Introduktion: Denna studie genomfördes för att uppskatta sambandet mellan arteriell PCO2 (PaCO2) och end-tidal koldioxid (PETCO2) under prehospital kontrollerad ventilation och även för att utvärdera variation av gradienten mellan PCO2 och PETCO2 under prehospital transport.

Metoder: Mätningar av PETCO2 från kapnografivärden och PaCO2 från arteriella blodgaser registrerades i början (T(0)) och i slutet (T(end)) av den utomhospitala hanteringen. För alla patienter som behövde invasiv ventilation beräknades gradienten mellan PCO2 och PETCO2 för T(0) och T(slut), PaCO2-PETCO2-variationen mellan T(slut) och T(0) beräknades också.

Resultat: Ett hundra patienter ingick i studien (medelålder 58,4 +/- 16,4 år, 57 var män). Det fanns ingen variation av medelgradienten (DeltaPaCO2-PETCO2 ) under transporten (8,64 +/- 13,5 mm Hg vid T(0) och 7,26 +/- 12,94 mm Hg vid T(end)). Trettiosex procent av patienterna (n = 36) hade en gradient över +10 mm Hg, och för 6 % av patienterna (n = 4) var gradienten lägre än -10 mm Hg. PaCO2-PETCO2-gradienten var inte signifikant annorlunda beroende på patologi, men var signifikant högre hos hyperkapniska patienter jämfört med hypocapniska eller normocapniska patienter. Hos patienter med allvarlig skallskada normaliserades kapnian hos 80 % av patienterna i slutet av transporten enligt det sista blodgasresultatet. I denna undergrupp var DeltaPaCO2-PETCO2-gradienten (T(slut) – T(0)) stabil mellan T(0) och T(slut) utom hos 20 % av patienterna för vilka DeltaPaCO2-PETCO2 var lägre än -10 mm Hg. Femtiofyra procent av intensivvårdsläkare hade ändrat andningsinställningen efter de första resultaten av arteriella blodgaser.

Slutsatser: PaCO2 kan inte uppskattas med hjälp av PETCO2 i prehospital miljö. Det finns en stor variation i gradienten mellan PCO2 och PETCO2 beroende på patientens tillstånd, och över tid förblir förhållandet inte konstant och kan därför inte vara användbart vid prehospital ventilationshantering.