För att exponera och fästa en inlagd tand
En inlagd tand innebär helt enkelt att den sitter “fast” och inte kan komma ut i funktion. Patienterna får ofta problem med en impacterad tredje molartand (visdomständer). Dessa tänder “fastnar” i bakre delen av käken och kan utveckla smärtsamma infektioner, bland en mängd andra problem (se “Inslag av visdomständer” under Procedurer). Eftersom det sällan finns ett funktionellt behov av dessa visdomständer extraheras de vanligtvis om de utvecklar problem.
Alla tänder i munnen kan misslyckas med att bryta ut och kan kräva behandling. Maxillära cuspiderna (övre ögontänder eller hörntänder) är de näst vanligaste tänderna som är impacterade. Spetstanden är en kritisk tand i tandbågen och spelar en viktig roll för ditt “bett”. Spetständerna är mycket starka bettänder som har de längsta rötterna av alla tänder i munnen. De är utformade för att vara de första tänderna som rör vid varandra när käkarna sluter sig så att de leder resten av tänderna in i rätt bett.
Normalt sett är maxillära cuspid-tänderna de sista av de “främre” tänderna som bryter ut på plats. De kommer vanligen på plats runt 13 års ålder och gör att det utrymme som finns kvar mellan de övre framtänderna sluter sig tätt ihop. Om en hörntand får en skada görs alla ansträngningar för att få den att bryta ut i sin rätta position i tandbågen. De tekniker som används för att underlätta eruptionen kan tillämpas på alla impakterade tänder i över- eller underkäken, men vanligast är att de tillämpas på maxillära cuspid-tänder. 60 % av dessa nedslagna ögontänder är placerade på den palatala sidan (munhålan) av tandbågen. De resterande impakterade ögontänderna finns i mitten av stödbenet eller ute på ansiktssidan av tandbågen.
Förtida upptäckt av impakterade ögontänder är nyckeln till framgångsrik behandling:
Jo äldre patienten är, desto större är sannolikheten för att en impakterad ögontand inte kommer att bryta ut enbart genom naturens krafter. American Association of Orthodontists rekommenderar att en panorex röntgenbild och tandundersökning utförs på alla tandvårdspatienter vid ungefär 7 års ålder. Detta för att räkna tänderna och avgöra om det finns problem med eruptionen av de vuxna tänderna. Undersökningen utförs vanligtvis av din allmänna tandläkare som hänvisar dig till en ortodontist om ett problem identifieras.
Behandling av sådana problem kan innebära att en ortodontist placerar tandställning för att öppna utrymmen så att de vuxna tänderna kan komma fram på rätt sätt. Behandlingen kan också kräva en remiss till en käkkirurg för utdragning av kvarvarande mjölktänder och/eller utvalda vuxentänder som blockerar framväxten av de viktiga hörntänderna. Käkkirurgen kan också behöva ta bort eventuella extra tänder (övertaliga tänder) som blockerar tandutbrottet.
Då den påverkade hörntanden får en god chans att den kommer att få ett naturligt utbrott. Om hörntanden fortfarande inte bryter ut av sig själv (13-14 års ålder) kan den dock behöva hjälp. Hos äldre patienter finns det en mycket större chans att tanden kommer att smälta in på sin plats. I dessa fall kommer tanden inte att röra sig trots alla ansträngningar från ortodontisten och käkkirurgen för att få den på plats. Det enda alternativet vid denna tidpunkt är att dra ut den påverkade tanden och överväga alternativa ersättningsalternativ (stänga utrymmet ortodontiellt eller ett tandimplantat).
Ordontisten och käkkirurgen kommer att arbeta tillsammans för att få dessa påverkade hörntänder att bryta ut. En ortodontist kommer att placera tandställning på tänderna. Därefter kommer ortodontisten att hänvisa patienten till käkkirurgen för att få den påverkade tanden frilagd och fästad.
Detta är ett relativt enkelt kirurgiskt ingrepp som utförs på vårt kontor. Tandköttet ovanpå den påverkade tanden kommer att lyftas upp så att den dolda tanden under den avslöjas. Eventuella mjölktänder kan avlägsnas samtidigt. När tanden väl är framme kommer käkkirurgen att fästa ett särskilt ortodontiskt fäste på den frammevarande tanden. Fästet kommer att vara försett med en tunn kedja. Käkkirurgen fäster kedjan tillbaka på den ortodontiska bågtråden.
Kort efter operationen återvänder patienten till ortodontisten. Ett elastiskt band kommer att fästas på kedjan för att börja dra i den utfallande tanden. Detta är en noggrant kontrollerad, långsam process som vanligtvis tar minst 6 månader att slutföra. Under vissa omständigheter, särskilt om tanden flyttats långt, kan det krävas en mindre “tandköttskirurgi”. Din tandläkare eller ortodontist kommer att förklara detta för dig om det gäller din specifika situation. I sällsynta fall kan den impakterade tanden inte flyttas eftersom den har smält samman med det omgivande benet, så kallad ankylos. Om detta inträffar måste den sannolikt avlägsnas.