Plantar Fasciitis: En konservativ behandlingsmetod
Plantar fasciit, en term som används för att beteckna inflammation i plantar fascia som omger hälen och fotvalvet, är en av de vanligaste yrkes- och idrottsrelaterade orsakerna till smärta i foten.
SYMPTOMER
Det första huvudbesväret är vanligen en skarp smärta i hälen och fotvalvet, som är särskilt märkbar vid de första stegen på morgonen eller efter långa perioder av icke-viktsbärande. Vanligtvis lossnar plantar fascia efter att ha gått ungefär 10 till 12 steg och smärtan avtar gradvis. Symtomen kan dock dyka upp på nytt i form av stickningar, en matt värk eller en trötthetsliknande känsla i fotvalvet efter långvarigt stående, särskilt på oeftergivliga cementytor.
För mer information läs:
- Biomekanik bidrar till behandling av plantar fasciit
BioMechanics, mars 2007
Achilles seneskador
Achilles seneskador är smärtsamma och kan allvarligt hämma en triathlets förmåga att träna på lämpligt sätt. Akillessenen är en stark, icke-elastisk, fibrös vävnad på baksidan av benet som fäster gastrocnemiusmuskeln (figur 1A) och soleusmuskeln (figur 1B) vid calcaneus (hälbenet). Senan är omgiven av en paratendon, ett tunt, fint hölje. De markreaktiva krafterna i samband med löpning kan uppgå till 6-8 gånger kroppsvikten med i genomsnitt 800 fotstötar per mil. Under normala omständigheter kan akillessenen anpassa sig på lämpligt sätt till den ökade arbetsbelastning som är förknippad med löpning. Vissa riskfaktorer kan dock leda till att akillessenen skadas (tabell 1).
För mer information läs:
- Athletes strain to avoid Achilles tendon problems
BioMechanics, augusti 2005 - Achilles Tendon InjuriesUSA Triathlon
Shin Splints
Shin Splints är en skada i underbenet som ofta drabbar idrottare. I allmänhet omfattar symtomen smärta på den anterolaterala eller posteromediala ytan av skenbenet. Det finns mycket forskning om behandling och förebyggande av shin splints, och på grundval av omfattande forskning har flera hypoteser föreslagits för dess patofysiologi, men den exakta orsaken till shin splints är fortfarande okänd. I detta dokument förklaras underbenets anatomi och gångens biomekanik. Den presenterar möjliga etiologier och riskfaktorer för shin splints och går igenom alternativ för behandling och förebyggande. Slutsatsen, som bygger på en omfattande litteraturgenomgång, visar att de flesta fall av shin splints reagerar positivt på konservativ behandling. Sådan vård omfattar i allmänhet hemträning, tränings- och utrustningsändringar samt behandling av en kunnig läkare. I mer avancerade fall kan det dock vara nödvändigt med kirurgi.
För mer information läs:
- Träning ger idrottare tillbaka efter skenbenssmärta
BioMechanics, juni 2008
Iliotibialbandsfriktionssyndrom
Iliotibialbandsfriktionssyndrom (ITBFS) är en inflammatorisk, icke-traumatisk överbelastningsskada i knäet som främst drabbar långdistanslöpare. Ett hemträningsprogram som omfattar en rutin för flexibilitet och styrketräning samt modifierade träningsrekommendationer kan bidra till behandling och förebyggande av ytterligare skador. De flesta fall av ITBFS kan behandlas framgångsrikt med konservativ behandling. I svårbehandlade fall av ITBFS kan det krävas andra åtgärder, t.ex. kortisoninjektioner och/eller kirurgi.
För mer information läs:
- Konservativ terapi sträcker ut Iliotibialbandet för återhämtning
BioMechanics, april 2006
Hamstringsskada
En av de vanligaste idrottsrelaterade skadorna är en dragning eller sträckning av hamstringen. Hamstringen, en grupp av fyra muskler på baksidan av låret, kan kännas utsträckt när du böjer dig framåt för att röra tårna. Tre av de fyra hamstringsmusklerna, semitendinosen, semimembranosen och det långa huvudet på bicep femoris, korsar både höft- och knäleden och är de egentliga hamstringsmusklerna. I toppen har dessa muskler ett gemensamt fäste vid ischial tuberosity (ett ben längst ner i bäckenet), och i botten fäster senorna till dessa muskler sedan vid tibia och fibula (ben under knäet) (figur 1). Den andra hamstringsmuskeln, det korta huvudet på bicep femoris, korsar endast knäleden.
Patellofemoralt syndrom Knäsmärta
Patellofemoralt syndrom (PFS), smärta på framsidan av knät, är ett av de vanligaste klagomålen hos idrottsmän och aktiva personer. PFS orsakas vanligtvis av en upprepad belastningsskada eller en enskild traumatisk händelse. Skador orsakade av upprepad belastning uppstår när mikroslitningar i muskler, senor och ligament som omger knäleden uppstår snabbare än vad vävnaden repareras, medan en enskild händelse ofta är ett fall eller annan idrottslig påverkan. PFS kännetecknas vanligen av en matt värkande smärta på knäets framsida, undersida eller ovansida, som ibland åtföljs av svullnad i knäleden. Om denna skada inte behandlas på lämpligt sätt kan det leda till ökade smärtsymptom, ytterligare skador på de strukturer som stabiliserar knäleden och så småningom en oförmåga för det skadade knäet att bära kroppsvikten.
Skada på främre korsbandet
Det främre korsbandet (ACL) är en tålig fibrös struktur som fäster tibia
(benet i underbenet) vid lårbenet (lårbenet) (figur 1). Detta ligament hjälper till att stabilisera knäet genom att förhindra att skenbenet rör sig för mycket framåt på lårbenet. Korsbandsskador förekommer ofta hos idrottare som deltar i sporter som fotboll, basketboll, fotboll och volleyboll, där rörelser som skärning, svängning, landning med ett ben och snabba inbromsningar utförs rutinmässigt. Avslitning av korsbandet orsakas oftast av att man landar obekvämt eller skär på ett helt utsträckt eller lätt böjt ben med foten vänd utåt (figur 2).
Laterala och syndesmotiska fotledsförvridningsskador
Fotledsförvridningar är de vanligaste skadorna som idrottsutövare ådrar sig. Litteraturen visar att fotledsförvridningar kan stå för cirka 20-40 % av alla idrottsskador. Åttiofem procent av fotledsförstoringarna orsakas av överdriven inversion. När fotleden rullar inåt med hög hastighet kan det leda till att det laterala ligamentkomplexet sträcks eller slits.