Den kulturella och historiska kärnan i Indien, i den södra delen av halvön söder om den indogangetiska slätten, kan betraktas som Indiens kulturella och historiska hjärta och definierar subkontinenten. De stora episka dikterna i Veda berättar om ankomsten av de arisktalande folken som idag dominerar hela norra Indien. Men just de folk som de trängde undan försvann inte utan koncentrerades till Deccan och behöll distinkta kulturer och språkgrupper.
Remnanter av en övervägande inhemsk dravidisk kultur (före arisk tid) finns i de tamilska kungadömen som hittades av de gamla grekerna. I tamilsk litteratur från 300 f.Kr. finns uppgifter om dessa folks sociala liv och akademiska prestationer. Tre stora tamilska dynastier uppstod och utmanade varandra i inbördes strider. Buddhismens framväxt i norra Indien nådde in i Deccan, men söder förblev motståndskraftigt mot de kungar och moguler som kom i historiens kölvatten. Islam gjorde aldrig några större intrång på Deccanplatån. Européernas ankomst från 1400-talet och framåt påverkade gradvis kustområdena och även det inre Deccan gav vika under den brittiska raj (härskaren). Karaktäristiskt för deras distinkta kultur och historia har många krav på självständiga stater uppstått sedan den indiska unionen bildades 1947.
Dekkanplatån tros vara en gammal rest av jordens ursprungliga kontinent, Gondwanaland, som bröts sönder för att skapa de kontinenter vi känner till idag. Platån är en stor forntida sköld av basaltlava som nu bär ärren av sin långa exponering för väderpåverkan från vind och vatten. Vindhya-kedjan markerar gränsen mellan den södra halvön och den indogangetiska slätten. Deccan är upphöjd mellan 800 och 1 400 meter (2 625 och 4 600 fot). De västra Ghats ökar i genomsnittshöjd när de går söderut och når sin högsta höjd på 2 695 km (8 842 fot) i Kerala. Den smala kustslätten mellan Western Ghats och det ARABISKA HAVET präglas av laguner och backwaters. Högplatån dräneras främst österut, där Krishna-, Bhima- och Godavarifloderna bildas i de västra Ghats och rinner upp till 1 000 km österut över högplatån till Bengalbukten. Den östra kustslätten är mycket bredare och markeras av deltan av floderna Godavari, Mahanadi och Kaveri. Centrala Deccan är en serie mindre platåer som toppas av böljande kullar och delas av många vattendrag.
Monsuncykeln med torra och våta säsonger påverkar hela halvön. Plattan har glesa men kontinuerliga torra lövskogar över sin södra tredjedel och längs de östra Ghats. I norr och i de centrala delarna ger skogen vika för buskmarker.
Över 300 miljoner människor bor i det större området av Deccanplatån. Hållbara resurser som skogar och vatten utsätts för ett allt större tryck. Avskogade områden återplanteras med omfattande monokulturer som ytterligare kommer att utarma ekosystemets mångfald. Det har alltid varit ett historiskt problem att damma upp reservoarerna, och den ökade uppdämningen av vattendrag bådar illa för den långsiktiga förvaltningen av de olika avrinningsområdena. Utvinningen av de rika mineralfyndigheterna i Deccan har inte moderniserats. Det krävs tekniker för full utvinning av den potentiella malmen, hantering av avlägsnande av överlagring och kontroll av giftigt avfall.