Efter utsläppet av Exxon Valdez, oljad anka och oljad havsutter. © Exxon Valdez Oil Spill Trustee Council. Efter San Jorge-utsläppet, utanför Uruguay, oljad sälunge, Se även nedan, oljad säl. © Tom Loughlin, NOAA. Efter oljeutsläpp från Treasure utanför Sydafrika: Oljad afrikansk pingvin, oljan droppar av fjäderdräkten.© Avian Demography Unit, University of Cape Town. Oljad fågel, Brasilien. © Guardian Unlimited. EFFEKTER

Det finns inget tydligt samband mellan mängden olja i havsmiljön och den sannolika effekten på djurlivet. Ett mindre utsläpp vid fel tidpunkt/fel säsong och i en känslig miljö kan visa sig vara mycket skadligare än ett större utsläpp vid en annan tidpunkt på året i en annan eller till och med samma miljö. Även små utsläpp kan få mycket stora effekter. Därför bör man inte bara jämföra siffror storleken på ett oljeutsläpp är verkligen inte den enda faktorn av betydelse när det gäller vilka miljöskador som kan orsakas av oljan.

1976 dödade ett utsläpp som uppskattades ha varit mindre än 10 ton mer än 60 000 långstjärtade ankor som övervintrade i Östersjön och som lockades till den till synes lugna vattenytan som skapades av oljeutsläppet. Detta kan jämföras med effekterna på sjöfåglar i Alaskas vatten av det cirka 40 000 ton stora oljeutsläppet från Exxon Valdez år 1989, då uppskattningsvis 30 000 fåglar blev oljade.

Ett annat exempel från vattnen utanför Sydafrika: “Det finns ganska liten korrelation mellan de ton olja som släpps ut vid oljeutsläpp och effekterna på de marina ekosystemen. Till exempel släppte en kollision mellan två oljetankfartyg 1977 ut 31 000 ton olja och förorenade 47 afrikanska pingviner, men vid Apollo Sea-sänkningen 1994 påverkade cirka 2 000 ton olja cirka 10 000 pingviner. Efter Apollo Sea-olyckan trodde vi i allmänhet att detta var den maximala mängd pingvinskada som 2 000 ton olja kunde åstadkomma. Men när Treasure sjönk den 23 juni 2000 hotade hälften så mycket olja fyra gånger så många pingviner! I runda tal kan man säga att 20 000 pingviner blev oljade och att 20 000 pingviner förhindrades från att bli oljade genom att de avlägsnades från sina avelskolonier på Dassen och Robbenöarna.”

Enligt en sammanfattning av Australian Maritime Safety Authority (AMSA) är följande viktiga faktorer viktiga för hur ett oljeutsläpp påverkar djurlivet:

• oljefläckens utbredning,
• typen av utspilld olja, dess förflyttning och vittringsegenskaper
• oljeutsläppets placering,
• det område av flodmynning, hav och förstrand som påverkats av oljan,
• den regionala miljöns känslighet, t.ex. närhet till en häckningskoloni för fåglar,
• antalet olika livsmiljöer som påverkas, t.ex. klippor, stränder, mangroveområden, våtmarker,
• tidpunkten för händelsen (under säsongens häckningstid, fåglarnas flyttning),
• oljans art, toxicitet och persistens; och
• varieteten av arter på platsen för utsläppet.

Med den amerikanska miljöskyddsbyråns (EPA) ord: “De flesta biologiska samhällen är känsliga för effekterna av oljeutsläpp. Växtsamhällen på land, sumpgräs i flodmynningar och tångbäddar i havet, mikroskopiska växter och djur samt större djur, t.ex. fiskar, groddjur och kräldjur, fåglar och däggdjur, är utsatta för kontakt, kvävning, toxicitet och de kroniska långtidseffekter som kan bli följden av den spillda oljans fysikaliska och kemiska egenskaper”. SEABIRDS AND MARINE MAMMALS

Oilan skadar sjöfåglar och marina däggdjur på två huvudsakliga sätt:

• Fysisk kontakt när päls eller fjädrar kommer i kontakt med oljan;
• Toxisk kontaminering vissa arter är mottagliga för de toxiska effekterna av inandad eller intagen olja. Oljeångor kan orsaka skador på djurens centrala nervsystem, lever och lungor. Djur riskerar också att få i sig olja, som kan minska djurets förmåga att äta eller smälta sin föda genom att skada celler i tarmkanalen. Vissa studier visar att det även kan uppstå långsiktiga reproduktionsproblem hos djur som har utsatts för olja.

SEABIRDS

Olja kan döda sjöfåglar på flera sätt.

Den första effekten är ofta att oljan förstör strukturen på dess skyddande lager av fjädrar och isolerande dun. Fettet under fågelns hud är en energireserv samt ett extra isoleringslager. Kallt vatten tränger snabbt in i dunet och når huden. Mängden olja som en fågel smörjs in med är inte viktig. I ett kallt klimat kan en oljefläck på 2-3 kvadratcentimeter räcka för att döda en fågel. Fjäderdräktens isolerande effekt förstörs av oljan och fågeln fryser ihjäl (hypotermi). Om en fågel blir insmord med mycket olja kan den täppa till fågelns fjädrar vilket gör det omöjligt för den att flyga. Fågeln kan också förlora sin flytkraft (sin förmåga att flyta på vattenytan) och faktiskt drunkna.

I sina försök att rena sig från oljan och sätta sina fjädrar i sitt ursprungliga skick kan fåglarna andas in eller få i sig olja. Eftersom många av ämnena i oljan är giftiga kan detta leda till allvarliga skador/hälsoeffekter, t.ex. lunginflammation, trånga lungor, tarm- eller lungblödning, lever- och njurskador. Denna förgiftning är ofta lika dödlig som hypotermi, även om effekterna kanske inte visar sig lika snabbt.

Olja kan också påverka fåglarnas reproduktionsframgång eftersom olja från fjädrar från en fågel som lägger ägg kan passera genom porerna i äggskalet och antingen döda embryona eller leda till missbildningar.

MARINA DAMMAL

Sälar, sjölejon, valrossar, isbjörnar, havsuttrar, floduttrar, bävrar, valar, delfiner och tumlare samt sjökor är grupper av marina däggdjur som kan påverkas av oljeutsläpp. Deras känslighet verkar vara mycket varierande och verkar vara direkt kopplad till hur viktig deras päls och späck (fettlager under huden) är för att hålla dem varma. Marina däggdjur som lever i kalla klimat (sälar, sjölejon, isbjörnar och uttrar) är därför sannolikt mer sårbara än de som lever i tempererade eller tropiska vatten.

Effekter av olja på marina däggdjur beror på arten och kan, förutom hypotermi, omfatta följande: Toxiska effekter och sekundär organdysfunktion på grund av intag av olja, överbelastade lungor, skadade luftvägar, interstitiellt emfysem på grund av inandning av oljedroppar och ånga, gastrointestinala sår och blödningar på grund av intag av olja under putsning och utfodring, ögon- och hudskador på grund av kontinuerlig exponering för olja, minskad kroppsmassa på grund av begränsad diet, och stress på grund av oljeexponering och beteendeförändringar.

Sälar (äkta sälar, sjölejon, pälssälar och valrossar)

Sälar är mycket sårbara för oljeföroreningar eftersom de tillbringar en stor del av sin tid på eller nära vattenytan. De måste komma upp till ytan för att andas, och de drar regelbundet upp sig på stränderna. Under en oljeföroreningsincident löper de risk både när de kommer upp till ytan och när de drar sig undan.

Pälssälar är mer sårbara på grund av att det är troligt att olja fastnar på deras päls, vilket leder till att pälsen förlorar sin isoleringsförmåga (eftersom de saknar späck för att isolera sig ytterligare). Tunga oljelager på pälssälar kan leda till nedsatt simförmåga och bristande rörlighet när sälarna befinner sig på land.

Sälar kan också skadas genom att de får i sig oljebehandlad föda eller genom att de andas in oljedroppar och ångor. Olja, särskilt lätta oljor och kolväteångor, angriper utsatta känsliga vävnader. Det rör sig bland annat om slemhinnor som omger ögonen och kantar munhålan, andningsytor, anal- och urogenitala öppningar. Detta kan orsaka sår på hornhinnan, konjunktiviteter och sår. Konsumtion av oljeförorenat byte kan leda till ackumulering av kolväten i vävnader och organ.

Sjöuttrar

Sjöuttrar tillbringar en stor del av sin tid på havsytan och är helt beroende av sin päls för att isolera sig och för att kunna flyta. Därför anses havsuttrar vara mycket känsliga för oljeutsläpp eftersom olja kan leda till att pälsen förlorar sin förmåga att isolera djuren. Om de andas in kolväten eller får i sig olja när de sköter sig kan de dock skada sina lungor, orsaka sår och leda till lever- och njurskador. Förlust av livsmiljöer och minskade födoresurser utgör indirekta effekter på uttrarna. Exxon Valdez-olyckan tros ha lett till att 15 000 uttrar dog, främst till följd av intag av olja.
Polarbjörnar

Isbjörnar är beroende av späck, så kallade skyddshår och en tjock underpäls för att isolera. När de putsar en oljeförorenad päls kan de svälja olja, något som är känt för att ha lett till att isbjörnar har dött. Det finns också vissa bevis för att oljans giftiga effekter orsakar en oförmåga hos isbjörnar att producera röda blodkroppar och leder till njurskador.

Valar, inklusive delfiner

På grund av deras vandringsbeteende finns det få dokumenterade bevis för att valar (valar) har påverkats av oljeutsläpp. Det verkar dock troligt att valar med skalle är särskilt sårbara för olja när de äter. Olja kan fastna på baleinerna när valarna “filtrerar” när de befinner sig i närheten av oljeutsläpp. De dyker ner, tar upp stora mängder vatten och filtrerar sedan ut sin föda av plankton och krill. Det är då särskilt troligt att klibbiga, tjärliknande rester fastnar på deras barkplattor. Det finns också indikationer på att valar kan inandas oljedroppar, ångor och rök om de dyker upp i oljeutsläppen när de behöver andas. Om de utsätts för olja på detta sätt kan det leda till skador på slemhinnor, skador på luftvägarna eller till och med leda till döden.

Delfiner är släthudade, hårlösa däggdjur och därför tenderar olja att inte fastna på deras hud, men de kan andas in olja och oljeångor. Det är mest troligt att detta sker när de kommer upp till ytan för att andas. Detta kan leda till skador på luftvägarna och lungorna, skador på slemhinnorna eller till och med döden. En stressad eller panikslagen delfin skulle röra sig snabbare, andas snabbare och därför dyka upp oftare i oljan, vilket skulle öka exponeringen. Delfiners syn kan också påverkas av oljan.

Manatees och dugongs

Manatees och dugongs lever i varma vatten och har ett lager av späck som isolering. Därför är oljans inverkan på deras kroppstemperatur kanske inte av betydelse. Som alla marina däggdjur kan de dock påverkas när de andas in flyktiga kolväten när de andas på vattenytan.

Sköldpaddor, fiskar och musslor

Havssköldpaddor

Det finns lite information om oljans effekter på havssköldpaddor. Ett antal effekter har dock föreslagits som möjliga.

Om sköldpaddor dyker upp i ett oljeutsläpp för att andas kommer oljan att påverka deras ögon och skada luftvägar och/eller lungor. Havssköldpaddor kan också påverkas av olja genom kontaminering av födan eller genom absorption genom huden.

Havssköldpaddors häckningsplatser ligger vanligtvis på sandstränder. Oljeförorening av sådana stränder kan leda till flera problem:

• Förtäring/absorption av olja genom kontaminering av livsmedel eller direkt fysisk kontakt, vilket leder till skador på matsmältningskanalen och andra organ.
• Irritation av slemhinnor (t.ex. i näsan, halsen och ögonen) vilket leder till inflammation och infektion;
• Egg kan vara förorenade, antingen på grund av att det finns olja i sanden högt upp på stranden vid häckningsplatsen, eller på grund av att de vuxna sköldpaddorna oljas när de tar sig över den oljade stranden till häckningsplatsen, och oljebildning av äggen kan hämma deras utveckling.
• Nykläckta sköldpaddor som efter att ha kommit ut ur häckningarna tar sig över stranden till vattnet och kan bli oljade.

Fiskar och skaldjur

Fiskar kan få i sig stora mängder olja genom sina gälar. Fiskar som har utsatts för olja kan drabbas av förändringar i hjärt- och andningsfrekvens, förstorad lever, minskad tillväxt, finneerosion och en rad olika effekter på biokemisk och cellulär nivå. Om detta inte dödar dem mer eller mindre direkt kan oljan påverka deras reproduktionsförmåga negativt och/eller resultera i missbildat yngel.

Mycket mindre är känt om effekterna av olja på fiskägg och larver. Den stora andelen laxägg som dödades av utsläppet från Exxon Valdez tyder på att effekterna kan vara allvarliga och långvariga.

Mycket lite är också känt om oljans effekter på skaldjur (förutom att kontaminering med kolväten gör att skaldjur smakar och luktar illa och därmed gör det omöjligt att använda dem som livsmedel).

Återhämtning

De negativa effekterna av ett oljeutsläpp kan så småningom försvinna, men i många fall är det fråga om flera år, till och med årtionden, innan ett område eller ekosystem har återhämtat sig helt från ett utsläpp som orsakat omfattande skador. Varje situation är unik och beror på de särskilda förhållandena och omständigheterna i det aktuella området och på utsläppets egenskaper. Vissa områden kan återhämta sig på några veckor, medan andra behöver upp till 20 år. Återhämtningen av ett ekosystem kommer också att bero på hur stor andel av viktiga populationer som dödas eller drabbas av akut förgiftning.

Återhämtningen av de drabbade livsmiljöerna och arterna efter ett oljeutsläpp kommer i stor utsträckning att bero på typen av ekosystem , arternas sårbarhet och inte minst klimatet i den region där oljeutsläppet sker. Generellt sett går återhämtningen snabbare i varmare klimat och på klippiga stränder jämfört med kalla klimat och t.ex. myrar. De långsiktiga effekterna på djupare bottnar (dvs. om oljan sjunker och absorberas i bottensedimentet) är också ett problem.

De bäst dokumenterade bevisen för återhämtning av ekosystem som drabbats av massiv oljeförorening kommer från Persiska viken och är resultatet av utsläppen i samband med Gulfkriget 1991. Studier (GESAMP) tyder på att de kroniska och akuta utsläpp som ägde rum ganska snabbt anpassades till systemet. Redan i slutet av 1992 rapporterade forskare att många av de värst drabbade stränderna i Saudiarabien nästan var rena från olja. Man tror att detta kan ha varit ett resultat av det varma vattnet i golfen och det faktum att dess bakteriepopulationer kunde bryta ner och vittra upp oljan mycket snabbare än vad man tidigare trodde var möjligt.

Erfarenheterna från Exxon Valdez-utsläppet har dokumenterats och kan tjäna som ett exempel på vad som händer i efterdyningarna av ett större utsläpp i ett känsligt område. Se till exempel webbplatsen för Exxon Valdez Oil Spill Trustee Council och NOAA Office of Response and Restoration (“NOAA:s biologer har övervakat de långsiktiga effekterna av utsläppet och saneringsarbetet. Här finns några av deras rapporter, tillsammans med länkar till mer information på andra ställen”).