Så efter Harry Potter World i fredags åkte Aaron och jag till Downtown Disney för att äta middag. Vi åt båda två jättehamburgare på Planet Hollywood. Sedan gjorde vi oss redo för vår DISNEY DAY på lördag. Både Aaron och jag har varit på Disney tidigare, så vi bestämde oss för att gå till 3 parker och bara åka på våra favoritsaker. Vi började dagen i Animal Kingdom.

Dagens första åktur! Parkeringsskytteln 🙂 Lägg märke till Aarons sömniga ansikte.

The Tree of Life.

Ahh. Everest. Vilket härligt låtsasberg!

Vi gick runt i Animal Kingdom och njöt av sevärdheterna innan vi åkte på de två bästa sakerna där: Everest och Safari. Minns ni när jag nämnde att jag har en högst irrationell rädsla för animatronics. Låt mig berätta en historia om Disney World. De har den här dåliga vanan att sätta skräckinjagande animatronik på åkattraktioner som skrämmer mig för livet, och sedan ändra åkattraktionerna så att de är mycket mer lågmälda.

Det senaste exemplet: Everest Yeti. Var det någon som åkte den här åkturen när det fanns en gigantisk animatronisk Yeti som hoppade upp ur berget och slog mot din berg- och dalbanekärra. Skrämmande. Bryr jag mig om höga hastigheter och att åka baklänges? Nej. Gillar jag det gigantiska monstret som slår mot mig? Inte alls! Så föreställ dig hur dum jag såg ut när jag fortsatte om denna dumma Yeti, gick igenom hela åkturen i skräckblandad förväntan, bara för att se att den skrämmande animatroniska Yeti har ersatts med en skugga. EN SKUGGA! Jag blev helt upprörd över en skugga. Jag var så förbryllad att jag googlade den åkturen direkt när vi gick av. Tydligen fungerar Expedition Everest nu i B-läge eftersom den ursprungliga Yeti hade en “betydande risk för katastrofala fel”. Och en man dog av en hjärtattack på denna åkattraktion 2007. Kanske är mina animatroniska rädslor inte så irrationella trots allt.

Hursomhelst. Efter Everest åkte vi safari. Vi såg massor av djur och jag fick några bilder, men bilderna är aldrig lika bra som att faktiskt vara där. Dessutom hatar jag att titta på andras bilder så här, så jag ska skona er. Allt du får är den här.

Jag kommer inte ihåg vad det är, men det var så nära att jag kunde ha rört det! Haha.

Efter vår safari åkte vi över till Hollywood Studios, där den enda bilden vi tog var framför den gigantiska julgranen.

Men vänta! Jag har en annan historia om min rädsla för att animatronics ska få mig att se löjlig ut. Har någon åkt The Great Movie Ride? Harmlöst, eller hur? Nej. Som barn togs jag med på denna åkattraktion bara för att bli märkt för livet av Alien-avsnittet där utomjordingen kom ut ur hålet i taket. Jag har nu varit på Disney World för några år sedan på min väns födelsedag.

Där sitter jag och väntar skräckslaget på den dumma rymdvarelsen som kommer att attackera mig från taket. Som barn var jag övertygad om att utomjordingen kom upp från taket för att ta mig. När jag höll för ögonen och begravde mitt ansikte i personen bredvid mig fick jag veta att utomjordingen egentligen inte rör sig så mycket. Och det är egentligen inte alls så läskigt. Faktum är, Haley, att du överreagerar kraftigt och att små barn skrattar åt dig.

Hursomhelst, på Hollywood Studios åkte vi Rock ‘n’ Rollercoaster och tittade på Indiana Jones-showen, plus några andra småsaker. Vi fick inte se föreställningen Beauty and the Beast som är en av mina favoriter, men det var ok eftersom jag har sett den så många gånger förut. Vi tog lite lunch på commissary och åkte sedan över till Magic Kingdom.

Vi sparade det bästa till sist!

Vi åkte över på båten precis innan det började regna. Istället för att hantera det bestämde vi oss för att bara gå vidare och vänta på den löjligt långa tiden för Space Mountain. Vi fick vänta inomhus och när vi kom ut hade det slutat regna. Sedan hade vi resten av natten (fram till 01.00) på oss att åka ALLTING!

Teacups!

No Smiling on the Teacups!

Varför älskar jag Country Bear Jamboree så mycket? Trillingarna tar kål på mig varje gång. “Alla killar som gör mig upphetsad, gör mig nedstämd.”

Märk att dessa animatronics inte är skrämmande. Vet du vad som brukade vara skrämmande på Magic Kingdom? En liten show som hette Alien Encounter, som nu har ändrats till Stitch’s great Escape. Jag är ganska säker på att Alien Encounter är den ursprungliga föreställningen som startade hela min rädsla för animatronics. Jag minns att jag bad första gången jag var med i den åkturen eftersom jag faktiskt trodde att jag skulle dö. Jag hade darriga ben när jag gick ut. Stitch-åkturen är dock riktigt lam och äcklig.

Här är slottet med julbelysningen tänd. Vi tittade på fyrverkerierna och min favoritdel av showen… Tinkerbell som åkte ziplining från toppen av slottet! Allvarligt talat. Vilket jobb.

Mer juldekorationer!

Och när vår dag tog slut var vi tvungna att hitta tillbaka till bilen. Så ni förstår… vi parkerade vid Animal Kingdom eftersom vi åkte dit först. Problemet är att den parken stänger tidigast (typ 8 eller så), och vi stannade vid Magic Kingdom till nästan 1:00. Vi visste att vi kunde få en bussresa tillbaka till Animal Kingdom, så vi var inte så oroliga. Så vi hittar den buss vi behöver och kliver på. Vi är de enda människorna på bussen.

Busförare: Vart ska ni?

Vi: Vi: Animal Kingdom.

Busföraren: Är din bil där?

Us: Ja.

Busföraren: Är det en svart bil?

Us: Uh. Nej.

Busföraren: Samma skillnad. Det finns bara en där borta.

Och han skojade inte. Ser du den där lilla fläcken?

Det är vår bil. Helt ensam på Animal Kingdom-parkeringen. Bussen åkte så fort vi steg på eftersom chauffören bokstavligen väntade på just OSS. Det var så roligt. Han berättade att han skulle ha kört oss ända fram till vår bil men att det fanns en gräsbevuxen mittremsa som blockerade honom. Det hade varit en bra service.

Och så slutade vår virvlande dag på Disney.