Fakulteten säger ofta till studenterna att de ska studera två timmar för varje poängtimme. Var och när kommer denna tumregel ifrån? Jag har inte kunnat spåra dess uppkomst. Jag misstänker att den började omkring 1909, när Carnegie Unit (CU) accepterades som standardmått för undervisningstid. Det amerikanska utbildningsdepartementet definierar en kredittimme som “en timmes undervisning i klassrummet eller direkt undervisning av fakulteten och minst två timmars studentarbete utanför klassrummet varje vecka under cirka femton veckor under en termin…”. Förväntningarna var normen när jag gick på college på 1980-talet och mer erfarna professorer uppger att det förväntades även på 1970-talet.

Är tvåtimmarsregeln relevant i dag? Varför två timmar? Varför inte en? Eller tre? Studieresurser och verktyg har förändrats dramatiskt under det senaste århundradet. Att skriva papper, forska och samarbeta krävde mycket mer tid under tidigare årtionden. Personliga datorer, mobila enheter och Internet har dramatiskt förändrat vad som händer i och utanför klassrummet, men ändå kvarstår tvåtimmarsregeln.

Vad ska man göra under studietiden? Ett större bekymmer än betoningen på tid är bristen på anvisningar om vad man ska göra under dessa timmar. Vissa skolor (Binghamton University, är en av dem) kräver att kursplaner anger vad studenterna kan göra utanför lektionerna, “slutföra tilldelad läsning, studera för tester och examinationer, delta i laborationer, förbereda skriftliga uppgifter och andra kursrelaterade uppgifter”. Det är en början, men det räcker inte.

Innan vi skyller på studenterna genom att säga att de redan borde veta vad de ska göra, låt oss ta ett exempel. Jag studerade klassiskt piano i ett dussin år. Varje vecka instruerade läraren om notation, teknik och tolkning. Lektionerna innehöll alltid detaljerade beskrivningar och en diskussion om vad jag skulle göra under övningen. Hur länge jag skulle öva var bara en uppskattning. Tonvikten låg på det som skulle göras, inte på hur lång tid det skulle ta. Övningstiden bestod av uppvärmningsövningar, skalor och arbete med kompositioner. Jag övade inte alltid flitigt (förlåt, mrs Farr), men jag visste konsekvent vad jag skulle göra under övningen för att förbättra mig som pianist.

Kan de flesta elever säga samma sak? Ett uttalande i kursplanen, särskilt ett som betonar riktlinjer, får förmodligen inte mycket uppmärksamhet av studenterna under studietiden. På samma sätt glöms eller ignoreras lätt en lärares förmaning om att “studera X timmar i veckan”. Dessutom förlorar vi trovärdighet hos våra studenter om vi säger till dem att “studera två timmar per poäng” utan någon annan anledning än att det är så som det alltid har gjorts. Vi bör vara mer intresserade av resultat än av tid.

Förändra fokus från tid till uppgift. Jag inser att om man säger till eleverna att de ska studera så betyder det inte att det kommer att ske. Jag föreslår inte heller att allt som eleverna gör utanför lektionerna ska betygsättas. Men i stället för att tala om för eleverna hur länge de ska studera bör du betona behärskning. Ge exempel på aktiva inlärningsstrategier så att de kan använda sin tid mer effektivt. Förutom aktiva läsuppgifter och betygsatta läxor främjar följande aktiviteter engagemanget och går utöver elevernas typiska studiestrategier, t.ex. att skapa anteckningskort eller “titta igenom” sina anteckningar.

• Övningsproblem: Tillhandahåll extra, obedömda problem. Föreslå att de blandar olika typer av problem för att simulera ett prov. Be dem lösa problem som de har skapat. Ge extra problem och håll tillbaka lösningarna för att ge eleverna lite tid att arbeta utan svaren. Överväg att införliva ett par av dessa frågor i proven för att motivera till övning.

• Skriv om anteckningar i egna ord: Omskrivningar är ett tillfälle att “spela upp” vad som sagts och gjorts under lektionen. Var medveten om att fråga eleverna om de har frågor om vad de har skrivit i sina anteckningar. Avsätt ibland ett par minuter i klassen för att eleverna ska kunna jämföra anteckningar och söka förtydliganden.

• Begreppskartor: Eleverna kan använda anteckningskort för att uppnå djup förståelse om de försöker koppla samman enskilda delar av informationen på varje kort med andra begrepp genom en begreppskarta. Dessa kan ritas för hand eller skapas med hjälp av programvara. Betona innehåll framför form. Syftet är att göra kopplingar och se innehållet från olika perspektiv (Berry & Chew, 2008).

• Svara på uppmaningar till reflektion om lärande: Hur hänger X ihop med Y? Vilken annan information skulle du vilja hitta? Vilket var det mest utmanande ämnet i kapitlet? Hur hänger det här materialet ihop med det du lärt dig tidigare? Uppmaningar till reflektion främjar kopplingar mellan olika ämnen och hjälper eleverna att se innehållet på ett mer holistiskt sätt. Inkludera reflektion i det betygsatta arbetet när det är lämpligt. Reflektionsuppgifterna kan vara fristående och obedömda eller integreras i klassen eller online.

• Quiz för att lära sig: Ge exempelfrågor eller be eleverna skapa flervalsfrågor som en del av sina studieaktiviteter. Använd ibland en eller två frågor som eleverna har skapat på prov, eller belöna exceptionella exempel med extra poäng.

• Spaltblad: Även om de inte är tillåtna under en tentamen främjar processen med att identifiera vad som ska skrivas på ett “fuskblad” och organisera informationen ett tänkande om den relativa betydelsen och sambanden mellan olika begrepp. Avsätt några minuter av lektionstiden för att eleverna ska kunna jämföra och kontrastera sina blad som en del av den elevledda tentamensgenomgången.

Jag tror att det är dags att pensionera tvåtimmarsregeln. För många elever är studier något som bara görs före ett prov och läxor görs för att de betygsätts. Om vi vill utveckla självstyrande elever måste dessa snäva uppfattningar om vad det innebär att “studera” förändras. Lärare breddar och omformar elevernas uppfattningar om läxor och studier genom att avdramatisera tiden och fokusera på innehållet. Vi kan hjälpa eleverna att se lektionstid, studietid och läxor som ett integrerat system av aktiviteter som syftar till att främja inlärningen. Det gör vi genom att vara lika specifika och avsiktliga när det gäller att strukturera elevernas studieaktiviteter utanför klassrummet, med eller utan betyg, som vi är när det gäller det som sker under lektionerna.

Berry, J.W. & Chew, S.L. (2008). Förbättra lärandet genom interventioner av elevgenererade frågor och begreppskartor. Teaching of Psychology, 35: 305-312.

Binghamton University Syllabus Policy. https://www.binghamton.edu/academics/provost/faculty-staff-handbook/handbook-vii.html#A8 Tillgänglig:

Heffernan, J.M. (1973). The Credibility of the Credit Hour: The History, Use and Shortcomings of the Credit System. The Journal of Higher Education, 44(1): 61-72.

Shedd, J.M. (2003). The History of the Student Credit Hour, New Directions for Higher Education, 122 (Summer): 3-12.

US Department of Education Credit Hour Definition. https://www.ecfr.gov/cgi-bin/text-idx?rgn=div8&node=34:3.1.3.1.1.1.23.2 Tillgänglig: Lolita Paff är docent i handel och ekonomi vid Penn State Berks. Hon sitter också i den rådgivande nämnden för Teaching Professor Conference.