Syfte: Extranodala lymfom som drabbar huvudet och halsen uppstår sällan inom käkbenet. Även om klinisk undersökning och konventionell röntgenundersökning till en början kan räcka för sådana lesioner som uppstår i underkäken, kräver de som uppstår i alveolus maxillaris i allmänhet tvärsnittsbildtagning på grund av den komplexa anatomin i denna region. Denna studie genomfördes för att fastställa prevalens, demografiska egenskaper och kliniska presentationer av dessa lesioner och de bilddiagnostiska metoder som används för att diagnostisera dem.

Studiens utformning: En systematisk genomgång (SR) av fallserier och en annan SR av fallrapporter utfördes för att undersöka de demografiska, kliniska och radiologiska egenskaperna hos extranodala lymfom som uppkommer inom maxillär alveolus.

Resultat: De flesta fallserier härrörde från endast fyra nationer, medan fallrapporterna härrörde från ett bredare spektrum av etniciteter. De mer detaljerade fallrapporterna rapporterade signifikant minst en avbildningsmodalitet. De flesta patienter var medvetna om sina lesioner i nästan två månader innan de presenterades. Det vanligaste symtomet var svullnad. De flesta fallrapporter innehöll en preliminär diagnos, varav den vanligaste var tandinfektion följt av skivepitelcancer.

Diskussion: Extranodala lymfom som uppstår i maxillär alveolus var tillräckligt frekventa i fyra samhällen för att rapporteras i två eller flera fallserier, och den enstaka enstaka fallrapporten tyder på att sådana lesioner är mer utbredda globalt sett. Även om SR om fallserier avslöjade skillnader i den relativa periodprevalensen och förhållandet maxillär/mandibulär, avslöjade SR om fallrapporter detaljer om den kliniska presentationen och de avbildningsmetoder som använts.