Den 1 januari förra året bestämde jag och min pojkvän att sluta äta kött i vår kost. För mig var det inte någon större utmaning eftersom jag inte är den största köttätaren, men för honom, den gode irländaren som inte skulle kunna tänka sig en måltid utan någon form av djurkött inkluderat, var det ett stort åtagande.

Vår plan var enkel: ha så många vegetariska måltider som möjligt, och då och då introducera fisk eller skaldjur när vi kände för det.

Jag vill här tillägga att jag personligen åtog mig att bli mjölkfri i en månad, men efter 10 dagar utan ost hade jag i stort sett förlorat livsviljan, så jag gav upp detta ganska snabbt. Till mitt försvar kan jag säga att jag är fransyska, och ost är som en kopp te för en irländare, en del av vår identitet.

De första tio dagarna verkade vara väldigt lätta. Efter den mängd mat vi hade ätit under jullovet var våra kroppar i stort behov av en avgiftning ändå. Det började bli knepigt runt den 15 januari, när vi började bli sugna på en god pommes frites till lördagsbrunch.

Under denna månad gjorde jag mycket research för att hitta vegetariska och veganska recept som skulle vara lika mättande som en köttig middag. Och man kan lugnt säga att det inte saknas idéer på internet. Från vegetarisk herdepaj till nudelsallader, kikärtscurries och vegetariska quicher såg jag mig själv laga mer kreativa måltider än vanligt under den här månaden.

Efter hela 31 dagar var vi båda överens om att denna erfarenhet hade varit 100 procent positiv. Vår matsmältning förbättrades, vi sparade mycket pengar, vi kände oss bättre om oss själva ur ett miljömässigt och etiskt perspektiv. Den enda negativa sidan som jag märkte var att jag ibland kände mig lite svag och saknade energi. Jag brukar aldrig vara sugen på kött, men efter 20 dagar såg jag desperat fram emot den “belöning” som vi hade kommit överens om (döm inte).

Den 1 februari, efter en lång dag av mentalt dreglande på kontoret, gick vi till Bunsen och fick en saftig cheeseburgare, förmodligen den bästa jag någonsin ätit. Men tro inte att den här månaden var helt i onödan och att vi inte lärde oss något. Detta skulle inte kunna vara mer fel. Vår fräcka Bunsen betydde inte att vi skulle gå tillbaka direkt till våra gamla vanor.

Ett år senare kan jag säga att denna köttfria månad drastiskt förändrade vår kost. Min pojkvän ber mig inte längre att lägga till kyckling i hans pestopasta, och vi njuter regelbundet av indiska dhals och vegetariska grytor. När vi bestämmer oss för att äta kött ser vi till att det är av bästa kvalitet. När man inte äter mycket kött är man nöjd med att betala priset och få det bästa man har råd med.

* Om du någon gång bestämmer dig för att bli vegetarian bör du först be din husläkare om råd.