Gigantiska pandabebisar föds märkligt små och underutvecklade. Ingen vet varför, och den viktigaste teorin visade sig just vara felaktig.

Carnivorer – en ordning av däggdjur som inkluderar alla björnar, hundar, katter, tvättbjörnar, vesslor och sälar, bland andra arter – tenderar att komma in i världen små, svaga, hårlösa och blinda, enligt en ny artikel som publicerades den 2 december i Journal of Anatomy. Men björnar i synnerhet tenderar att föda ovanligt små ungar.

Vissa forskare misstänker att denna udda egenskap har att göra med vinterdvalan: Någon gång började björnarna förkorta sina dräktigheter för att undvika att föda medan de går i dvala, och nu är den egenskapen inbakad i alla björnarter – till och med pandor, som inte går i dvala. Denna teori har dock ett stort problem, konstaterar författarna till den nya artikeln: Pandor föds exceptionellt små och underutvecklade, till och med för björnar. Andra björnar, inklusive arter som går i dvala, föds med robusta, mogna skelett.

Rosa, slappa pandabarn är undantaget.

Relaterat: De är i princip inte tillräckligt kokta”, säger Peishu Li, huvudförfattare till studien, i ett uttalande. Li var undergraduate vid Duke University vid tiden för forskningen och är nu doktorand vid University of Chicago.

Pandabebisar är bisarrt små. Vid födseln väger ungarna bara cirka 3,5 ounces (100 gram), vilket innebär att pandamammor är 900 gånger större än sina ungar. Endast en handfull andra djur, däribland känguruer och ekorrar, har liknande viktskillnader vid födseln. Ändå verkade det möjligt att detta var en del av en universell björnhistoria ; isbjörnsmammor väger 400 gånger mer än sina nyfödda barn. Det genomsnittliga förhållandet hos däggdjur är 1:26.

Nyfödda pandor är svåra att studera. Det finns inte särskilt många av dem i fångenskap, de är noggrant skyddade och de flesta överlever efter födseln – vilket innebär att det finns få kvarlevor av pandabarn som kan analyseras noggrant. Men på 1980-talet födde det första pandaparet på Smithsonian National Zoo i Washington, D.C., fem ungar, som alla dog strax efter födseln.

Li och hennes medförfattare, Duke-biologiprofessor Kathleen Smith, fick tag på två av dessa bevarade ungar. Forskarna använde en datortomograf för att bygga 3D-modeller av de olyckliga djurens skelett. De skannade även nyfödda grizzlies, sengångare, isbjörnar, hundar, en räv och andra djur. Genom att jämföra alla skelett fann Li och Smith att pandor verkade ha unikt underutvecklade ben vid födseln – liknande dem hos en för tidigt född beaglevalp som de också hade studerat.

“Det skulle vara som ett mänskligt foster som är 28 veckor gammalt”, säger Smith i uttalandet.

Andra björnar, även om de är små, föds med skelett som är jämförbara med andra besläktade däggdjursarter – utan några betydande skillnader beroende på om arten går i dvala eller inte.

Björngraviditeter i allmänhet är lite ovanliga: Det befruktade ägget flyter runt i livmodern i flera månader innan det implanteras i livmoderslemhinnan för att börja utvecklas. Då tar det två månader för de flesta björnar att utvecklas, men pandor tar bara en månad.

För tillfället vet ingen varför. Men eftersom arten kämpar blir frågan alltmer angelägen, skriver författarna i studien.

• Foton: Världens sötaste vilda djurungar
• 101 djurbilder som du kommer att bli vild med
• Galleri: Mysteriet kring dvärgelefanterna på Borneo

Originellt publicerat på Live Science.