Vad menar vi med beteende? Beteende avser allt som människor (och djur) gör.

Vi reagerar alla på situationer och kommunicerar genom vårt beteende.
För personer som har svårigheter med andra former av kommunikation kan beteende – saker som de gör – vara den mest effektiva formen av kommunikation.

För att kunna kalla något för beteende måste man kunna se det, räkna det och beskriva det.
Så ett beteende (att springa ut ur byggnaden) skiljer sig från en känsla (att känna sig rädd) och även från en tanke/motivation (“få ut mig härifrån!”).

Beteende kan vara positivt, hjälpsamt och användbart för personen.
Vi kallar ibland detta för adaptivt beteende och det kan innefatta färdigheter som att be om hjälp, vänta i en kö, gå vidare med arbetet, göra sysslor, gå på studsmattan för att jobba av energi, lyssna på musik för att lugna ner…….och många andra saker.

Hursomhelst kan beteendet vara problematiskt för individen eller för andra människor i dess omgivning.
Detta kallas ibland maladaptivt eller utmanande beteende.
Så kallade utmanande beteenden är ofta mer extrema versioner av helt vanliga beteenden.

Dessa beteenden kan uppstå för första gången av en slump eller genom att imitera andra. Personen kan fortsätta beteendet eftersom det förstärks eller är användbart för honom eller henne. Vi kallar detta för inlärda beteenden.

Följande faktorer påverkar om ett beteende ses som acceptabelt/lämpligt eller inte:

• Styrkan i beteendet (en kraftig knuff, snarare än en mild knuff; ett raseriutbrott som varar en timme snarare än en minut)

• Situationen i vilken det inträffar (hoppa upp och ner och skrika på en biograf snarare än på en fotbollsmatch)

• Konsekvenserna av beteendet (att slå en leksak mot fönstret snarare än att lägga om soffkuddarna)

• Graden av tolerans mot andra människor – (en bebis rycker i håret på dig snarare än att du 15-

Följande diagram (som du kan ladda ner som pdf om du vill) visar de många faktorer som påverkar vårt beteende och beteendet hos de personer som vi bryr oss om.

Du kommer att se att en del av dessa faktorer är fasta – ålder, kön (vanligtvis), livserfarenheter till exempel – men att andra kan ändras – förväntningar, fysisk miljö, andras beteende och reaktioner, utlösande faktorer och resultat av beteendet.

Dessa faktorer är de som vi behöver använda för att hantera, förändra och stödja beteende på ett positivt sätt.

Diagrammet nedan beskriver de olika stegen i planeringen av beteendestöd.

Klicka på de gröna rutorna för att gå till vägledning om det avsnittet av processen.

Var ska man börja

Först ska man vara tydlig med beteendet, eller beteenden som du är bekymrad över.
Om det finns mer än ett kan du behöva prioritera och bestämma vilket du ska ta itu med först.

Om möjligt använd ord som “gör” – slå, sparka, spotta, sätta sig mitt på trottoaren och så vidare – i stället för att tänka i termer av “aggressivitet”, stygghet eller “att ha ett sammanbrott”.

Ställ dig sedan frågan – behöver beteendet förändras?
Ett beteende kan vara utmanande eftersom det:

• får dig att känna dig oförmögen att hantera situationen
• stöter på sociala normer
• störjer vardagliga aktiviteter
• skapar stress för andra
• skapar stress för andra
• skaffar sig mycket
• verkar som om det varar i längden. länge
• kommer när det är svårt att hantera – offentligt eller vid svåra tillfällen
• är riskabelt och utsätter andra för fara

Du kan använda följande frågor för att hjälpa dig att avgöra/besvara den här frågan:

• Begränsar det hans eller hennes tillgång till viktiga erfarenheter?
• Hur mycket stress orsakar det och för vem?
• Hur vanligt är det, hur intensivt och hur länge varar det?
• Är det ett typiskt beteende för personens utvecklingsålder/utvecklingsstadium?

Nästa steg är att fylla i en ABC-registrering.

Du kan ladda ner ett tomt ABC-registreringsschema här.

A – Antecedenter

Antecedenter är saker som föregår beteendet/ som inträffar före beteendet eller är bidragande faktorer.
De kan delas in i SETTINGS och TRIGGERS.

SETTINGS
Dessa är saker som miljön …tid/plats/antalet människor runt omkring, men kan också vara saker som påverkar personen, som att vara trött eller hungrig.

TRIGGERS
Dessa är mer omedelbara, tillfälliga antecedenter …de saker som verkar utlösa beteendet, eller som inträffar precis innan. Dessa kan vara:

• ljud
• ett annat barns eller en annan vuxens beteende
• att bli ombedd att göra något
• en aktivitet som håller på att ta slut

B – Noggrann beskrivning av beteendet

• Vad såg du?
• Hur många gånger?
• Hur länge?

C – Konsekvenser/resultat: vad händer härnäst?

När vi funderar på konsekvenserna av ett beteende försöker vi räkna ut vad som händer som en följd av beteendet. Vad som händer direkt efter eller vad som händer på grund av att beteendet inträffade.

• Får personen uppmärksamhet? Får den något som den kanske vill ha? Får den mer utrymme för sig själv?
• Förhindrar beteendet att något händer? Finns det en specifik uppgift, aktivitet eller krav som undviks?
• Hur reagerar eller svarar andra människor på beteendet?

Du kan ladda ner några exempel på ABC-register här.

Utarbeta reda på vad beteendet betyder

För att planera vad man ska göra åt ett beteende som man vill förändra, föreslår positivt beteendestöd att man måste ägna lite tid åt att tänka efter och ta reda på vilken funktion eller syfte beteendet har för personen.

ABC-registren bör hjälpa dig att göra detta och kommer att vara användbara för att besvara några av frågorna nedan.

Detta kommer att hjälpa dig att ta reda på beteendets “kommunikativa funktion”… med andra ord, vad försöker personen säga eller vilket behov vill han/hon att beteendet ska tillgodoses?

Det är också viktigt att komma ihåg att orsaken till att ett beteende började från början kanske inte är orsaken till att det fortsätter.

Detta steg i beteendestödet missas ibland eftersom människor är angelägna om att komma igång med hanteringsstrategier. Det innebär att man riskerar att prova strategier som inte är lämpliga och därför inte kommer att fungera, vilket leder till frustration och besvikelse.

Det betyder inte att det inte finns några allmänna riktlinjer/tips för god praxis för att hantera beteende hos personer med Downs syndrom.

Det behövs en funktionsanalys när beteendet är mer komplext, förankrat eller svårt för att förstå vad som orsakar det och vad som får det att fortsätta.

Att räkna ut funktionen hos ett beteende

Grundläggande funktioner hos beteenden som utmanar innefattar:

En lite mer om funktioner hos beteenden

Ett och samma beteende kan fylla olika funktioner för olika personer eller olika funktioner för samma person vid olika tillfällen.

Pamela Lewis ger följande exempel:

“Ett barn (eller en vuxen) kanske skriker för att hon gillar ljudet. Ett annat barn kanske skriker för att det gillar uppmärksamheten som följer av skrikandet. Ett annat barn kanske skriker för att uttrycka frustration över det som begärs av henne, utan intresse för ljudet eller uppmärksamheten som blir resultatet. Ett barn kan skrika av alla dessa skäl vid olika tillfällen.” Pamela Lewis, Achieving Best Behavior for Children with Developmental Disabilities: A Step-by-Step Workbook for Parents and Carers, Jessica Kingsley, 2005.

Nedan listas några vanligare beteendefunktioner – tänk på att dessa kan överlappa varandra:

• Obehag – fysiologiskt eller miljömässigt (hunger, smärta, temperatur osv.).)
• Utvecklingsnivåer (förväntningarna är antingen för höga eller för låga)
• Söka belöningar – i allmänhet är detta ofta involverat
• Flykt/undvikande av en uppgift eller ett krav
• Söka sensorisk stimulans t.ex. gillar synen av snurrande föremål eller känslan av vatten
• Undviker sensorisk stimulans, t.ex. ogillar vissa ljud eller känslan av märken på skjortor
• Svårigheter med den organisation som krävs för att inleda en lämplig aktivitet
• Söker uppmärksamhet/vill interagera och vet inte hur man ska göra detta på lämpligt sätt
• Få en reaktion/få något att hända (funktionen är kontroll, snarare än social uppmärksamhet)
• Uttrycka frustration/ångest
• Uttrycka rädsla
• Svårt att vänta
• Uttrycka “Vänta! Låt mig avsluta!”
• Uttrycker “Nej!”
• Övrig kommunikation t.ex. “Jag behöver hjälp”, “Jag förstår inte”, “Gå härifrån”

Förståelse av beteendet

Att analysera ABC-tabellerna eller andra register och att fundera över de möjliga funktionerna som beskrivs ovan bör hjälpa dig att få en uppfattning om vad som pågår, varför beteendet sker och vad det betyder för personen med Downs syndrom.

Ofta är det bra att diskutera detta med andra i familjen, eller skolan, andra vårdgivare osv.

Det är också bra att tänka på undantag; situationer och omständigheter där beteendet inte förekommer, eller där personen lyckas reagera på utlösande faktorer på ett annat sätt.

Detta frågeformulär kan användas för att hjälpa till att fatta beslut om kommunikativ funktion (pdf).

Proaktiva och reaktiva strategier

Proaktiva strategier syftar till att se till att personen har fått det han eller hon behöver och vill ha på daglig basis och omfattar även sätt att lära personen lämpliga kommunikations- och livskunskaper.

Reaktiva strategier är utformade för att hålla personen och dess omgivning säkra från skada. De ger ett sätt att reagera snabbt i en situation där personen är nödställd eller orolig och mer benägen att uppvisa ett utmanande beteende.

En bra plan för beteendestöd har fler proaktiva strategier än reaktiva.

Antecedent (förebyggande) strategier

Antecedent strategier är sådana som förhindrar att beteendet inträffar.

Med tiden leder detta till att nya beteenden praktiseras och att gamla (utmanande) beteenden försvinner eftersom de inte praktiseras.

Några förebyggande strategier att tänka på är:

• Hålla personen engagerad i positiva aktiviteter.
• Underhålla vissa situationer tills vidare, t.ex. livliga stormarknader, överfulla tunnelbanestationer.
• Borttagning eller undvikande av utlösande faktorer, t.ex. genom att förändra miljön eller hantera sinnesintryck, t.ex. hörselskydd, användning av tysta områden.
• Minska de krav som ställs på personen.
• Göra dagen mer strukturerad.
• Göra tydligare förväntningar/regler med hjälp av visuellt stöd, planerare och tidtabeller, “nu” och “nästa”, visuella guider och sociala berättelser.
• Göra förvarningar och förberedelser i förväg.
• Desensitisering – gradvis exponering med stöd för triggers.
• Giv personen mer beröm, uppmärksamhet och belöningar som en självklarhet.
• Förutbestämd förstärkare – påminna personen om belöningar som kommer att följa, t.ex. en rolig aktivitet.
• Företrädesobjekt som distraktor – en uppgift eller ett objekt som tar bort fokus från den utlösande faktorn, t.ex. Ansvarig för att bära med sig något till klassen efter leken.
• Anbud om val.
• Inbädda den åtgärd som personen reagerar på eller tycker är svår i en sekvens av saker som du vet att personen tycker om.
• Indirekta förfrågningar… erbjudande om samarbete, t.ex. “Låt oss gå och…”, “Du först, sedan jag…”

Strategier för ersättning (nya färdigheter och beteenden)

För att göra detta måste vi fråga: “Vad vill vi att personen ska göra i stället?”

Fokus för detta steg ligger på att hjälpa personen att lära sig nya färdigheter och uppmuntra mer acceptabla eller konstruktiva beteenden.

Det är viktigt att hitta saker för dem att göra som är anpassningsbara, men som också uppfyller samma behov som det utmanande beteendet (dvs. de uppnår samma resultat).

Här är en föreslagen lista över färdigheter som du kan överväga att lära personen att hantera utmanande situationer:

• Funktionell kommunikationsträning – hjälp/flykt/slut/tråkig/uppmärksamhet…
• Färdigheter i att göra och kommunicera meningsfulla val.
• Sociala färdigheter – situationer som rör andra, att göra saker tillsammans, vänskap/relationer. Rätt sak att göra med rätt person på rätt plats.
• Sensoriska aktiviteter – stöd för att hitta alternativa sätt att få den sensoriska input som behövs.
• Lekfärdigheter – nya sätt att leka, ha roligt och hålla sig sysselsatt.
• Emotionell läskunnighet – lära sig förstå och kommunicera känslor.
• Färdigheter för att hantera och reglera känslor – oro/ångest, ilska/frustration t.ex. användning av en säker plats.

När man hjälper människor att utveckla och lära sig nya färdigheter för att ersätta oönskade beteenden är det viktigt att tänka på deras utvecklingsålder och utvecklingsstadium, nivå av förståelse och kommunikationsförmåga.

Tänk på hur personer med Downs syndrom lär sig bäst så ge mycket visuellt stöd, modellering, utveckla personliga böcker och filmer med mycket övning och upprepning.

Konsekvensstrategier (förändra resultaten)

Användning av belöningar och förstärkningar

Belöningar är ett av de kraftfullaste verktygen vi har för att förändra beteenden.

På någon nivå är var och en av oss inriktad på att få mer belöningar/tillfredsställelse. Hur länge skulle du fortsätta att gå till jobbet om du slutade få betalt i slutet av månaden? Om du ler och säger hej till din nya granne och de vänder sig bort och ignorerar dig, är det troligt att du kommer att göra det igen?

En belöning är något som tenderar att öka det beteende som föregår den. Vi vet att utmanande beteenden fortsätter att förekomma eftersom de belönas på något sätt (även om vi inte kan se det omedelbart). Inom Positivt beteendestöd kallar vi ibland belöningar för förstärkning.

Det finns två typer av förstärkning – positiv och negativ förstärkning. Båda ökar sannolikheten för att det beteende som de följer, uppträder igen i framtiden. Så båda fungerar som belöningar för personen och gör det mer sannolikt att beteendet kommer att inträffa igen i framtiden.

Positiv förstärkning är när något önskvärt (t.ex. mat, dryck, uppmärksamhet, aktivitet, stjärna, smiley etc.) kommer efter beteendet.

Negativ förstärkning är när något oönskat (smärta, krav, buller, oönskad social uppmärksamhet) avlägsnas efter beteendet.

Till exempel:

Barnet skriker och slår huvudet i bordet. Pappa plockar upp henne och börjar kittla henne. Hon slutar gråta och börjar fnissa.

Barnets beteende belönas med en kram och kittling från pappa. (Positiv förstärkning)

Pappans beteende belönas genom att hans dotter slutar gråta och göra sig illa. (Negativ förstärkning).

För att vara effektiva måste belöningar vara:

• Meningsfulla och önskvärda för den specifika personen, eller motiverande
• Givs ofta, särskilt i början
• Givs vid rätt tidpunkt, omedelbart efter att det önskade positiva beteendet är bäst
• Givs med entusiasm
• Änskas om det slutar att vara motiverande eller om personens preferenser ändras.

Väljning av belöningar

Väljning av förstärkare (belöningar):

• Behövs vara individualiserade, meningsfulla för personen;
• Behövs vara mer kraftfulla än de som upprätthåller det utmanande beteendet;
• Behövs vara lättillgängliga;
• Behövs vara överkomliga – stjärnor, klistermärken kan bytas ut mot godis, t.ex. en resa till McDonalds, en leksak eller en resa till en lekpark;
• Ofta räcker det med beröm och uppmärksamhet, men ibland behöver människor något mer konkret; och
• Kan behöva bytas ut ibland, eftersom de kan förlora sin kraft med tiden.

Ibland kan det vara svårt att ta reda på exakt vad som motiverar en person, särskilt om personen har mycket begränsad kommunikationsförmåga.

Följande checklista innehåller förslag på alla möjliga sorters belöningar som kan användas. Det är en bra idé att ta fram en “belöningsmeny” med saker som kan användas för att motivera en viss person med Downs syndrom.

	Klicka här eller på bilden för att ladda ner checklistan.
	Exempel på enkel visuell guide
	Exempel på enkel belöningsdiagram

Förändra konsekvenserna (resultaten) av oönskat beteende

Som att märka, och ge belöningar/förstärkning för positiva beteenden, kan det vara viktigt att ändra vad som händer efter ett oönskat beteende.

Det är viktigt att oönskade beteenden inte belönas eller förstärks genom att vi reagerar, eller genom att personen får det han eller hon vill ha, eller genom att han eller hon tar sig ur eller bort från en uppgift eller situation som han eller hon inte gillar. ABC-registren bör hjälpa till att visa om detta sker.

• Att ta bort eller stoppa en förstärkande konsekvens från ett beteende kallas för utplåning. Om beteendet slutar att “fungera” för personen kommer det så småningom att slockna.
• Planerad ignorering är en form av utplåning, mycket kraftfull om vi tror att beteendet upprätthålls genom den reaktion det får, även om det ibland är lättare sagt än gjort!
• “Time Out”, som kan vara att be personen att sitta på en viss plats (stol eller trappsteg) utan interaktion under några minuter, eller att stänga av TV:n i några minuter, är också en form av utplåning. Det innebär att man säger till personen “du kommer inte att få något bra ut av detta beteende”.
  NB: Det skiljer sig från att t.ex. skicka någon till sitt rum eller ut på utsidan för att lugna ner sig. Sovrum och trädgård har vanligtvis leksaker/saker att göra i dem. Detta kan vara en bra strategi för omdirigering (se nedan), men det är INTE Time Out.
• Om ett beteende inte ger det resultat som det brukade ge, kan en person ofta försöka hårdare, till en början, för att få resultatet, så du kan se en ökning av beteendet till att börja med. Detta kallas för en “extinction burst” och kommer inte att vara nedslående om du är beredd på det. Så ibland kan du förvänta dig att beteendet blir värre innan det blir bättre – det är uppenbart att detta inte skulle vara lämpligt när det finns säkerhetsproblem, t.ex. att skada sig själv eller rymma.

Sätta samman konsekvensstrategierINTERRUPT -IGNORE – REDIRECT – REWARD

Interrupt – Ignore – Redirect – Reward

Den första regeln är att ingen ska komma till skada. Därför ska aggressivitet, självskadebeteende eller allvarliga destruktiva beteenden inte tillåtas fortsätta.

Avbrott innebär

• Att inte tillrättavisa personen
• Ingen särskild uppmärksamhet ska ägnas personen om problembeteendet
• Omdirigera vid första tillfället med målet att ge belöning för varje närmande till ett positivt/önskat beteende.
• Avbryt på ett “ignorerande” sätt så mycket som möjligt
• Gör det minsta möjliga för att hantera beteendet för att förhindra att någon skadas. Detta kan uppnås genom att höja underarmarna för att blockera/skydda sig själv eller genom att tyst “skugga” händerna på den person som skadar sig själv.

Hur man ignorerar

• Inga konsekvenser ges som har direkt samband med beteendet
• Aktiviteterna fortsätter, sluta inte med det du gör
• Inte ignorera personen bara beteendet
• Fortsätt som om beteendet inte har ägt rum

Syftet är att avdramatisera ett oönskat beteende och ta ifrån det dess kraft

Hur man omdirigerar

• Omdirigering är en uppmaning eller signal att delta i ett beteende så att en belöning kan ges
• För att kommunicera alternativa sätt att interagera
• Ditt budskap är “Gör det här i stället”
• Syftet är att uppmuntra till deltagande
• Det kommunicerar det beteendet, som tidigare stoppade interaktionen eller fick olämplig uppmärksamhet, inte längre är effektivt
• Det är ofta bättre att använda fysiska och gestiska uppmaningar med korta verbala signaler
• Använd icke-verbala uppmaningar som att peka, röra vid material, röra vid personens hand/armar för att fokusera personens uppmärksamhet på uppgiften
• Acceptera personens deltagande och belöna det omedelbart med ett positivt svar (varm verbal kommentar, fysisk kontakt, leenden) och fortsätt att hjälpa till med det önskade beteendet eller uppgiften

Stärkor och utmaningar i samband med Downs syndrom i samband med inlärning

Personer med Downs syndrom tenderar att lättare lära sig genom “visuell-rymisk” information och upplevelser. De lär sig särskilt bra genom att se och göra saker och gynnas av att språklig information översätts till visuell information (t.ex. bilder, teckningar, foton, visuellt-rumsliga rutnät/sekvenser, böcker, filmer, titta på andra/en modell att kopiera etc.).

Personer med Downs syndrom har inlärningsutmaningar som är förknippade med utvecklingsförsening (inlärningssvårigheter) och språk. För att människor ska kunna ändra sitt beteende måste de veta och komma ihåg vad de ska göra och varför, och motiveras att bete sig på nya eller annorlunda sätt. De måste kunna åsidosätta beteenden som de lärt sig tidigare. Att ha en inlärningssvårighet och språkförsening gör detta ännu svårare.

Vi har alla nytta av stöd för att ändra beteendevanor. Stödet kan komma från människorna och miljön runt omkring oss på många olika sätt. Med stöd kan människor lära sig nya beteenden för att tillgodose sina behov. Med tiden blir dessa beteenden deras nya “historia” av inlärda beteenden.

Användning av visuellt stöd, att vara förberedd och öva nya beteenden i verkliga situationer hjälper personer med Downs syndrom att lära sig. Genom att känna till individens inlärningsstyrkor och motivation och följa stegen i den här resursen “Supporting Behaviour” kan familjemedlemmar, vårdare och behandlare förstå möjliga underliggande orsaker till beteendet och leda till framgångsrika resultat.

Beteendestyrning – allmänna topptips

• Var lugn
• Visa positivt beteende
• Ignorera negativt beteende så mycket som möjligt
• Använd distraktion/omdirigering
• Var konsekvent
• Att ta hänsyn till utvecklingen. än kronologisk ålder
• Separera omoget beteende från medvetet utmanande beteende
• Om du blir stressad eller frustrerad, ta en paus/byt person som hanterar beteendet (om möjligt)
• Le och var entusiastisk
• Giv positivt beröm “Bra gjort”, “Snyggt jobbat”
• Håll ögonkontakt
• Sätt dig på barnets nivå, eller samma nivå för en vuxen
• Ropa inte
• Var tydlig och använd enkla ord

Arbeta tillsammans för att ta itu med beteenden som är utmanande

	Riktlinjer för workshops om formulering och problemlösning för att hantera utmanande beteenden
	Mall för en plan för stöd till positivt beteende

.