Hybridisering

Hybridisering

Pauling (1931) introducerade det revolutionerande begreppet hybridisering. Omfördelningen av energin i enskilda atomers orbitaler för att ge nya orbitaler med likvärdig energi kallas hybridisering. De nya orbitaler som bildas kallas hybridorbitaler.

Olika typer av hybridisering tillsammans med hybridorbitaler och strukturer ges nedan:

För att diskutera exemplen måste vi här nämna hybridiseringsreglerna, som är följande:

(i) Orbitaler av endast en central atom skulle genomgå hybrodisatoin.

(ii) Orbitaler av nästan samma energinivå kan blandas för att bilda hybridorbitaler.

(iii) Antalet atomära orbitaler som blandas är alltid lika med antalet hybridorbitaler.

(iv) Under hybridiseringen blandas antalet orbitaler efter behov.

(v) De ybrida orbitalerna är fördelade i rymden och tenderar att ligga längst ifrån varandra.

(vi) Hybridbindningar är starkare än de icke-hybridiserade bindningarna.

(vii) Om en orbital väl har använts för att bygga en hybridorbital är den inte längre tillgänglig för att hålla elektroner i sin “rena” form. s- och p-orbitaler kan hybridiseras på tre sätt, som diskuteras nedan:

  • Sp- hybridisering: Vid en sådan hybridisering blandas en s- och en p-orbital för att bilda två sp-hybridorbitaler, som har

Hybridisation

linjär struktur med bindningsvinkel 180^0. Till exempel vid bildandet av BeCl_2 kommer först be atom i exciterat tillstånd (2s^1 2p^1), som sedan hybridiseras för att bilda två sp-hybridorbitaler. Dessa hybridorbitaler överlappar med de två p-orbitalerna hos två kloratomer för att bilda BeCl_2-molekylen. Detta representeras i figuren ovan:

be (exciterat tillstånd) \dfrac{\uparrow}{2s} \dfrac{\uparrow}{2p_x} \dfrac{}{2p_y} \dfrac{}{2p_z} \dfrac{\text{sp hy bri-}}{\text{disation}} \dfrac{\uparrow}{sp} \dfrac{\uparrow}{sp} \dfrac{}{2p_y2p_z}

Dess andra exempel är: CO, CO_2, C_2H_2, HCN, CN^-, N^3_3 etc.

Hybridisering

  • sp2-Hybridisering: I en sådan hybridisering blandas en s- och två p-orbitaler och bildar tre sp^2-hybridorbitaler, som har en plan triangulär struktur med bindningsvinkel 120^0. Bildningen av BCl_3 molekyl visas på nästa sida.

\underset{\text{excited state}}{B} \dfrac{\uparrow}{2s}\dfrac{\uparrow}{2p_x} \dfrac{\uparrow}{2p_y} \dfrac{}{2p_z} \dfrac{sp^2 \text{hybrid}- \uparrow}{\text{disation} sp^2} \dfrac{\uparrow}{sp^2}\dfrac{\uparrow}{sp^2} \dfrac{}{2p_z} \\ \text{deras andra exempel är} CO^{2-}_3, SO_2, SO_3, C_2H_4 etc

Hybridisering

  • sp3-Hybridisering: Vid en sådan hybridisering blandas en s- och tre p-orbitaler för att bilda fyra sp^3-hybridorbitaler som har en tetraedrisk struktur med bindningsvinkel 109^0 28‘ dvs. 109.5^0.bildningen av CH_4-molekylen visas nedan:

\underset{\text{excited state}}{C} \dfrac{\uparrow}{2s}\dfrac{\uparrow}{2p_x} \dfrac{\uparrow}{2p_y} \dfrac{}{2p_z} \dfrac{sp^3 \text{hybrid}- \uparrow}{\text{disation} sp^3} \dfrac{\uparrow}{sp^3}\dfrac{\uparrow}{sp^3} \dfrac{\uparrow}{sp^3}

Hybridisering

Dess andra exempel är C_2H_6, H_2O, NH_3, NH^+_4, SO^{2-}_4, ClO^-_4 etc.

Nu diskuterar vi några andra intressanta exempel:

Bildning av NH3- och H2O-molekyler

I NH_2-molekylen är kväveatomen sp^3-hybridiserad och en hybridorbital innehåller två elektroner. Nu överlappar tre 1s-orbitaler från tre väteatomer med tre sp^3 hybridorbitaler för att bilda Nh_3 molekyl. Även om vinkeln HNH borde vara 109,5^0, men på grund av närvaron av en ockuperad sp^3– hybridorbital minskar vinkeln till 107,8^0. Därför är bindningsvinkeln i NH_3 molekyl 107,8^0.

\dfrac{\downarrow \uparrow}{2s} \dfrac{\uparrow}{2p_x} \dfrac{\uparrow}{2p_y} \dfrac{\uparrow}{2p_z} \dfrac{sp^3 \text{hybrid}-\downarrow \uparrow}{sp^3} \dfrac{\uparrow}{sp^3} \dfrac{\uparrow}{sp^3} \dfrac{\uparrow}{sp^3}

Hybridisering

Bildning av NH3- och H2O-molekyler genom sp2-hybridisering

Samma som i H_2O-molekylen är syreatomen sp^3-hybridiserad och har två ockuperade banor. På grund av detta är bindningsvinkeln i vattenmolekylen 105,5^0.

 O \dfrac{\downarrow \uparrow}{2s} \dfrac{\downarrow \uparrow}{2p_x} \dfrac{\uparrow}{2p_y} \dfrac{\uparrow}{2p_z} \dfrac{sp^3 \text{hybrid-} \downarrow \uparrow}{sp^3} \dfrac{\uparrow}{sp^3} \dfrac{\uparrow}{sp^3} \dfrac{\uparrow}{sp^3}

Bildning av C2H4- och C2H2-molekyler

I C_2H_4-molekylen är kolatomer sp^2-hybridiserade och en 2p-orbital kvarstår utanför hybridisering. Denna bildar p-bindning medan sp^2 -hybridorbitaler bildar sigma-bindningar enligt nedan:

\underset{\text{excited state}}{C} \dfrac{\uparrow}{2s}\dfrac{\uparrow}{2p_x} \dfrac{\uparrow}{2p_y} \dfrac{}{2p_z} \dfrac{sp^2 \text{hybrid}- \uparrow}{\text{disation} sp^2} \dfrac{\uparrow}{sp^2} \dfrac{\uparrow}{sp^2} \dfrac{\uparrow}{sp^2} \dfrac{\uparrow}{2p_z}

Hybridisering

Formation av C2H4-molekylen genom sp2-hybridisering

Samma sak gäller för C_2H_2-molekylen, där det sker en sp-hybridisering och två 2p-orbitaler förblir utanför eller hybridisering. Därför bildas två \pi -bindningar i C_2H_2 som visas framåt:

Hybridisering

Bildning av C2H2-molekylen genom sp-hybridisering

dsp^2 – Här sker en blandning av d_{x^2- y^2}, s, p_x \text{och} p_y orbitaler för att ge fyra nya dsp^2 hybridorbitaler.

  • Formen är kvadratisk planär.

Ex.

^-2

  • Huvudsakligen för komplex med koordinationsnummer 4.

sp^3d– Här blandas s, p_x, p_y, p_z \text{and} dz^2. Sker för att bilda 5 nya hybrider som sp^3 hybridiseras. Formen är trigonal bipyramidal.

Hybridisering

Steg  CH_4 SO_4  CO_2  NH_3  H_2 O SO_4 NO_3
No. Valence Electrons 8 18 16 8 8 32 24
No. av erforderliga banor 4 2 2 3 2 4 3
Behövs Elektroner för duplex/oktett 8 16 16 6 4 32 24
Nr. av ensamma elektronpar /2 0 1 0 1 2 0 0
Nr. orbitaler 4 3 2 4 4 4 3

Tetrafeder

Triangulärt pyramidalt

Hybridisering  SP^3  SP^2 SP  SP^3  SP^3  SP^3  SP^2
Struktur Tetrafeder Triangulärt Linjärt Tetrafeder Tetrafeder Triangulärt
Geometri Tetraeder Angulärt Linjärt Angulärt Tetraeder Triangulärt

E.g., PCl_5, XeF_2, I^-_3

sp^3d^2– Här sker en blandning av s, p_x, p_y, p_z, d_{z2}, d_{x^2- y^2} för att ge 6 nya sp^3d^2hybridiserade orbitaler eller hybrider.

\text{Shape} \to \text{Octahedral}

Hybridisation

E.g., SF_6, XeF_4 etc.

Regler för beräkning av hybridisering

Följande regler iakttas för att känna till hybridiseringstypen i en förening eller en jon.

(i) Beräkna det totala antalet valenceelektroner.

(ii) Beräkna antalet duplexer eller oktetter.

= \dfrac{\text{Total valenceelektroner}}{2}

Or \text{total valenselektroner}{8}

(iii) Antal ensamma elektronpar

\text{total antal elektroner} = \dfrac{-8 \times \text{Antal duplex}}{2}\text{Totalt antal elektroner} = \dfrac{-8 \times \text{Antal oktett}}{2}

(iv) NO. av använda orbitaler = Antal duplexer eller oktetter + Antal ensamma elektronpar

(v) Om det inte finns några ensamma elektronpar är geometrin för orbitaler och molekylen annorlunda.

Till exempel anses vissa molekyler och joner vara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.