Den kardiovaskulära dödligheten undersöktes prospektivt hos patienter med kranskärlssjukdom (CAD) med respektive utan obstruktiv sömnapné (OSA) under en uppföljningsperiod på fem år. En sömn-/ventilationsstudie över natten utfördes hos patienter som behövde intensivvård (n = 62, medelålder 67,6 +/- 10,4 år, intervall 44 till 86) under ett stabilt tillstånd (New York Heart Association funktionsklass I-II) 4 till 21 månader efter utskrivning från sjukhuset. OSA, definierat som ett index för andningsstörningar (RDI) på 10/h eller mer, hittades hos 19 patienter (genomsnittligt RDI 17,5 +/- 8,3). Tre OSA-personer som framgångsrikt behandlades med kontinuerligt positivt luftvägstryck (CPAP) under observationsperioden uteslöts från den slutliga analysen. Det fanns ingen statistiskt signifikant skillnad (Fisher two-tailed exact test) mellan OSA- och icke-OSA-patientgrupperna när det gäller antal äldre personer (ålder >/= 65 år), kön, fetma (kroppsmasseindex >/= 30 kg/m(2)), rökningshistorik, förekomst av högt blodtryck, diabetes mellitus, hyperkolesterolemi eller historia av hjärtinfarkt vid studiens början. Under uppföljningsperioden inträffade kardiovaskulär död hos sex av 16 OSA-patienter (37,5 %) jämfört med 4 (9,3 %) i gruppen utan OSA (p = 0,018). De univariata prediktorerna för kardiovaskulär dödlighet var RDI (p = 0,007), OSA (p = 0,014), ålder vid start (p = 0,028), hypertoni vid start (p = 0,036), anamnes på att aldrig ha rökt (p = 0,031) och digoxinbehandling under uppföljningsperioden (p = 0,013). I en multipel betingad regressionsmodell enligt Cox förblev RDI en oberoende prediktor för kardiovaskulär dödlighet (exp beta = 1,13, 95 % konfidensintervall 1,05 till 1,21, tvåsidig p < 0,001). Vi drar slutsatsen att obehandlad OSA är förknippad med en ökad risk för kardiovaskulär dödlighet hos patienter med CAD. Dessutom verkar det lämpligt att RDI beaktas vid utvärdering av sekundärpreventiva modeller vid CAD.