Term

GUDOMLIG LAG

Definition

Guds eviga lag, eller det gudomliga förnuftet som styr hela universum. Gud tänkt som universums härskare. Den regeringsplan som han har i sitt sinne bär karaktären av lag, och eftersom den är tänkt i evighet och inte i tid, sägs den vara den eviga lagen. Denna eviga lag omfattar både den fysiska och den moraliska lagen. båda har gemensamt idén om någon norm som ska uppfyllas. I fysiska lagar uppfylls denna norm med nödvändighet, vilket sker med gravitationen eller materiens expansion genom värme. I de moraliska lagarna kan normen uppfyllas eller inte uppfyllas beroende på människans fria beslut.

Den eviga morallagen har manifesterats för människosläktet på två sätt, naturligt och övernaturligt. I det första fallet får människorna kännedom om den eviga lagen från den skapade naturen genom det naturliga förnuftets ljus; detta är naturlag i hela dess innebörd. I det andra fallet får människorna kännedom om den eviga lagen genom gudomlig uppenbarelse som de kan svara på med hjälp av Guds nåd. Detta är den uppenbarade lagen som omfattar hela omfattningen av Guds särskilda meddelande av sin vilja “genom profeterna” i gångna tider och i vår egen tid “genom sin Son” (Hebreerbrevet 1:1).

Eftersom människor är både individuella och sociala varelser är de förpliktade av den eviga lagen på båda nivåerna av sin existens. De skyldigheter som de har som individer kan naturligtvis aldrig helt skiljas från deras skyldigheter som medlemmar av den mänskliga familjen. De är följaktligen alltid sociala. Men inom den mänskliga rasens större gemenskap finns två samhällen som katolicismen har betecknat som “perfekta” eller “fullständiga”, i den meningen att de gudomligt försetts med de nödvändiga medlen för att uppfylla sina respektive existensskäl. De är statens civila samhälle och kyrkans kyrkliga samhälle.

Följaktligen har vart och ett av dessa samhällen rätt att stifta sina egna lagar och binda sina medlemmar i samvete till lydnad. De borgerliga lagarna förpliktigar alla döpta personer som har uppnått den ålder då de är omdömesgilla och därför kan fatta rationella beslut; ändå kan kyrkan också förplikta barn under denna ålder i frågor som rör de troendes gemensamma bästa.