Om du någonsin har tittat på en dykningstävling har du sett dykarnas styrka, flexibilitet och mod. Du kanske också har lagt märke till att vissa dykare utför olika dykningar.

Trots denna variation bygger sporten, och alla dykningar inom den, på fyra distinkta kroppspositioner:

• “Rak” är när kroppen hålls i en flytande linje, utan att vara böjd i höfter eller knän.
• “Pike” innebär att kroppen är böjd i höfterna men inte i knäna.
• “Tuck” innebär att kroppen är hårt ihopböjd med händerna på underbenen och
• “Free” gäller endast för vriddykningar och kan vara en kombination av minst två av de andra positionerna. En dykare kan alltså böja benen eller böja höfterna utan att straffas

I en tävling kallas dessa positioner för bokstäverna A, B, C respektive D, vilket framgår av vår illustration.

Dykgrupper

Du kanske också har lagt märke till att när dykare står på dykplattformen eller språngbrädan närmar sig dykningen från olika positioner.

Alla positioner kan placeras i sex olika grupper. Dessa är följande:

• Förut: Dykaren vänder sig framåt och roterar framåt

• Bakåt: Dykaren vänder sig bakåt och roterar bakåt

• Reverse: Dykaren vänder sig framåt och roterar bakåt

• Inåt: Dykaren vänder sig bakåt och roterar framåt

• Vridning: Dessa dyk kan utföras framåt, bakåt, bakåt eller inåt och innebär en sidovridning.

• Armställning: Dessa dykningar utförs endast från plattformar och börjar från ett handstående. De kan utföras framåt eller bakåt, med framåt-, bakåt- eller bakåtrotation och kan innehålla vridningar.

Vidste du att: En dykare som lyfter från 10-metersplattformen träffar vattnet med 30 mph och är i luften i mindre än tre sekunder.

Svårighetsgrad

Varje dyk har element som gör det mer eller mindre svårt än ett annat dyk. Detta inkluderar kroppspositionen (eller kombinationer av positioner) och från vilken infallsvinkel (grupp) dyket ska tas.

Varje dyk har sin egen “tariff” eller svårighetsgrad – det finns ingen skillnad mellan löpande och stående starter.
Dyk måste utföras antingen med huvudet före eller med fötterna före i vattnet. I samtliga fall måste kroppen vara rak med fötterna ihop och tårna spetsade. Vid dykning med huvudet först måste armarna vara utsträckta bortom huvudet och vid dykning med fötterna först måste armarna vara vid sidorna. Inträdet i vattnet måste vara vertikalt eller nästan vertikalt.

Plattformar och hoppbrädor

Alla tävlingsdykningar sker från hoppbrädor som är placerade på 1 och 3 meter över vattenytan, eller från fasta brädor (plattformar) som är placerade på 5, 7,5 och 10 meter. Alla större tävlingar (t.ex. OS) använder dock endast plattformen på 10 m.

Poäng

Det är vanligt att det finns fem eller sju domare – sju vid vissa större internationella tävlingar – och de fokuserar endast på hur dyket har utförts. Svårighetsgraden för ett dyk tas om hand av taxan.

De högsta och lägsta betygen ignoreras. Om det finns fem domare multipliceras de återstående tre poängen med tariffen för att ge poängen för dyket. Om det finns sju domare adderas de fem återstående poängen och därefter justeras resultatet matematiskt så att det motsvarar tre poäng för jämförelseändamål.
I synkroniserade dyktävlingar finns det en panel med sju eller nio domare; två för att markera den ena dykarens utförande, två för att markera den andra dykarens utförande och tre eller fem för att bedöma synkroniseringen.

Visst några fler dykfakta:

• Brittiska Leon Taylor uppfann backen 2,5 somersaults, 2,5 twists. Den används nu av många av världens bästa manliga dykare.
• Fullpunkten eller “hjulet” på en hoppbräda justeras för att kontrollera hur mycket fjäder dykaren får från brädan.
• Rip – Ordet har sitt ursprung i ljudet som uppstår när en dykare kommer ner i vattnet utan att göra ett plask.
• Under träning producerar en bubbelmaskin luftbubblor i vattnet för att minska vattnets ytspänning, vilket dämpar stötarna för dykaren när denne lär sig nya färdigheter.