Rsaker till att vi kanske inte snorklar här: Under sommarmånaderna kan det ibland bli sydliga svallvågor som ger stora vågor till Olowalus stränder, och eftersom det ligger vid mynningen av Olowalu-dalen kan vindarna ibland trilla igenom här och göra vattnet osäkert för simning. Om surfarna är för stora på de norra stränderna och vinden för stark vid Olowalu, kommer vi ofta att bege oss till Launiupoko, ett rev utanför kusten.

Historia: Under det gamla Hawaiis dagar var Olowalu ahupua’a (markindelning) hem för en blomstrande befolkning av infödda Hawaiianer, och allt som behövdes för att upprätthålla livet fanns här på Olowalu. Grisar jagades i dalens högland och en sötvattenbäck rann genom dalen, vilket gjorde det möjligt för hawaiianerna att odla grödor som taro. Längs kusten samlades limu (tång) och det fanns en riklig tillgång på färsk fisk på de rev och vatten som låg precis utanför kusten. Dagens besökare till Olowalu-dalen kan till och med se gamla hällristningar som är inristade i en klippvägg som kallas Pu’u Kilea.

När västerländska upptäcktsresande anlände blev dock den lugna Olowalu-dalen platsen för en av de blodigaste konflikterna mellan upptäcktsresande och infödda hawaiianer som finns. En upptäcktsresande vid namn Simon Metcalfe låg för ankar utanför Hana i början av 1790 när hans lilla båt stals av infödda hawaiianer. En av Metcalfes män dödades i skärmytslingen, och när Metcalfe vände sina kanoner mot Hana fick han veta att de män som hade stulit båten i själva verket kom från byn Olowalu på andra sidan ön, och han sökte efter dem där. När Metcalfe seglade runt öns södra kust till Olowalu bjöd Metcalfe in de lokala byborna i Olowalu att följa med honom på fartyget. När dussintals bybor paddlade sina kanoter ut mot fartyget beordrade dock Metcalfe att hans män skulle öppna eld. Resultatet blev att över 100 oskyldiga hawaiianer dog i en händelse som har kommit att kallas Olowalu-massakern.