Låten är en mycket uppskattad standard som har tolkats av några av våra mest intuitiva sångstilister, både män och kvinnor – från Sammy Davis Jr. till Peggy Lee. Den var en viktig del av Buddy Grecos nattklubbsnummer. Tony Bennett och Lady Gaga framförde nyligen en duett av den. Lena Horne sjöng den i “Words and Music” (MGM:s biopic om Rodgers och Hart från 1948) och Frank Sinatra sjöng den kanske mest kända i 1957 års “Pal Joey”.

Sinatra riktar sin tolkning av den till Rita Hayworth, och verkar kalla henne en slampa. Det skulle vara dåligt uppförande även i den pre-politiska korrektheten 1957.
I sin lika populära version sjöng Ella Fitzgerald den i första person:

Det visar sig att det var så Lorenz Hart skrev texten – för att den skulle sjungas av en kvinna … om sig själv. Vilket kanske gör sången mindre sexistisk men inte mer sammanhängande. Jag menar, “Kalifornien kallt och fuktigt”? Sedan när? Och det faktum att damen inte bryr sig om människor som hon hatar eller att hon aldrig kommer för sent till teatern kvalificerar henne knappast som en luffare.
Hon verkar ganska balanserad för mig.
Men vänta! Både Sinatras och Fitzgeralds inspelningar av låtarna (liksom alla andra inspelningar av den) är förkortade versioner av vad Rodgers och Hart skrev. Låten är från Broadway-musikalen “Babes in Arms” från 1937, som sattes upp precis när den stora depressionen höll på att gå mot sitt slut, och flera passager i låten, som saknats sedan 1937, hänvisar till den händelsen.
“Babes in Arms”, som den ursprungligen sattes upp, handlar om en grupp tonåringar, barn till vaudeville-stjärnor, som är utelämnade åt sig själva när föräldrarna åker på resande fot. De har blivit övergivna och i stället för att skickas till en arbetsfarm för föräldralösa barn väljer de att försörja sig själva genom att ordna föreställningar och får sällskap av en ny unge, Billie Smith, när hennes bil går sönder.

Billie – som spelades av den 17-åriga Mitzi Green, en före detta barnskådespelare – är en tonårig lösdrivare, ett riktningslöst barn utan till synes någon familj, som tycker om att leva på sina egna villkor och kommer och går som hon vill. Hon är en förvandlare, en nomad, en bohem, en ung luffare.
En luffare, om man så vill.
Det är den här lilla tonåriga rännstenen Billie som först sjöng “The Lady Is a Tramp” och hon sjöng den som en trotsig hymn, eftersom hon inte var intresserad av sociala regler eller av att spela efter några regler eller av att vara en högdragen societetsdamer. Green sjöng den tydligen med en rejäl dos sarkasm, som ett barn från depressionstiden som gjorde sig lustig över falsk vuxenklädsel och sofistikering.

Därefter börjar den välbekanta sången:

Och på sin väg att bli otroligt populär, ikonisk till och med, berövades “The Lady Is a Tramp” sin ursprungliga mening och avsikt. Den reducerades, bastardiserades. Och så som den har sjungits i årtionden stämmer det helt enkelt inte. Endast en oformad tonårig cyniker skulle kalla Kalifornien kallt och fuktigt.
När MGM filmade “Babes in Arms” två år senare, 1939, ströks “The Lady Is a Tramp” från filmmusiken, även om man om man lyssnar noga kan höra en instrumental version av den. Det är ingen överraskning här. Typiskt för en MGM-adaption av en Broadway-musikal är att flera av de ursprungliga kompositionerna av Rodgers och Hart togs bort och ersattes med låtar av andra kompositörer. (Se Metros “On the Town.” Eller, snarare, se den inte.)
Också karaktären Billie Smith togs bort.
Därav det onödiga med “The Lady Is a Tramp”.”

Efter att i alltför många decennier ha lyssnat på en sång som verkligen irriterade mig är det fantastiskt att upptäcka att Rodgers och Hart hade något annat i åtanke när de skrev den.
“Babes in Arms” hade premiär i New York på Shubert Theater den 14 april 1937 och flyttades sedan till Majestic Theater den 25 oktober 1937. Den stängde den 18 december 1937 efter att ha spelat 289 föreställningar. Föreställningen regisserades av Robert B. Sinclair och koreograferades av George Balanchine.

Note in Passing: Här är hela “The Lady Is a Tramp” som Lorenz Hart ursprungligen tänkte sig och som Mitzi Green sjöng på Shubert. Sången framfördes två gånger av Green i andra akten – i scen två och som repris två gånger i scen fyra.
Verse
“I’ve wined and dined on Mulligan stew
And never wished for turkey
As I hitched and hiked and grifted, too
From Maine to Albuquerque.och vad som är dubbelt så tråkigt,
jag var aldrig på en fest
där de hedrade Noel Ca’ad. *
Men de sociala kretsarna snurrar för fort för mig.
Mitt Hobohemia är platsen att vara på…”
Refrain #1
“Jag blir för hungrig för middag klockan åtta
Jag gillar teatern men kommer aldrig för sent
Jag bryr mig aldrig om människor jag hatar
Det är därför damen är en luffare!
“Jag gillar inte skitlekar med baroner och earlar
Jag går inte till Harlem i hermelin och pärlor
Jag talar inte om skit med resten av tjejerna
Det är därför damen är en slampa!
“Jag gillar den fria, friska vinden i mitt hår
Liv utan omsorg
Jag är pank, det är okej
Hatar Kalifornien, det är kallt och fuktigt
Det är därför damen… det är därför damen…
Det är därför damen är en slampa!”
Refrain #2
“I go to Coney – the beach is divine.
I go to ball games – the bleachers are fine.
I follow Winchell and read ev’ry line.
That’s why the lady is a tramp!
“Jag gillar prismatcher som inte är falska.
Jag älskar rodd på Central Park Lake.
Jag går på opera och håller mig klarvaken.
Det är därför damen är en slampa!
“Jag gillar det gröna gräset under mina skor. Vad kan jag förlora?
Jag är platt! Jag är ensam när jag sänker lampan.
Det är därför damen är en luffare!”
Encore refräng/reprise #1
“Vet inte varför man dricker cocktails klockan fem.
Jag tycker inte om att flyga – jag är glad att jag lever!
Jag längtar efter ömhet, men inte när jag kör bil.
Det är därför damen är en luffare!
“Folk åker till London och lämnar mig bakom sig.
Jag missar kröningen, men drottning Mary bryr sig inte.
Jag spelar inte Scarlett i “Borta med vinden” *
Det är därför damen är en luffare!
“Jag gillar att hänga min hatt där jag vill.
Segla med brisen.
Ingen deg – heigh-ho!
Jag älskar La Guardia och tycker han är en mästare.
Det är därför damen är en slampa!”
Encore refräng/reprise #2
“Girls get massages, they cry and they moan.
Tell Lizzie Arden to leave me alone.
Jag är inte så het, men min form är min egen.
Det är därför damen är en slampa!
“Maten på Sardi’s är perfekt, utan tvekan.
Jag skulle inte veta vad Ritz är för något.
Jag släpper en nickel och kaffe kommer ut.
Det är därför damen är en luffare!
“Jag gillar det söta, friska regnet i ansiktet.
Diamanter och spetsar
No got!
So what?!
Det är därför damen… det är därför damen…
Det är därför damen är en luffare!”
* Noel Ca’ad är Noel Coward. Och ordet “wind” i “Borta med vinden” uttalas “wine-d” (i enlighet med sångens rim).

Och här är den nedbantade Sinatra-versionen:
“Hon blir för hungrig för middag klockan åtta
Hon gillar teater men kommer aldrig för sent
Hon bryr sig aldrig om människor som hon hatar
Det är därför damen är en luffare!
“Gillar inte skitspel med baroner eller earls
Går inte till Harlem i hermelin och pärlor
Går inte och skvallrar med resten av tjejerna
Det är därför damen är en slampa!
“Hon gillar den fria, friska vinden i håret,
Liv utan omsorg
Hon är pank och det är okej
Hatar Kalifornien, det är kallt och fuktigt
Det är därför damen är en luffare!
“Hon blir för hungrig för att vänta på middag klockan åtta
Hon älskar teatern men kommer aldrig för sent
Hon skulle aldrig besvära sig med folk hon hatar
Det är därför damen är en luffare
“Hon kommer inte ha några skitlekar med skarpskallar och bedragare
Och hon kommer inte att åka till Harlem i Lincolns eller Fords
Och hon kommer inte att skvallra med resten av brudarna
Det är därför som damen är en slampa!
“Hon älskar den fria friska vinden i håret
Liv utan omsorg.
Hon är pank men det är okej
Hatar Kalifornien, det är kallt och fuktigt
Det är därför damen… det är därför damen…
Det är därför damen är en slampa!”