Baylor står bredvid lagkamraterna Jerry Chambers (i mitten) och Jerry West (till höger), cirka 1966
Minneapolis Lakers använde sig av förstahandsvalet i NBA-uttagningen 1958 för att välja Baylor, och övertygade honom sedan om att hoppa över sitt sista år på SU och i stället ansluta sig till proffsbanan. Laget, som var flera år bort från George Mikans glansdagar, hade problem både på planen och i kassan. Året före Baylors ankomst slutade Lakers 19-53 med en trupp som var långsam, otymplig och åldrande. Baylor, som Lakers skrev kontrakt med för 20 000 dollar per år (motsvarande 180 000 dollar 2019), var franchisens sista chans att överleva.
Med sina fantastiska atletiska talanger och sitt allsidiga spel sågs Baylor som den typ av spelare som kunde rädda en franchise, och det gjorde han också. Enligt Minneapolis Lakers ägare Bob Short i en intervju 1971 med Los Angeles Times: “Om han hade tackat nej till mig då skulle jag ha varit ute ur verksamheten. Klubben skulle ha gått i konkurs.”
Årets rookieEdit
Som rookie 1958-59 slutade Baylor på andra plats i ligan när det gällde poäng (24,9 poäng per match), på tredje plats när det gällde returtagningar (15,0 rebounds per match) och på åttonde plats när det gällde assists (4,1 assists per match). Han registrerade 55 poäng i en enda match, vilket då var den tredje högsta noteringen i ligans historia efter Joe Fulks 63 poäng och Mikans 61 poäng. Baylor vann utmärkelsen NBA Rookie of the Year Award och ledde Lakers från sista platsen året innan till NBA-finalen, där de förlorade mot Boston Celtics i den första fyramatchssvepet i finalernas historia. Därmed började den största rivaliteten i NBA:s historia. Under sin karriär hjälpte Baylor till att leda Lakers till NBA-finalerna ytterligare sju gånger.
MellanårRedigera
Omslaget till Los Angeles Lakers program för “Elgin Baylor Night” den 21 mars 1969
Från säsongerna 1960-61 till 1962-63 hade Baylor ett snitt på 34,8, 38,3 respektive 34,0 poäng per match. Den 15 november säsongen 1960-61 satte Baylor ett nytt NBA-poängrekord när han gjorde 71 poäng i en seger mot New York Knicks, samtidigt som han tog 25 returer. Därmed hade Baylor slagit sitt eget NBA-rekord på 64 poäng som han hade satt föregående säsong. Baylor, som var reservist i USA:s armé, kallades till aktiv tjänstgöring under säsongen 1961-62. Eftersom han var stationerad på Fort Lewis i Washington kunde han bara spela för Lakers när han hade helgpass. Trots att han bara spelade 48 matcher under säsongen 1961-62 lyckades han ändå göra över 1 800 poäng. Senare samma säsong, i en femte match i NBA-finalen mot Boston Celtics, tog Baylor 22 returer och satte det fortfarande gällande NBA-rekordet för poäng i en NBA-finalmatch med 61.
Baylor började hämmas av knäproblem under säsongen 1963-64. Problemen kulminerade i en allvarlig knäskada som han ådrog sig under slutspelet i Western Division 1965. Baylor, även om han fortfarande var en mycket kraftfull kraft, var aldrig riktigt densamma och nådde aldrig mer ett snitt på över 30 poäng per match.
PensioneringRedigera
Baylor drog sig slutligen tillbaka nio matcher in på säsongen 1971-72 på grund av sina tjatande knäproblem. Tidpunkten för hans pensionering gjorde att han missade två stora prestationer – Lakers nästa match efter hans pensionering var den första av ett NBA-rekord på 33 raka segrar, och sedan fortsatte Lakers att vinna NBA-mästerskapet den säsongen. Lakers tilldelade Baylor en mästerskapsring från 1972 trots att han hade gått i pension tidigare.
Karriärframgångar och arvRedigera
Ett brev från Kaliforniens guvernör Ronald Reagan till Elgin Baylor
Baylor var den siste av de stora underdimensionerade forwards i en liga där många guards numera är av hans storlek eller större. Han avslutade sin speltid med 23 149 poäng, 3 650 assist och 11 463 rebounds under 846 matcher. hans kännetecknande löpande bankskott, som han kunde släppa snabbt och effektivt över större spelare, ledde honom till många poängrekord i NBA, varav flera fortfarande står kvar.
De 71 poäng som Baylor gjorde den 15 november 1960 var ett rekord på den tiden. De 61 poäng han gjorde i match 5 i NBA-finalen 1962 är fortfarande ett NBA-finalrekord. Baylor var en underskattad rebounder och hade i genomsnitt 13,5 rebounds per match under sin karriär, inklusive anmärkningsvärda 19,8 rebounds per match under säsongen 1960-61 – ett säsongsgenomsnitt som bara överträffades av fem andra spelare i NBA:s historia, som alla var 2,03 m eller längre.
Baylor valdes tio gånger till första laget i All-NBA och elva gånger till NBA-allstar och valdes in i Naismith Memorial Basketball Hall of Fame 1977. Han utsågs till NBA 35th Anniversary All-Time Team 1980 och NBA 50th Anniversary All-Time Team 1996. 2009 rankade SLAM Magazine honom som nummer 11 bland de 50 bästa NBA-spelarna genom tiderna. Han listas ofta som den största NBA-spelaren som aldrig vunnit ett mästerskap.
Den första biografin om Elgin Baylor skrevs av SLAM Online-medarbetaren Bijan C. Bayne och publicerades av Rowman and Littlefield.
Den 6 april 2018 dök Baylor upp i Staples Center som VIP-gäst under matchen Lakers vs Timberwolves. En staty avtäcktes till hans ära före evenemanget.