Anejakulation är oförmågan att ejakulera sperma trots stimulering av penis genom samlag eller onani. Det är faktiskt ett ganska vanligt problem och kan vara frustrerande för ett par som försöker få barn.

Symtomen som presenteras av anejakulation ska inte förväxlas med symtomen vid erektil dysfunktion. Under anejakulation har en man en normal libido, blir upphetsad, har en erektion, kommer till orgasmfasen men det finns ingen sperma (som var de manliga reproduktionscellerna och härstammar från det grekiska ordet sperma som betyder “säd”) som kastas ut från den erigerade penis. Efter sin orgasm förlorar han erektionen. På grund av dessa förhållanden är anejakulation vanligtvis självdiagnostiserad men på grund av symptomen kan den förväxlas med sexuell dysfunktion eller retrograd ejakulation. Det är viktigt att känna till skillnaderna.

Vid retrograd ejakulation går sperman (även kallad sädesvätska – det är en organisk vätska som kan innehålla spermier och andra enzymer som gör det möjligt för spermier att simma och befrukta ett ägg) bakåt i urinblåsan, istället för att komma fram. I det här fallet är urinen efter orgasm grumlig. När den skickas till laboratoriet för undersökning kommer läkaren att hitta spermier i urinen. Därför är det viktigt att ta reda på om det var retrograd ejakulation eller anejakulation?

Vad orsakar anejakulation? Det finns två typer: anorgasmisk anejakulation och orgasmisk anejakulation. En anorgasmisk anejakulation är när en man aldrig når en orgasm vare sig via samlag eller onani och därför inte kan ejakulera. Det finns ingen fysisk defekt, utan hans orgasm begränsas av psykologiska faktorer som stress därför kan han behöva ytterligare stimulans under samlag för att nå orgasm.

Den andra typen är en orgasmisk anejakulation. I detta fall är mannen helt erigerad, kan uppleva en orgasm, men inte ejakulera. Detta kan bero på blockering i hans rör eller skador på nerverna. Detta kan också vara en kombination av retrograd ejakulation, varför det är viktigt att kontrollera urinen efter samlag och/eller få en undersökning av en primärvårdsläkare.

För att få behandling för symtom på anejakulation kan du börja med att prata med din primärvårdsläkare, men haken är att de kommer att be om antingen ett urinprov eller ett spermaprov. Hur ger man ett spermaprov om man inte kan ejakulera? I en avslappnad miljö kommer läkaren att skapa något som kallas “coitus interruptus” – detta är i princip “pull out-metoden”, dvs. att man drar sig ut ur slidan före utlösning, och görs ofta hemma så att ett spermaprov kan samlas in i en bägare. Om detta inte är möjligt kommer läkaren att försöka vibrera penis i ett försök att stimulera den så att den når en orgasm och samla in ett prov för testning. Denna typ av stimulering resulterar i 60 % av ejakulationerna. Om vibratorbehandling misslyckas kommer läkaren sedan att utföra elektroekjakulation. Detta innebär direkt stimulering av nerverna i sädesblåsorna och är också ett sätt att testa om nerverna är skadade. Under detta förfarande kan läkaren också kontrollera om det finns någon blockering och om det behövs en operation för att lösa upp blockeringen i urinröret.

Anejakulation kan också vara fysisk. Om du har genomgått en operation på grund av en förstorad prostata, har Parkinsons sjukdom, multipel skleros eller diabetes – dessa kan också orsaka anejakulation. Därför är det viktigt att prata med din läkare och ta reda på exakt vad som orsakar ditt tillstånd och om det finns behandlingsalternativ.