Döden genom kannibalism kan tyckas vara ett högt pris att betala för ett flyktigt ögonblick av passion, men manliga bönsyrsor gör det för barnens skull, enligt ny forskning.

Forskare har upptäckt att kvinnliga bönsyrsor som äter upp sin partner efter sex producerar ett större antal ägg än de som inte gör det, och kropparna från de olycksdrabbade hanarna används för att hjälpa till med produktionen.

Om de arter av bönsyrsor som är kända för att uppvisa sexuell kannibalism uppskattar man att upp till 28 procent av hanarna äts upp av sin partner. Efter parningen lagrar honan hanens sperma och använder den senare för att befrukta de ägg som hon producerar.

Författarna säger att den nya studien stödjer en länge omhuldad teori om att hanar kan ha utvecklat ett beteende som går ut på att offra sig själva för att öka sin reproduktionsframgång.

“Det finns en uppenbar kostnad – du är död, du har förlorat alla framtida parningsmöjligheter”, säger William Brown, vid State University of New York i Fredonia, som är medförfattare till forskningen. “Vi mäter kostnader och fördelar i termer av avkommaproduktion”, tillade han. Om hanen genom att dö kan öka antalet avkommor som produceras av en hona kan det enligt teorin uppväga nackdelarna med att gå miste om framtida erövringar.

Den nya studien, som publiceras i tidskriften Proceedings of the Royal Society B av forskare i USA och Australien, avslöjar hur forskarna har undersökt kannibalismens inflytande på produktionen av avkommor hos bönemanteln Tenodera sinensis, genom att spåra vad som hände med hanens ejakulat och kroppsvävnader efter parningen.

I studiens första steg matade Brown och hans kollega två grupper syrsor med aminosyror – proteinernas byggstenar – som innehöll en av två typer av radioaktiva atomer. Insekterna serverades sedan upp till två grupper av bönsyror där varje grupp fick äta syrsor som innehöll en typ av radioaktiv markör. Resultatet var att de “märkta” aminosyrorna införlivades i mantisernas kroppar, vilket gjorde det möjligt för forskarna att följa deras öde.

Forskarna lät sedan hanarna från den ena gruppen av mantiser para sig med honor från den andra. Medan 10 av de 21 paren separerades omedelbart efter att de hade parat sig, hölls de andra tillsammans tills honan hade slukat hanen.

“Hanen i den här arten är förmodligen det största potentiella bytet för honan”, säger Brown. “Så honan ser hanen som en näringskälla.”

Genom att spåra de radioaktiva atomerna i bönsyrorna fann forskarna att de hanar som blev uppätna av sina partners gav vidare nästan 89 procent av sina märkta aminosyror, medan de som överlevde det romantiska mötet gav vidare drygt 25 procent – allt kom från deras ejakulat.

När forskarna analyserade ägg, äggstockar och andra reproduktiva vävnader från de kannibalistiska honorna fann de att nivåerna av radioaktiva atomer av manligt ursprung var nästan dubbelt så höga som hos honor som inte åt sin partner. Författarna menar att detta tyder på att det inte bara är hanens ejakulat som används för att producera äggen, utan även hans kroppsvävnader.

Kannibalism visade sig också öka antalet producerade ägg. När forskarna hade räknat bort de ägg som tros ha producerats före parningen fann de att honor som åt sina partners producerade i genomsnitt drygt 88 ägg, jämfört med ett genomsnitt på 37,5 för de som inte gjorde det.

Samtidigt som studien endast omfattade ett litet antal bönsyrsor anser Brown att forskningen stödjer teorin om att sexuell kannibalism markerar den ultimata manliga investeringen.

“Det vi visar är att det att bli dödad av en hona delvis kan återvinnas om fler avkommor produceras med hans kropp”, säger Brown. “I ett större sammanhang kan det påverka hanarnas vilja att ta den risken.”

• Dela på Facebook

.

• Dela på Twitter
• Dela via e-post
• Dela på LinkedIn
• Dela på Pinterest
• Dela på WhatsApp
• Dela på Messenger