När du pratar med någon är det bra att veta vilken typ av samtal du är i. Det kan du göra utifrån samtalets kommunikationsriktning (en enkelriktad eller dubbelriktad) och dess ton/syfte (tävlingsinriktad eller samarbetsinriktad).
Om du befinner dig i ett enkelriktat samtal pratar du till någon, snarare än med någon. Om du befinner dig i ett tvåvägssamtal lyssnar deltagarna både och pratar. I ett konkurrerande samtal är människor mer intresserade av sitt eget perspektiv, medan deltagarna i ett kooperativt samtal är intresserade av alla inblandades perspektiv.
Baserat på riktning och ton, grupperade jag samtalen i fyra typer: debatt, dialog, diskurs och diatribe.
- Debatt är ett konkurrerande, tvåvägssamtal. Målet är att vinna ett argument eller att övertyga någon, till exempel den andra deltagaren eller tredjepartsobservatörer.
- Dialog är ett samarbetsinriktat tvåvägssamtal. Målet är att deltagarna ska utbyta information och bygga upp relationer med varandra.
- Diskurs är ett samarbetsinriktat envägssamtal. Målet att leverera information från talaren/författaren till lyssnarna/läsarna.
- Diatribe är ett konkurrerande, enkelriktat samtal. Målet är att uttrycka känslor, browbeat dem som inte håller med dig och/eller inspirera dem som delar samma perspektiv.
För att belysa skillnaderna mellan dessa typer av samtal kan vi använda politik som exempel:
- Debatt: Två familjemedlemmar från motsatta sidor av det politiska spektrumet argumenterar om politik.
- Dialog: två obeslutsamma väljare som pratar med varandra om kandidaterna och försöker komma fram till vem de vill rösta på.
- Diskurs: en professor som håller en föreläsning om internationella frågor.
- Diatribe: en missnöjd väljare som ventilerar om valutgången.
Det är viktigt att veta vilken typ av konversation man befinner sig i, eftersom det bestämmer syftet med den samtalet. Om du kan identifiera syftet kan du bättre tala till samtalets kärna. Men om du felidentifierar vilket samtal du befinner dig i kan du hamna i samtalsfällor.
Här är några exempel på samtalsfällor som jag har skrivit om:
- “Talking At, Not With: The Problem of Disconnected Conversations” – ibland kan din dialog i själva verket vara två separata diskurser (eller diatribes) i stället; kommer du att inse det i tid?
- “When Arguing Over Value Issues, Sometimes Facts and Truth Don’t Matter” – ibland vill folk bara svära sig tillrätta; vad kan du göra när det händer, särskilt när du vill ha en dialog eller debatt?
Om någon tycks befinna sig i en konversationsfälla kan du hjälpa honom eller henne att klättra ut igen. Oavsett hur man klättrar tillbaka ut börjar lösningen alltid med att identifiera vilket hål man befinner sig i. Man måste först känna till problemet innan man kan hitta lösningen. Och ibland räcker det med att bara identifiera själva fallgropen för att uppmärksamma problemet och korrigera samtalet.
När du befinner dig i ett samtal, ta dig en stund för att tänka på vilket samtal du faktiskt befinner dig i. Var och en av konversationstyperna är meningslösa i sig själva; du ger dem mening genom att använda dem. Och i slutändan är det upp till dig att bestämma vilken typ av konversation du vill vara en del av.