Frihet

Free Jazz, som namnet antyder, handlar om frihet.

Målet med Free Jazz är att möjliggöra större frihet att uttrycka sig genom helt fri improvisation. Varje artist uttrycker sig naturligtvis på olika sätt, och det är just därför som Free Jazz är en notoriskt svår genre att definiera. Det handlar inte om någon särskild egenskap eller teknik. Istället kan man bara definiera Free Jazz negativt:

Hela trenden inom Modern Jazz går mot större frihet i improvisationen. Det sätt på vilket detta gjordes var genom att minska betydelsen av ackord. Detta beror på att ackorden begränsar din improvisation genom att de tvingar dig att arbeta inom en given harmonisk ram eller ackordföljd. Genom att minska betydelsen av ackord frigör du din förmåga att improvisera.

I en tidigare lektion tog jag upp skillnaden mellan tonal och modal harmoni, men de sammanfattas kort igen nedan.

Traditionell (tonal) jazz

• Använder funktionell harmoni i en viss dur- eller molltonart med ett tonalt centrum
• Det finns en strikt ackordföljd som oundvikligen är. leder oundvikligen mot tonikaackordet
• Solistens mål är helt enkelt att återge ackordväxlingarna genom att rikta in sig på vägledande toner och undvika undvikande noter

Modal Jazz

• Använder icke-funktionell harmoni, med eller utan tonalt centrum (men oftast med) men är fortfarande baserad på ett diatoniskt mode
• Detta gav solisten större frihet i improvisationen eftersom det inte längre finns några Guide Tones eller Avoid Notes (även om det fortfarande finns Character Tones)
• Improvisatörens mål är att skapa en intressant melodi inom det givna mode eller den givna skalan
• Så även om du har större frihet än i tonalitet, eftersom man kunde bortse från ackordprogressionen, var man fortfarande begränsad till ett visst modus (som D-dorianskt).

Free Jazz

• Är ofta atonal, med eller utan tonalt centrum, och är INTE i någon särskild diatonisk tonart (istället, man kan säga att den är “kromatisk”)
• Detta ger solisten nästan fullständig frihet i improvisationen eftersom man inte behöver oroa sig för ackord, tonarter eller modus längre
• Solisten kan använda vilken som helst av de 12 noterna i vilken ordning som helst – och alla noterna är skapade lika!

Tonalitet	Modalitet	Fri Jazz
Major &Molltonarter	Allt. Modi	Ingen tonart (kromatik)
Funktionell harmoni	Ingen funktionell harmoni	Ingen funktionell harmoni	Ingen funktionell harmoni
Med tonalt centrum	Med eller utan tonalt centrum	Med eller utan tonalt centrum
Improvisation baserad på ackord	Improvisation baserad på skala/läge	Fri improvisation

Olika frijazzmusiker närmade sig denna idé på olika sätt, och jag kommer att ta upp några av dessa nedan.

Liberté, Equalité, Fraternité

Det tjugonde århundradets klassiska musik använde sig också av atonalitet. Efter en kort period av “fri atonalitet” i början av 1900-talet skapade klassiska kompositörer som Schönberg ett mycket stelt, strukturerat och akademiskt sätt att spela atonalt som kallades 12-tons-serialism. Målet var att skapa musik som helt saknade tonalitet, där man använder var och en av de 12 tonerna (eller “tonhöjdsklasserna”) utan att upprepa någon, på ett sådant sätt att ingen tonalitet etableras.

Jazzen är mycket mindre akademisk när det gäller atonalitet. Den höga grad av struktur som finns i serialismen finns inte i jazzen. Detta beror förmodligen på att det är för svårt att improvisera med hjälp av så stela och komplexa regler, och på att det fullständigt motverkar syftet med Free Jazz – som är att ha större frihet att improvisera. Det är ingen idé att bryta mot de gamla reglerna bara för att skapa nya. I Free Jazz får du spela både tonalt och atonalt, det är upp till dig.

Men Free Jazz handlar naturligtvis om mer än att bara spela “atonalt”. Som jag konstaterade i början är Free Jazz ett systematiskt förkastande av musikaliska normer. Och det finns gott om andra musikaliska normer att förkasta.

Traditionell musik	Free Jazz
Tonalitet	Polytonalitet	Atonalitet
Tempo	Polytempo	Atempo
Rytm	Polyrytmiskt
Mätare	Polymeter	Ameter
Strikta formen	Kan vara formlös
Repetition	Spontan
Glatt	Disjointed

Free Jazz Individuality

Det är värt att diskutera hur olika Free Jazz-musiker närmade sig atonalitet.

John Coltrane	Ornette Coleman	Cecil Taylor
Modal	Tonala centra	Tonala kluster

John Coltrane

• John Coltrane tog ickefunktionella ackord (som i Modal Jazz) men improviserade över dem med hjälp av mycket kromatik så att han inte bara spelade i ett enda modus.
• I själva verket spelade han mer “utanför” modet än “inom” modet så att hela det modala ramverket kollapsade.
• Moden fungerade bara som en utgångspunkt från vilken man kunde avvika till atonalitet.
• Han skapade också ofta “buller” snarare än “ljud” genom att göra saker som att överblåsa sin saxofon.

Ornette Coleman

• Ornette Coleman gick ett steg längre och gjorde sig helt enkelt av med ackorden helt och hållet.
• Då han tog bort alla ackord var solisten fri att bokstavligen spela vad som helst eftersom det inte fanns någon harmoni att hålla sig till. Om det inte finns några ackord finns det ingen underliggande harmoni och ingen tonart – så du är fri att spela vad du vill.
• Men intressant nog, även om han gjorde sig av med ackorden behöll Coleman fortfarande ett tonalt centrum – som spelades som en pedalpunkt av basen. Detta “tonala centrum” eller “fokalton” fungerar som en “bas från vilken man kan utforska” atonalitet.
• Han kom också med teorin om harmolodics – vilket i huvudsak är idén att alla musikaliska element (harmoni, melodi, hastighet, rytm, tid och frasering) alla är lika och inget bör ha företräde framför något annat.

Cecil Taylor

• Cecil Taylor är en Free Jazz-pianist som övergav det modala ramverk som Coltrane använde sig av och de tonala centra som Coleman använde sig av och som i stället använde sig i stor utsträckning av Tone Clusters för att undvika att spela i någon specifik tonart eller tonalt centrum.
• En “Tone Cluster” är helt enkelt att spela tre eller fler angränsande toner samtidigt (så att man slår på tangentbordet)
  • Tone Clusters kan vara kromatiska, diatoniska eller pentatoniska.
  • Alla tone clusters kan klassificeras som sekundära ackord – det vill säga ackord som är uppbyggda av 2:a (moll, dur eller förstärkt)

Och det här är vad jag menade när jag sa att Free Jazz var svårt att klassificera. Tre olika frijazzmusiker använde tre olika tillvägagångssätt för fri improvisation och atonalitet – modal, toncentrerad och tonklusterad – och alla klassificeras fortfarande som “frijazz”.

Struktur &rörelse

Nu skapar det två problem att göra sig av med tonalitet och ackord – man förlorar låtens underliggande “struktur &form” och den “känsla av rörelse” som ackorden ger.

Struktur & Form

• Trots förkastandet av ‘musikaliska former’ & ackord är Free Jazz inte helt ‘formlös’. All musik, för att vara musik och inte bara buller, kräver någon form av struktur. Så Free Jazz-musikerna skapade nya sätt att strukturera musiken.
• Free Jazz tog bort “ackorden” för att fokusera på “melodin”, så det är logiskt att de strukturerade låtarna kring melodin. Denna idé kan kallas “tematisk utveckling” eller “motivisk utveckling” eller “motivisk kedjeassociation”.
• Man tar ett motiv, ändrar det och ändrar det igen, spelar sedan ett annat motiv och ändrar det, går sedan tillbaka till det första motivet och ändrar det igen och så vidare…
  • A → A’ → B → A” → B’ → C → C’ → C’ → B” → A”’ → etc.
• Så improvisationer, trots att de var fria, var ofta ganska strukturerade. Genom att förkasta harmonisk struktur använde Free Jazz-musikerna istället melodisk struktur som grund för formen i sina låtar.

Känsla av rörelse

• Funktionell harmoni är det som skapar en känsla av framåtriktad rörelse & rörelse (mot toniken). Utan den känns det som om musiken inte går någonstans. Detta är bra – många modala låtar flyter bara runt. Men om du vill skapa en känsla av framåtriktad rörelse, i stället för funktionell harmoni, måste du använda andra tekniker. En idé som används av vissa Free Jazz-musiker för att skapa den känslan av rörelse är “energi”.
• Öka energin genom att – spela högre (dynamik), spela snabbare (tempo), spela högre (register), spela staccato (touch & timbre), spela fler toner (densitet).
• Att gå från låg energi till hög energi och sedan tillbaka igen skapar en känsla av rörelse.

Katter

Det är lätt att spela samtidigt som man struntar i alla ackord och harmoniregler, men det kommer att låta fruktansvärt – som om man gör misstag. Vad är då skillnaden mellan Free Jazz & och en katt som går över pianot? De låter faktiskt ganska lika. Svaret är att Free Jazz har:

• Nonharmonisk struktur (melodisk struktur och energi – som ovan)
• Övertygelse och känsla – du behöver något starkt och övertygande för att ersätta ackorden, du måste spela självsäkert och känslomässigt.

Free Jazz-låtarna försöker ofta fånga en känsla (expressionism) eller en scen (impressionism), som i allmänhet anges i låtens titel – som Peace eller Lonely Woman. Och låtar låter olika beroende på vilken stämning eller känsla eller bild man försöker måla upp – Free Jazz-improvisation över en låt som heter “Sadness” borde låta annorlunda än Free Jazz-improvisation över en låt som heter “Energetic Puppies!

Free Jazz Techniques

Några av de tekniker & idéer som ligger till grund för & som kännetecknar Free Jazz är:

• Förkastande av strikta ackordföljder eller ens ackord
• Förkastande av formalism & omfamnande av expressionism och impressionism
  • Melodi/Timbre > Harmoni;
  • Innehåll (känsla) > Form
• Tone Clusters ~ Taylor
• Harmolodics ~ Coleman
• Nya ljud från instrument – överblåsning, mikrotoner, multiphonics
  • Skapa brus snarare än ljud
  • Utökade tekniker
• Användning av ovanliga instrument
• Primitivism
  • Jazzen återvänder till sina “rötter” i “obildad/förstörd folkmusik”, med “call &respons” och råa känslor från blues och tidig jazz – innan den blev akademisk och kommersiell och “europeiserad” med notation och formell harmoni och spel i “tonarter”
• Kollektiv improvisation
  • Alla i bandet improviserar samtidigt utan fastslagen tonart, tempo eller harmoni. Free Jazz använde sig i stor utsträckning av kollektiv improvisation – vilket återigen var en återgång till den tidiga Dixieland Jazz som också använde sig av kollektiv improvisation (dock i en viss tonart).
• Fullständig yttrandefrihet genom improvisation framför allt

Kontext & Argument:

• Free Jazz uppstod på 1960-talet under medborgarrättsrörelsen, så samtidigt som afroamerikaner kämpade för frihet på gatorna, så kämpade de också för frihet i musiken. Så även namnet “Free Jazz” är en politiskt laddad term.
• Vissa människor tvivlar på att sann atonalitet verkligen kan existera – för om man lyssnar tillräckligt noga kan man alltid höra något slags tonalt centrum eller frekventa modulationer. Men det är en tvistefråga.
  • En del säger att Ornette Coleman INTE spelar “atonalt” alls, utan snarare spelar bebop och blues med ett ständigt modulerande tonalt centrum. Vid en viss punkt blir detta akademiskt. Är atonalitet verkligen möjligt? Eller är varje enskild ton ett eget tonalt centrum och om man därför spelar alla 12 toner i rad har man helt enkelt spelat från 12 olika tonala centra?

Freedom in Chains

Det yttersta målet för Free Jazz är “yttrandefrihet genom fri improvisation” – detta uppnåddes genom att bryta mot musikaliska “regler”. Intressant nog är Free Jazz inte helt fri – Free Jazz-musikerna använde sig fortfarande av tonala centra eller tematisk utveckling för att införa en viss struktur i sin sång och improvisation. Så kanske är fullständig frihet inte önskvärd. Som jag har sagt i tidigare lektioner: Musik utan struktur är buller.

Free Jazz är inte lätt att lyssna på, och det är inte meningen att den ska vara det. Man måste veta vad man ska lyssna på. Free Jazz är som konceptuell konst – idén bakom är lika viktig som själva musiken. Det är inte som en Mozart-låt, som från början låter trevligt. Man måste verkligen förstå vad man lyssnar på för att kunna uppskatta det. Och ibland låter det som en katt som går över ett piano. Men andra gånger låter det väldigt kraftfullt och känslomässigt.

Har du lyssnat på

Lyssna på följande album:

• Impressions ~ John Coltrne
• Ascension ~ John Coltrne
• Meditations ~ John Coltrne
• The Shape of Jazz to Come ~ Ornette Coleman
• Stundrets förändring ~ Ornette Coleman
• Free Jazz ~ Ornette Coleman
• Indent ~ Cecil Taylor
• Looking Ahead ~ Cecil Taylor