Historien handlar om utvecklingen av en serie datorer, Multivac, och dess relationer med mänskligheten genom sju historiska miljöer, med början den dag 2061 då jorden blir en planetarisk civilisation. I var och en av de sex första scenerna ställer en annan karaktär samma fråga till datorn, nämligen hur det hot som universums värmedöd utgör mot människans existens kan avvärjas: “Hur kan universums entropi netto minskas kraftigt?” Det är detsamma som att fråga: “Kan man vända på den andra termodynamiska lagen (som i berättelsen används som en ökning av universums entropi)?” Multivacs enda svar efter mycket “eftertanke” är “Otillräckliga data för ett meningsfullt svar”.

Historien hoppar framåt i tiden till senare epoker av mänsklig och vetenskaplig utveckling. I varje epok bestämmer sig någon för att ställa den ultimata “sista frågan” om entropins vändning och minskning. Varje gång Multivacs ättling får frågan finner den sig oförmögen att lösa problemet, och allt den kan svara är (språkligt alltmer sofistikerat) “DET FINNS INTE ÄNTLIGA UPPGIFTER FÖR ETT BETYDANDE SVAR”.”

I den sista scenen ser mänsklighetens gudaliknande ättling, den enhetliga mentala processen hos över en triljon, triljon, triljon människor som har spridit sig över hela universum, hur stjärnorna flimrar ut, en efter en, när materia och energi tar slut, och med dem, rum och tid. Mänskligheten ställer entropifrågan till AC, Multivacs ultimata ättling som existerar i hyperrymden bortom gravitationens och tidens gränser, en sista gång, innan den sista delen av mänskligheten smälter samman med AC och försvinner. AC är fortfarande oförmögen att svara, men fortsätter att fundera över frågan även efter att rymd och tid har upphört att existera. AC inser slutligen att den ännu inte har kombinerat alla tillgängliga data i alla möjliga kombinationer och börjar därför den mödosamma processen att omorganisera och kombinera varenda liten bit av den information som den har fått under eoner och genom sin fusion med mänskligheten. Så småningom upptäcker AC svaret – att det faktiskt är möjligt att vända entropin – men har ingen att rapportera det till, eftersom universum redan är dött. Den bestämmer sig därför för att svara genom en demonstration. Berättelsen slutar med AC:s uttalande:

Och AC sade: “LÅT DET BLI LJUS!” Och det blev ljus–