Det finns så många olika sorters afrikansk musik! Afrikansk musik är dans, trummor, jordens pulserande rytmer. Afrikansk musik är firande, jubel och ett djupt, inlevelsefullt sätt att kommunicera. Rytmen är kung i Afrika, så var inte blyg – ta din djembe, doumbek, dun dun eller riq, klappa i händerna, stanna med fötterna … kom igen!!

Det finns hundratals, om inte tusentals olika sorters afrikansk musik, och det föds bokstavligen fler genrer i samma ögonblick som vi pratar. Den afrikanska musiken är extremt lokal, nära knuten till landet och de urgamla rytmerna hos de människor som skapade varje form, men samtidigt finns det en ständig interkulturell kommunikation, både inom geografiska regioner på kontinenten och med afrikansk inspirerad musik som blues, jazz och funk från väst.

Under mer än två tusen år har Östafrika varit navet i en aktiv handelsrutt som förband södra Afrika med Väst- och Nordafrika samt med asiatiska nationer som Indien, Persien/Iran och länderna på den arabiska halvön. Musiken i Sudan, Tanzania och Afrikas horn (Etiopien, Eritrea, Somalia och Djibouti) är starkt präglad av det arabiska inflytandet, medan musiken i östafrikanska inlandsländer som Uganda och Kenya har mer gemensamt med musiken i Afrikas västra delar.

Musiken i Nordafrika är oupplösligt knuten till arabiska melodier och rytmer, och har varit det under de nästan 1 500 år som gått sedan islam blev den dominerande religionen i regionen. Den nordafrikanska musiken är passionerad men samtidigt medvetet mystisk, med sina djärva poetiska texter som utforskar teman som religiös hängivenhet och det dagliga livets hårda verklighet. Nordafrikanska musiker tar också med sig sin passion in i politiken, som de tunisiska och egyptiska hiphopartister som nyligen använde sin musik för att utmana de förtryckande regimer som länge dominerat regionen.>

Musiken i Västafrika sträcker sig från den maliska bluesens uppriktiga klagan till de glada, hoppfulla dans- och trumljuden från Senegal, Ghana, Nigeria och andra länder. Västafrikas mångfacetterade rytmer är inte bara kärnan i dess många energigivande musikgenrer, utan de har också rest till Amerika i slavskeppens skrov och gett musiken i Karibien och Latinamerika ett ryck av synkope.

Men även om Centralafrika har haft hårda tider på senare tid har musiken där förblivit en källa till stolthet och glädje. Kongolesisk rumba och soukous kan kanske inte förändra politiken i regionen, men de kan definitivt ge oss hopp om att vi fortfarande kan dansa i svåra tider.

I södra Afrika har musiken länge varit ett uttryck för glädje, tro och överlevnad. Från fylliga körharmonier till hip-jiggling township jive, spelade södra Afrikas många former av musik en viktig roll i regionens antikoloniala, antiapartheid- och antiautokratiska kamp. De gjorde detta inte som en form av självförakt, utan som ett sätt att bekräfta folkets stolthet och deras rungande engagemang för livet.

Vi kan börja här med en rundvandring till några av våra favoritformer av afrikansk musik:

– Gnawa: Gnawa: Marockansk andakts-“trance”

– Rai: Nordafrikansk politisk/poetisk dans

– Etiopisk jazz: Jazzig-funkig etiopisk öst-väst-fusion

– Taarab: Dramatisk tanzanisk orkestermusik

– Malian Blues: Äkta bluesrötter

– Highlife: Upplivad västafrikansk dans

– Juju: Nigeriansk partymusik

– Afrobeat: Kraftfull nigeriansk politisk funk

– Soukous: Kongolesisk afrokubansk dans

– Chimurenga: Zimbabwisk politisk mbira

– Jit: Harare beat

– Isicathamiya: Sydafrikansk kör a capella

– Mbaqanga: Sydafrikansk township jive