Egoismen i det etiska livet
Micah Phillips-Gary
Personligen känner jag inte att tekniken för att radera minnen, som presenteras i Eternal Sunshine of the Spotless Mind, skulle bidra till att göra mitt liv meningsfullt. Det finns ett dilemma om odödlighet, utvecklat av filosofen Bernard Williams, som jag tycker är relevant för detta. Enligt detta dilemma kan du i ett odödligt liv antingen behålla dina minnen och din personlighet och bli uttråkad, eller så kan du glömma dina minnen och få nya personlighetsdrag, vilket gör att du kan finna fler saker intressanta. Problemet med det andra alternativet är att vid en viss punkt, utan en koppling till dina tidigare jag genom minnet, hur kan du anse att denna odödliga person njuter av sitt liv som du? Som filmen visar när Clementine och Joel efter sina ingrepp lyssnar på band med sig själva före ingreppen, förändrar det faktum att man raderar en stor del av minnet i grunden vem man är. Om jag skulle genomföra ett förfarande för att radera minnet skulle den person jag är försvinna och en ny person skulle dyka upp. Den person som jag var före ingreppet är inte mer eller mindre lycklig, den existerar inte.
Det betyder dock inte att någons liv inte blir mer meningsfullt. Den utilitaristiska filosofen Peter Singer anser att ett meningsfullt liv är ett liv som ägnas åt en objektivt god sak och att lidande är i sig självt ont. Med dessa antaganden är det mest meningsfulla livet vad han kallar “det etiska livet”, ett liv som medvetet ägnas åt att avlägsna lidande. Om vi följer hans synsätt verkar minnesraderingstekniker vara det mest meningsfulla jobb man kan ha. En komiker kan hjälpa någon att gömma sig från sitt lidande, en terapeut kan hjälpa någon att lära sig att hantera sitt lidande etc., men en raderingstekniker har faktiskt tagit bort källan till lidandet!
De raderingstekniker vi ser i filmen, Stan, Patrick och deras chef, Dr. Howard Mierzwiak, verkar inte ha denna känsla av mening. Detta motsäger inte Singers uppfattning eftersom de inte är medvetet engagerade i att ta bort lidande, att radera minnen är bara ett jobb för dem. Om de såg det som sitt syfte i livet att radera minnen för att minska lidandet skulle de ha ett oerhört meningsfullt liv enligt Singers uppfattning. Om de sedan raderar fler minnen och minskar lidandet ännu mer skulle de ha ännu mer meningsfulla liv. Om de raderade alla en persons minnen och sedan höll dem i ett slags stasis, skulle personen aldrig lida och raderingsteknikernas liv skulle vara ännu mer meningsfulla. Men varför då ens radera minnena? Varför skulle de inte placera alla i stasis, så att de aldrig lider igen, och på så sätt ta bort allt lidande från världen? Tänk på hur meningsfullt det skulle vara, om man tog bort allt lidande? Om alla befann sig i stasis skulle de naturligtvis inte självständigt kunna minska lidandet och ha meningsfulla liv, men det gör inte ditt liv mindre meningsfullt.
Om vi lämnar den här synvinkeln verkar vi ha kommit till slutsatsen att allt mänskligt medvetande bör förstöras utifrån ett perspektiv som innehöll idén att ett meningsfullt liv bygger på att hjälpa andra. Hur kom jag fram till denna slutsats? Anledningen är att grunden för Peter Singers etiska liv, idén om att lidande är i sig självt ont, i huvudsak är densamma som den idé som ligger till grund för 1800-talsfilosofen Arthur Schopenhauers pessimism och antinatalism, nämligen att lidande/onskat är positivt, medan njutning/godhet är negativt, bara frånvaron av lidande. Om ingenting är i sig självt gott, men lidande är i sig självt ont, verkar det som om icke-existens är bättre än existens.
Scenanalys:
Och även om Stan och Mary verkligen inte tänker ordentligt i den här scenen, och de har sina egna motiv för att se till att Joel inte vaknar upp, så tycker jag att den här scenen visar hur människorna på Lacuna tänker om sina kunder. Särskilt i början av scenen ser vi hur allt som ligger utanför det som Joel ska göra reageras med extrem panik. Att Joel “försvinner från kartan” behandlas som om en viktig maskin är trasig, det verkar som om Joels existens reduceras till att denna operation ska slutföras för dem. Genom att enbart tänka på hur hans lidande kan tas bort avhumaniserar teknikerna Joel.