Author: Laurie Lawrence, Department of Animal Science

Att förse hästar med bra näring är viktigt för normal tillväxt, reproduktion och prestation. Hästar bör få foder som är tillräckligt men inte överdrivet riktat på nödvändiga näringsämnen. Att bara ge rätt foder är dock ofta inte tillräckligt för att säkerställa att hästarna får optimal näring. HUR och NÄR en häst utfodras kan vara lika viktigt som vad en häst utfodras. HUR man utfodrar hästar inkluderar vilken typ av utfodringssystem som används (grupp- eller individutfodring). När hästutfodringen sker omfattar antalet och tidpunkten för de måltider som hästen får. En god utfodringshantering bör uppmuntra till tillräcklig konsumtion av foder och begränsa svinnet. Dessutom bör en god utfodringshantering främja hästarnas säkerhet och välbefinnande.

Nummer & Tidpunkt för måltiderna

I naturligt tillstånd är hästar betesdjur som kan tillbringa upp till 60 % av sin tid med att äta. Betes- och viloperioderna varvas så att betesperioderna sällan skiljs åt av mer än två eller tre timmars icke-ätande beteende. När hästar hålls i en riktig betessituation kommer de flesta att anta det betesmönster som beskrivs för hästar i naturligt tillstånd. Många hästar har dock begränsad tillgång till betesmark och får sitt näringsbehov tillgodosett genom hö och kraftfoder i en mer reglerad miljö.

I betessituationer kan hästar tillbringa 12-14 timmar per dag med att beta. Som jämförelse kan uppstallade hästar konsumera en typisk hö- och kraftfoderranson på två till fyra timmar. När fodret till uppstallade hästar har ett högt innehåll av grovfoder, kommer mer tid att ägnas åt att äta än när fodret har ett högt innehåll av kraftfoder. Eftersom hästar i stall ofta ägnar mindre tid åt att äta än hästar på bete kan de vara mer benägna att ägna sin tid åt oönskade aktiviteter, t.ex. stallvice eller vedtuggning. Vedtuggning verkar förekomma mer på natten hos stallhästar och ökar när ransoner med lågt grovfoder utfodras.

Hästar har utvecklats för att konsumera små mängder foder flera gånger om dagen, snarare än stora mängder foder en eller två gånger om dagen. Anatomiskt sett är deras matsmältningskanal utformad för att rymma små måltider, i och med att magsäcken är relativt liten. Trots att hästen är mer fysiologiskt anpassad till många små måltider varje dag är det inte ovanligt att foder ges endast två (eller ibland tre) gånger om dagen för många hästar som är inhysta i stall. Denna utfodringspraxis kan vara arbetseffektiv, men det är kanske inte den mest önskvärda situationen för hästen, särskilt om stora mängder kraftfoder utfodras. Följande situationer kan uppstå när hästar utfodras två gånger per dag:

1. När en stor mängd kraftfoder utfodras före grovfoderkomponenten i fodret kan det hända att hästen konsumerar spannmålen lätt och sedan får en minskad aptit för höet. Hästen kan “plocka” på höet eller slösa bort höet genom att blanda det i ströbädden. I båda fallen får hästen inte i sig de näringsämnen som finns i höet.
2. Ett högt och snabbt kraftfoderintag kan öka risken för matsmältningsstörningar. “Koncentrat” är foder som spannmålskorn (havre, majs, korn osv.) och kommersiellt blandat foder som är koncentrerade former av energi. Koncentrat innehåller mycket stärkelse. Det har uppskattats att den maximala mängden stärkelse som bör utfodras i en måltid till en mogen häst är 3,5 till 4 lb (1 000 lb häst). När större mängder utfodras kan stärkelsen gå förbi tunntarmen och in i tjocktarmen där den fermenteras av mikroberna i blindtarmen och tjocktarmen. Överdrivet kraftfoderintag har föreslagits som en orsak till kolik hos hästar. En stor kraftfodermåltid har också förknippats med stora förändringar i plasmavolymen och förändringar i andra kardiovaskulära parametrar.

Förslag till utfodringsscheman

• När stora mängder kraftfoder måste utfodras till hästar (t.ex. hårt arbetande hästar) ska den dagliga mängden delas upp på minst tre (helst fyra eller sex) måltider varje dag. Undvik att utfodra mer än 4-5 lb spannmål vid en och samma utfodring.
• När hö inte utfodras fritt, utfodra höet före kraftfodret. Denna praxis kan öka höförbrukningen och uppmuntra hästen att äta kraftfodret långsammare.
• När hästar har dålig aptit kan det förbättra foderintaget om man ofta erbjuder färskt foder.

• Om det är möjligt, ge hö fritt val. Ständig tillgång till hö kan öka den tid som ägnas åt utfodring och minska den tid som ägnas åt mindre önskvärda aktiviteter. Genom att placera höet i en matare eller ett hönät begränsas svinnet.
• Om hö utfodras på stallgolvet, dela upp den dagliga mängden på flera utfodringar för att begränsa svinnet.

Grupputfodring

Många hästar kommer att hållas i grupper i torrängar, paddocks eller hagar. I naturligt tillstånd är hästar flockdjur, och att leva i grupp är därför relativt normalt ur beteendesynpunkt. När mogna hästar har tillgång till tillräckligt med betesmark, vatten och ett saltblock är utfodringshantering
ganska enkel. Enbart bete är dock vanligtvis otillräckligt för växande hästar och lakterande ston. Dessutom kommer de flesta hästar som hålls på bete att behöva tilläggsfoder under vintermånaderna. Detta foder kan ges i hagen, där alla hästar i gruppen konkurrerar om fodret. Hästar som hålls i torrhagar (paddockar utan mycket gräs) kommer också ofta att utfodras i grupper. Grupputfodring används i många situationer eftersom det är arbetseffektivt och inte kräver att hästarna hålls individuellt. Grupputfodring kan vara ett effektivt system för utfodring av hästar men kan också ha flera nackdelar.

En nackdel med grupputfodring är att det är svårt att tillgodose näringsbehovet hos hästar med mycket olika näringsbehov. En ettårig häst behöver till exempel en ranson som innehåller cirka 12-14 % råprotein, medan en mogen, icke-arbetande valack endast behöver en ranson som innehåller 8-10 % råprotein. Om fodret tillgodoser behoven hos hästen med de högre behoven kommer det att överutfodra hästen med de lägre behoven.

Sociala hierarkier uttrycks ofta mest öppet under utfodringsperioderna då de dominerande hästarna kan jaga bort de mer underdåniga hästarna från fodret. I denna situation är det vanligt att de dominerande hästarna överäter och blir för feta. När tillskottsfodret är kraftfoder kan överätning leda till kolik och laminit. De mer undergivna hästarna i gruppen kanske inte får tillräckligt med foder och kan därför förlora kroppsvikt och kondition. Dessutom kan konkurrensen mellan hästarna om maten i grupputfodringssituationer leda till skador till följd av sparkar, bett osv.

Förslag för grupputfodring

• Gör utrymme för utfodring så att alla hästar kan äta samtidigt.
• Bevaka hästarna vid utfodringstillfället för att försäkra dig om att alla hästar har tillgång till tillräckligt med foder.
• Rymma upp höställningar, foderbaljor osv, långt ifrån varandra för att avskräcka en häst från att dominera hela utfodringsområdet. Placera höställningar, foderkar etc. på avstånd från hörn, grindar och andra områden som kan utgöra en säkerhetsrisk när hästarna interagerar.
• Om en häst i en grupp är mycket störande, ta bort den vid utfodringstillfället.
• Använd höställningar och foderkar som är avsedda för hästar. Genom att placera fodret i en foderautomat av något slag minskas svinnet.
• Gruppera hästarna efter fysiologiskt tillstånd (exempel: dräktiga ston, årskullar, ofruktsamma ston osv.) och gruppera sedan hästarna efter kroppskondition (placera alla tjocka ston i en grupp och tunna ston i en annan). Att gruppera efter näringsbehov minskar sannolikheten för över- eller underutfodring.
• Observera varje häst regelbundet för att se om kroppsvikten och/eller konditionen förändras.
• När hästar med olika näringsbehov grupperas i en hage kan det vara nödvändigt att utfodra kraftfoderdelen av ransonen individuellt. När ett stall med boxar inte finns tillgängligt kan begränsade mängder kraftfoder utfodras med en nospåse. En annan lösning är att bygga ett stall med raka boxar. Hästarna kan släppas in i de raka boxarna för utfodring och sedan släppas ut ur skjulet när alla hästar är klara. Det kan vara nödvändigt att binda varje häst när den går in i sitt stall.

Individuell utfodring
En tydlig fördel med individuella utfodringssystem är att varje häst kan få en ranson som är särskilt utformad för att tillgodose dess behov. Det finns maximal flexibilitet när det gäller mängden och typerna av
foder som kan ges till varje häst. Det är också lätt att övervaka varje hästs aptit och foder
beteende när de utfodras individuellt. Generellt sett minskar individuell utfodring också risken
för skador på grund av konkurrens om foder i en grupp. På den negativa sidan är det mer tids- och arbetskrävande att utfodra hästar individuellt än att utfodra dem i grupp. Dessutom kräver individuella utfodringssystem vanligtvis någon typ av anläggning där hästarna kan separeras, vanligtvis en ladugård med boxar. Hästarna kan vara inhysta i boxen mer eller mindre kontinuerligt, eller bara tas in i boxen vid utfodringstillfället. Det är inte ovanligt att hästar som utfodras i boxar utvecklar oönskade beteenden vid utfodringstillfället. Hästarna kan t.ex. sparka mot skiljeväggar, gå runt i boxen eller slå mot dörren i väntan på utfodring.

En del av de nackdelar som är förknippade med individuell utfodring kan minimeras med en bra utformning av stall och boxar. Till exempel kan tid och arbete i samband med utfodring minskas om alla foderautomater placeras längst fram i stallet på en plats som kan nås utan att man behöver gå in i stallet. Små dörrar som svänger ut i gången kan till exempel placeras ovanför spannmålsbassängen. Det finns också svängbara höfoderautomater. Vissa anser att utfodring av hö från golvet är den mest naturliga situationen för hästar och att höhyllor eller hönät ökar hästarnas exponering för damm från höet. Dessutom tar vissa hästar bort höet från höhyllorna och äter det från golvet. Häckställningar/nät minskar dock ofta slöseriet av hö.

Stallets utformning och foderautomatens placering kan också påverka hästarnas beteende vid utfodring. Att placera foderautomater på vardera sidan av boxväggarna är en arbetseffektiv konstruktion, men det kan öka oönskade beteenden vid utfodring, t.ex. sparkar. Stallväggarna bör vara tillräckligt höga för att hindra aggressiva hästar från att sträcka sig in i angränsande boxar. Vissa hästar anpassar sig inte lätt till separation och/eller isolering från andra hästar. Stallar som möjliggör visuell kontakt över en stallgång kan förbättra
responsen på individuell utfodring. För hästar med dålig aptit kan visuell kontakt med andra hästar
stimulera ätandet.

Printable PDF version