Drottning Hatshepsuts dödstempel, Djeser-Djeseru (“Heliga heliga”), ligger under klipporna i Deir el Bahari på västra stranden av Nilen nära Konungarnas dal i Egypten. Dödstemplet är tillägnat solguden Amon-Ra och ligger bredvid Mentuhotep II:s dödstempel, som fungerade både som inspiration och senare som stenbrott. Det anses vara ett av de “makalösa monumenten i det gamla Egypten”.

Hatshepsuts kansler, den kungliga arkitekten Senenmut, övervakade bygget. Även om det intilliggande, tidigare dödstemplet Mentuhotep användes som modell, är de två byggnaderna ändå väsentligt olika på många sätt. Hatshepsuts tempel har en lång terrass med kolonnader som avviker från den centraliserade strukturen i Mentuhoteps modell – en anomali som kan bero på den decentraliserade placeringen av hennes gravkammare. Det finns tre skiktade terrasser som når 97 fot höga. Varje våningsplan artikuleras av en dubbel kolonnad av fyrkantiga pelare, med undantag för det nordvästra hörnet av den centrala terrassen, som använder protodoriska kolonner för att inrymma kapellet. Dessa terrasser är sammankopplade med långa ramper som en gång omgavs av trädgårdar med utländska växter, bland annat rökelse- och myrrhträd. Skiktningen av Hatshepsuts tempel motsvarar den klassiska tebanska formen med pyloner, domstolar, hypostylsal, solgård, kapell och helgedom.

Reliefskulpturen i Hatshepsuts tempel reciterar berättelsen om den gudomliga födelsen av en kvinnlig farao – den första i sitt slag. Texten och bildcykeln berättar också om en expedition till Puntlandet, ett exotiskt land vid Röda havets kust. Statyerna och utsmyckningarna har sedan dess stulits eller förstörts, men i templet fanns en gång i tiden två statyer av Osiris, en sfinxallé samt många skulpturer av drottningen i olika attityder – stående, sittande eller knäböjande. Många av dessa porträtt förstördes på order av hennes styvson Thutmose III efter hennes död.

Templets huvud- och axel är inställd på en azimut på cirka 116½° och är i linje med vintersolståndets soluppgång, som i vår moderna tid inträffar runt den 21 eller 22 december varje år. Solljuset tränger igenom till kapellets bakre vägg, innan det rör sig till höger för att belysa en av Osiris-statyerna som står på vardera sidan om dörröppningen till den andra kammaren. Ytterligare en subtilitet i denna huvudlinje skapas av en ljuslåda som visar ett block av solljus som långsamt rör sig från templets centrala axel för att först belysa guden Amen-Ra för att sedan lysa på Thutmose III:s knäböjande figur för att slutligen belysa nilguden Hapi. På grund av solens höga vinkel, cirka 41 dagar på vardera sidan om solståndet, kan solljuset dessutom tränga in via en sekundär ljuslåda till den innersta kammaren. Detta innersta kapell förnyades och utvidgades under den ptolemeiska eran och har kultreferenser till Imhotep, byggaren av Djosers trappstegspyramid, och Amenhotep son till Hapu – övervakaren av Amenhotep III:s arbeten.

.