Mary Lou* hade precis varit hos sin läkare innan hon kom till mig. “Min läkare säger att jag måste gå ner i vikt”, sa hon. “Duh, det visste jag. Och du vet hur hårt jag har försökt.” Jag nickade. “Men hon säger att jag inte försöker tillräckligt hårt. Hon säger att om jag verkligen vill gå ner i vikt kan jag göra det. Jag måste bara jobba hårdare på det.”

Den frasen gör mig upprörd. Den tanken gör mig upprörd. Mary Lou hade arbetat så hårt hon kunde för att gå ner i vikt. Det fanns ett antal anledningar till att hon inte kunde göra det, och alla var inte psykologiska. Men tyvärr hade hon en tendens att skylla på sig själv för många saker som hon egentligen inte hade någon kontroll över, bland annat de gener som hade gett henne stora ben och ett ohälsosamt kroppsmasseindex. Läkarens förslag att hon var överviktig bara för att hon inte arbetade tillräckligt hårt satte sig fast i hennes psyke och gav henne ännu en anledning att vara arg på sig själv – vilket för någon som Mary Lou, som använde mat för att lugna sig själv och även för att straffa sig själv, var ännu en anledning till att äta.

Förstå mig inte fel. Jag är en stor anhängare av att medfödd förmåga, eller talang, inte räcker för att ta oss någonstans. Vi har alla sett ungdomar som föds med en musikalisk eller idrottslig talang som inte tror att de behöver öva för att utmärka sig – och som så småningom överträffas av mindre begåvade, men hårdare arbetande kamrater. Forskning (t.ex. av K. Anders Ericsson och hans kollegor – se referens nedan) har visat att hårt arbete, dvs. fokuserad, avsiktlig träning, kan överglänsa den medfödda förmågan på många olika områden i vårt liv.

Men å andra sidan kan hårt arbete helt enkelt inte förändra allt. Detta lärde jag mig för första gången för länge sedan när jag först studerade för att bli psykoanalytiker. En av mina klienter var en förtjusande ung man med ett charmigt sinne för humor och ett något udda sätt att se på världen. En dag förvandlades dock det udda perspektivet till tydliga hallucinationer. Han sa att väggarna talade till honom. “De skickar meddelanden till mig genom trådarna i väggarna”, tillade han. Vem skickade dessa meddelanden? Det kunde han inte säga mig, men en sak var han mycket tydlig med: han var tvungen att göra det som rösterna sa åt honom att göra.

Den unge mannen lades in på sjukhus och fick diagnosen schizofreni. När rösterna äntligen försvann fortsatte vi vårt arbete tillsammans; men med en skillnad. Jag förstod att hans möjligheter var begränsade. Han kunde fortfarande bli bättre, och han kunde få ett rikt och tillfredsställande liv. Men han kunde inte komma bort från möjligheten att symptomen skulle återkomma. “Han kommer inte att bli en ‘vanlig neurotiker'”, sade min handledare. Mycket senare beskrev en underbar bok, “The Center Cannot Hold”, vad min handledare försökte förklara för mig. Det finns helt enkelt begränsningar för vad vi kan och inte kan uppnå. Hårt arbete eller inte.

Jag tänkte på detta dilemma ännu en gång när en ung, idealistisk vän som nyligen blivit skolvägledare i en gymnasieskola i en innerstad talade om några av sina elever. Hon var mycket glad över att särskilt en av ungdomarna hade blivit antagen till ett toppuniversitet, med ett fullt stipendium. Men hon var också orolig. “Vi har gett honom så mycket stöd här på skolan”, sade hon, “att jag tror att det har gjort det möjligt för honom att leva upp till sin fulla kapacitet. Han har arbetat så hårt för att uppnå detta. Jag är rädd att när han väl är borta från stöden kommer han inte att fortsätta med det.”

Vad hon menade var att varken hans egna talanger eller hans hårda arbete var allt som hade gjort att denna yngling hade kunnat uppnå sitt mål att komma in på en bra högskola. Det var hela systemet av stöd och vägledning, en känsla av att bli “hållen” som psykoanalytikern D.W. Winnicott skulle ha uttryckt det, samt dessa andra faktorer. Och ändå, naturligtvis, utan hårt arbete och grundläggande förmågor skulle all fostran och allt stöd i världen inte ha fått honom accepterad på den skola han skulle gå på.

Myten om att vi kan uppnå allt vi vill om vi bara arbetar tillräckligt hårt är alltså bara det – en myt. Det svåra arbetet är att acceptera att alla och allt har begränsningar. Och att hitta sätt att acceptera att begränsningar bara är en del av att vara människa – inte tecken på misslyckande.

*namn och identifierande information har ändrats för att skydda privatlivet

Böcker:

The Cambridge Handbook of Expertise and Expert Performance (Cambridge Handbooks in Psychology) by K. Anders Ericsson, Neil Charness, Paul J. Feltovich and Robert R. Hoffman (Jun 26, 2006)

The Center Cannot Hold: My Journey Through Madness av Elyn R. Saks (Aug 12, 2008)