritanniens kapacitet för mobilisering och konflikt.
Enligt honom bör uppskattningen av nationalinkomsten vara summan av privat konsumtion, investeringar och statliga utgifter. Han förkastade Kuznets version, som inkluderade statliga inkomster, men inte utgifter, i sin beräkning. Keynes insåg att om statens krigsinköp inte beaktades som efterfrågan vid beräkningen av nationalinkomsten skulle BNP sjunka trots att faktisk ekonomisk tillväxt ägde rum. Hans metod för att beräkna BNP, där statliga utgifter inkluderades i ett lands inkomster, som drevs av krigsbehov, fick snart acceptans runt om i världen även efter det att kriget var över. Den fortsätter än i dag.
Hur BNP brister
Men ett mått som skapats för att bedöma en nations produktionskapacitet i krigstid har uppenbara nackdelar i fredstid. För det första är BNP per definition ett aggregerat mått som omfattar värdet av de varor och tjänster som produceras i en ekonomi under en viss tidsperiod. Det finns inget utrymme för de positiva eller negativa effekter som skapas i produktions- och utvecklingsprocessen.
Till exempel räknar BNP positivt på de bilar vi tillverkar men tar inte hänsyn till de utsläpp som de genererar; det lägger till värdet av de sockrade drycker vi säljer men misslyckas med att subtrahera de hälsoproblem som de orsakar; det inkluderar värdet av att bygga nya städer men gör ingen avräkning för de livsviktiga skogar som de ersätter. Som Robert Kennedy uttryckte det i sitt berömda valtal 1968: “Den mäter kort sagt allting, utom det som gör livet värt att leva.”
Miljöförstöring är en betydande extern effekt som BNP-måttet inte har lyckats avspegla. Produktionen av fler varor ökar en ekonomis BNP oberoende av den miljöskada som uppstår på grund av den. Så enligt BNP anses ett land som Indien vara på tillväxt, trots att Delhis vintrar är alltmer fyllda av smog och Bengalurus sjöar är mer utsatta för bränder. Moderna ekonomier behöver ett bättre välfärdsmått som tar hänsyn till dessa externa effekter för att få en sannare bild av utvecklingen. Att bredda omfattningen av bedömningen för att inkludera externa effekter skulle bidra till att skapa ett politiskt fokus på att ta itu med dem.
BNP misslyckas också med att fånga upp inkomstfördelningen i samhället – något som blir alltmer relevant i dagens värld med ökande ojämlikhetsnivåer både i industriländerna och i utvecklingsländerna. Den kan inte skilja mellan ett ojämlikt och ett jämlikt samhälle om de har liknande ekonomiska storlekar. Eftersom den ökande ojämlikheten leder till ett ökat missnöje i samhället och ökad polarisering måste beslutsfattare ta hänsyn till dessa frågor när de bedömer utvecklingen.
En annan aspekt av moderna ekonomier som gör BNP anakronistisk är dess oproportionerliga fokus på vad som produceras. Dagens samhällen drivs i allt högre grad av den växande tjänsteekonomin – från dagligvaruhandeln på Amazon till de taxibilar som bokas på Uber. I takt med att upplevelsekvaliteten ersätter den obevekliga produktionen, faller begreppet BNP snabbt bort. Vi lever i en värld där sociala medier levererar mängder av information och underhållning utan något pris alls, vars värde inte kan inkapslas i enkla siffror. Vårt mått på ekonomisk tillväxt och utveckling måste också anpassas till dessa förändringar för att ge en mer korrekt bild av den moderna ekonomin.
Hur vi omdefinierar utveckling i Indien
Vi behöver alternativa mått som komplement till BNP för att få en mer heltäckande bild av utvecklingen och säkerställa ett välgrundat politiskt beslutsfattande som inte enbart prioriterar ekonomisk tillväxt. Vi ser redan vissa ansträngningar, till exempel Bhutans försök att mäta Gross National Happiness, som tar hänsyn till faktorer som rättvis socioekonomisk utveckling och god samhällsstyrning, och UNDP:s index för mänsklig utveckling (HDI), som omfattar hälsa och kunskap vid sidan av ekonomiskt välstånd.
Som ett steg i den här riktningen har Indien också börjat fokusera på medborgarnas levnadsvanor. Levnadsglädje är nästa steg i Indiens utvecklingsstrategi, efter den satsning på att göra det lättare att göra affärer som landet har uppnått under de senaste åren. Ministeriet för bostäder och stadsfrågor har utvecklat indexet för levnadsförhållanden för att mäta medborgarnas livskvalitet i de indiska städerna samt ekonomisk förmåga och hållbarhet. Indexet förväntas också utvecklas till ett mätverktyg som kan användas i alla distrikt. Vi tror att detta mer holistiska mått kommer att ge mer exakta insikter om utvecklingsläget i den indiska ekonomin.
Ett slutmål är att få ett mer rättvist och jämlikt samhälle som är ekonomiskt blomstrande och som erbjuder medborgarna en meningsfull livskvalitet. Med en förändring av vad vi mäter och uppfattar som en barometer för utveckling kommer även hur vi utformar vår politik att följa med. I en ekonomi med välbefinnande i centrum kommer den ekonomiska tillväxten helt enkelt att vara ytterligare ett verktyg för att styra den i den riktning som samhället väljer. I en sådan ekonomi kommer procentenheterna av BNP, som sällan har någon koppling till den genomsnittlige medborgarens liv, inte längre att stå i centrum. Fokus skulle i stället förskjutas mot mer önskvärda och faktiska bestämningsfaktorer för välfärden.