IUCN, International Union for Conservation of Nature, grundades den 5 oktober 1948 i den franska staden Fontainebleau. Som den första globala miljöunionen samlade den regeringar och organisationer i det civila samhället med ett gemensamt mål att skydda naturen. Syftet var att uppmuntra internationellt samarbete och tillhandahålla vetenskaplig kunskap och verktyg för att vägleda bevarandeåtgärder.
Under det första decenniet av sin existens var IUCN:s primära fokus att undersöka människans påverkan på naturen. Man flaggade för bekämpningsmedlens skadliga effekter på den biologiska mångfalden och främjade användningen av miljökonsekvensbedömningar, som sedan dess har blivit norm inom alla sektorer och branscher.
En stor del av IUCN:s efterföljande arbete under 1960- och 1970-talen ägnades åt att skydda arter och de livsmiljöer som är nödvändiga för deras överlevnad. År 1964 upprättade IUCN IUCN Red List of Threatened Species™, som sedan dess har utvecklats till världens mest omfattande datakälla om arters globala utdöenderisk.
IUCN spelade också en grundläggande roll i skapandet av viktiga internationella konventioner, däribland Ramsarkonventionen om våtmarker (1971), Världsarvskonventionen (1972), Konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter, (1974) och Konventionen om biologisk mångfald (1992).
1980 publicerade IUCN – i samarbete med FN:s miljöprogram (UNEP) och Världsnaturfonden (WWF) – World Conservation Strategy, ett banbrytande dokument som bidrog till att definiera begreppet “hållbar utveckling” och utformade den globala agendan för bevarande och hållbar utveckling.
En efterföljande version av strategin, Caring for the Earth, publicerades av de tre organisationerna inför världstoppmötet 1992. Den tjänade som grund för den internationella miljöpolitiken och vägledde skapandet av Riokonventionerna om biologisk mångfald (CBD), klimatförändringar (UNFCCC) och ökenspridning (UNCCD).
I 1999, när miljöfrågorna fortsatte att få ökad betydelse på den internationella scenen, gav FN:s generalförsamling IUCN officiell observatörsstatus.
I början av 2000-talet utvecklade IUCN sin strategi för företagsengagemang. IUCN prioriterar sektorer som har en betydande inverkan på naturen och försörjningsmöjligheterna, t.ex. gruvdrift, olja och gas, och har som mål att se till att all användning av naturresurser är rättvis och ekologiskt hållbar.
Senare under 2000-talet var IUCN pionjär när det gäller “naturbaserade lösningar” – åtgärder för att bevara naturen som också tar itu med globala utmaningar, t.ex. tryggad livsmedels- och vattenförsörjning, klimatförändringar och fattigdomsbekämpning.
I dag är IUCN, med expertisen och räckvidden hos sina mer än 1 300 medlemmar – däribland stater, statliga organ, icke-statliga organisationer och organisationer för ursprungsbefolkningar – och mer än 15 000 internationella experter, världens största och mest mångsidiga miljönätverk. IUCN fortsätter att förespråka naturbaserade lösningar som en nyckel till genomförandet av internationella överenskommelser som Parisavtalet om klimatförändringar och 2030 års mål för hållbar utveckling.