Diagnostik och antiviral behandling hos patienter med CFS

Höjda antikroppstitrar kan bara antyda – inte bevisa – att viruset är aktivt. Utan en vävnadsbiopsi kan det vara omöjligt att hitta direkta bevis på kronisk HHV-6-infektion. Därför måste läkare som misstänker aktivt virus, i ett kroniskt fall, vanligtvis behandla utifrån klinisk bedömning av symtomen och använda förhöjda antikroppar som en av flera diagnostiska “ledtrådar”. Infektionsspecialisten Jose Montoya, MD, från Stanford University har publicerat data från en öppen studie av 61 CFS-patienter med förhöjda virusantikroppstitrar som behandlades med långvarig antiviral behandling (Watt 2012). Av 61 patienter som behandlades med valganciclovir (Valcyte) upplevde 81 % en betydande förbättring av den kognitiva funktionen och 52 % kategoriserades som responders. Antikroppstitrar ansågs vara förhöjda om patienterna hade HHV-6 IgG>1:320, EBV EA >1:160 och EBV VCA > 1:640 (Quest/Focus Diagnostics). Dr Montoyas studie visade också att patienter med förlängd behandling (6 månader eller mer) hade större sannolikhet att svara. Martin Lerner, MD, har också behandlat 142 CFS-patienter med förhöjda antikroppar mot HHV-6, EBV eller CMV med antivirala läkemedel och funnit att 75 % förbättrades avsevärt och fortsätter att förbättras i 2-3 år under antiviral behandling (Lerner 2010). I denna studie var det dock mindre sannolikt att de som hade tecken på andra co-infektioner förbättrades.

CFS & CIHHHV-6

CFS-patienter som testar positivt för HHV-6 på ett PCR-DNA-test i plasma bör ha ett uppföljande kvantitativt helblodstest för att utesluta kromosomalt integrerat HHV-6 eller CIHHHV-6. Patienter med ciHHV-6 kommer alltid att testa positivt på ett PCR-test eftersom de ärver HHV-6-genom integrerat i kromosomen i varje cell. Även om detta ärftliga tillstånd drabbar mindre än 1 % av den allmänna befolkningen verkar tillståndet vara överrepresenterat hos patienter med CNS-dysfunktion. En del har teoretiserat att ciHHHV-6-patienter kan vara oförmögna att sätta upp ett ordentligt immunförsvar mot samhällsförvärvade stammar av HHV-6 och därmed utveckla CNS-symtom som liknar CFS (Montoya 2012, Pantry 2013, in press).

Infekterar hjärnan via luktnerven, limbisk encefalit

HV-6 kan färdas till hjärnan via näsan och är också den dominerande varianten som hittas i de sensoriska ganglierna (Hufner 2007). Rabies och HSV-1 färdas genom näsan för att orsaka encefalit. Liksom HHV-6 tenderar mässling och HSV-1 att påverka det limbiska systemet samt hippocampus (Harberts 2011). Man har funnit ett antal avvikelser i hippocampus hos både CFS- och GWI-patienter: minskad koncentration av N-acetylaspartat, (Brooks 2000), hippocampusatrofi och 5-HT1A-receptorbindning i hippocampus (Cleare 2005).

CFS & HHV-6A

Hhos HHV-6B reaktiveras hos 97 % av transplantationspatienterna och förökar sig i saliven som svar på vanlig stress eller hög arbetsbelastning är HHV-6A det virus som oftast förknippas med CFS. Det är också den dominerande variant som finns i dorsalroten. En annan intressant korrelation mellan HHV-6A och patienter med CFS är att en nyligen genomförd studie i Europa visade att 82 % av vävnadsproverna från finnålsbiopsi från patienter med Hashimotos tyreoidit var positiva för både HHV-6A-DNA och messenger-RNA, vilket bevisar att det rörde sig om aktiva infektioner (Caselli 2012). Däremot var endast 10 % av kontrollvävnader från patienter med sköldkörtelcystor positivt för HHV-6, men ingen av dessa kontroller visade sig ha en aktiv HHV-6-infektion.

En svensk studie som gjordes 2001 visade att 40 % av 219 CFS-patienter hade kronisk lymfocytär sköldkörtelinflammation, vilket fastställdes med hjälp av finnålssköldkörtelbiopsier (Wikland 2001), och endast hälften av dessa patienter hade onormala sköldkörtelnivåer. Om 40 % av CFS-patienterna lider av subakut sköldkörtelsjukdom och 82 % av den orsakas av HHV-6A, kan enligt denna logik så mycket som 1/3 av alla CFS-patienter lida av aktiv HHV-6A-infektion i sköldkörtelvävnaden. Även om det inte har dokumenterats har CFS-läkare ofta rapporterat att de flesta patienter har en historia av sköldkörtelsjukdom.

HHV-6-infektion av de sensoriska ganglierna

HV-6 är välkänt för att invadera hippocampus och andra delar av det limbiska systemet, och etablerar sig också i de mänskliga sensoriska ganglierna (särskilt HHV-6A) tillsammans med andra neurotropa herpesvirus, inklusive HSV-1 och VZV (Hufner 2007). Michael VanElzakker, en forskare som är knuten till Tufts University PTSD neuroimaging laboratory samt Massachusetts General Hospital Psychiatric Neuroscience division, har publicerat en ny hypotes om den möjliga etiologin för kroniskt trötthetssyndrom (CFS) (VanElzakker 2013). I åratal har CFS-forskare letat i plasma och blodceller efter ett patogent agens som orsakar den myriad av symtom som patienter med sjukdomen upplever. Enligt VanElzakker kan de dock ha letat på fel ställe (plasma) och måste i stället söka i vävnaderna i det perifera och centrala nervsystemet. Under en infektion skickar den sensoriska vagusnerven en signal till hjärnan för att initiera “sjukdomsbeteende”, en ofrivillig reaktion som kännetecknas av trötthet, feber, myalgi, depression och andra symtom som ofta observeras hos patienter med CFS. VanElzakker föreslår dock att när sensoriska vagala ganglier eller paraganglier själva är infekterade med något virus eller någon bakterie skulle dessa symtom överdrivas. Han konstaterar att många av symtomen på sjukdomsbeteende (t.ex. trötthet, sömnförändringar, myalgi, kognitiv försämring, depression och zinkbrist) också medieras av proinflammatoriska cytokiner och observeras vid CFS. Även om VanElzakker föreslår att alla neutrala virus eller bakterier kan utlösa CFS, står HHV-6 högst upp på hans lista.

Nyckelartiklar: HHV-6 & Kroniskt trötthetssyndrom

Montoya		Randomiserad klinisk prövning för att utvärdera effekten och säkerheten av valganciklovir i en undergrupp av patienter med CFS
Pantry		Persistent HHV-.6-infektion hos patienter med en ärftlig form av viruset
VanElzakker		Chronic Fatigue Syndrome från infektion i vagusnerven: En psykoneuroimmunologisk hypotes
Watt		Svar på valganvivlogir hos CFS-patienter med HHV-6- och EBV-IgG-antikroppstitrar
Chapenko		Samband mellan aktivt HHV-6 och HHV-7, och parvovirus b19-infektion med kliniska resultat hos patienter med ME/CFS
Tanaka		Fatigue-associerade förändringar av kognitiv funktion och elektroencefalografisk effekttäthet
Lerner		Subset-riktad antiviral behandling av 142 herpesviruspatienter med kroniskt trötthetssyndrom
Chapenko		Aktivering av humant herpesvirus 6 och 7 hos patienter med kroniskt trötthetssyndrom
Komaroff		är humant herpesvirus-6 en utlösande faktor för kroniskt trötthetssyndrom?
Lerner		En liten, randomiserad, placebokontrollerad studie av användningen av antiviral behandling för patienter med kroniskt trötthetssyndrom.
Ablashi		Frekvent HHV-6-reaktivering hos patienter med multipel skleros (MS) och kroniskt trötthetssyndrom (CFS).
Patnaik		Förekomst av IgM-antikroppar mot humant herpesvirus 6 tidigt antigen (p41/38) hos patienter med kroniskt trötthetssyndrom.
Buchwald		En kronisk sjukdom som kännetecknas av trötthet, neurologiska och immunologiska störningar och aktiv infektion med humant herpesvirus typ 6.

.