Ett gemensamt ackord i harmoniteori är ett ackord som är diatoniskt i mer än en tonart eller, med andra ord, är gemensamt för två tonarter. Ett “gemensamt ackord” kan också definieras helt enkelt som ett triadiskt ackord (t.ex. C-E-G), som ett av de vanligaste ackorden i en tonart (I-IV-V-vi-ii), mer snävt som ett triadiskt ackord där kvinten är perfekt (dvs, en dur- eller molltriad), varvid den alternativt kallas “perfekt ackord” eller, ännu snävare (i amerikansk praxis), endast som en durtriad.

Vanligt förekommande ackord i tonarterna G-, D- och A-dur; samt E, B- och F♯-moll.

Gemensamma ackord används ofta i modulationer, i en typ av modulation som kallas common chord modulation eller diatonisk pivot chord modulation. Den rör sig från den ursprungliga tonarten till destinationstonen (vanligtvis en nära besläktad tonart) med hjälp av ett ackord som båda tonarterna har gemensamt. Till exempel har G-dur och D-dur fyra gemensamma ackord: G, Bm, D, Em. Detta kan enkelt fastställas med hjälp av ett diagram som liknar det nedan, som jämför ackordkvaliteter. I-ackordet i G-dur – ett G-durackord – är också IV-ackordet i D-dur, så I i G-dur och IV i D-dur ligger i linje med varandra i diagrammet.

Varje ackord med samma grundton och ackordkvalitet kan användas som “pivot-ackord”.” Det är dock inte troligt att ackord som vanligtvis inte förekommer i styckets stil (t.ex. dur VII-ackord i en Bach-koral) kommer att väljas som pivot-ackord. De vanligaste pivotackorden är de dominerande ackorden (ii och IV) i den nya tonarten. När man analyserar ett stycke som använder denna modulationsstil märks det gemensamma ackordet med dess funktion i både den ursprungliga och den nya tonarten, eftersom det kan ses i båda riktningarna.

Ett ackord är gemensamt för, eller delas av, sex tonarter: tre dur-tonarter och tre relativa moll-tonarter. Till exempel ingår ett C-dur-ackord i F-, C- och G-dur samt D-, A- och E-moll.