Förhistoria
De första europeiska lotterierna i modern mening dök upp i Bourgogne och Flandern på 1400-talet då städerna försökte samla in pengar för att förstärka försvaret eller hjälpa de fattiga. Frans I av Frankrike tillät inrättandet av lotterier för privat och offentlig vinst i flera städer mellan 1520 och 1539. Det första offentliga lotteriet i Europa som utdelade penningpriser var förmodligen ventura, som hölls från och med 1476 i den italienska stadsstaten Modena under överinseende av den härskande familjen d’Este (se Huset Este). Det lotteri som kom att tjäna som modell var dock lotteriet i Genua. Detta var ett så framgångsrikt företag (trots motstånd från den romersk-katolska kyrkan) att det snabbt spreds till andra italienska städer och på andra håll. När den italienska nationen förenades skapades det första nationella lotteriet 1863, med regelbundna (veckovisa) dragningar som organiserades i syfte att ge inkomster till staten. Lotto, det italienska nationella lotteriet, anses ligga till grund för sådana moderna spel som politik, nummerspelet, keno, bingo och lotto.
Drottning Elizabeth I chartrade ett allmänt lotteri i England 1566 för att samla in pengar för att reparera hamnar och andra offentliga ändamål. År 1612 fick Virginiakompaniet tillstånd av kung Jakob I att anordna ett lotteri för att hjälpa till att finansiera bosättningen av Jamestown i Nya världen. Även om flera lotterier som anordnades av kompaniet inte utplånade ett desperat behov av medel, och även om affärsmän i vissa engelska städer klagade över svårigheter i samband med dem, ansågs lotterier ändå vara det “första och säkraste” sättet att skaffa medel. Lotterierna stod för nästan hälften av bolagets årliga inkomster fram till 1621, då bolagets lotterier till följd av bitter oenighet inom själva bolaget slutligen förbjöds av underhuset. År 1627 beviljades en serie lotterier för att samla in pengar till byggandet av en akvedukt för London, och med undantag för ett förbud från 1699 till 1709 hölls faktiskt lotterier i England fram till 1826.
Några viktiga problem utvecklades i sättet att genomföra lotterier i England under 1600- och 1700-talen. Under större delen av den perioden var lotterier den enda form av organiserat spel som fanns tillgänglig för folket. De marknadsfördes intensivt genom sådana kampanjer som fackeltåg på gatorna. Entreprenörer lyckades ofta köpa lotter till lägre priser än standardpriserna för att sedan sälja dem vidare med överdrivna vinstmarginaler, och en typ av sidospel som kallades försäkring – en liten satsning på att en lott skulle dras eller inte dras i det vanliga lotteriet – populariserades. Staten kunde inte få intäkter från någon av de två sistnämnda metoderna, men oärliga privata aktörer kunde göra det. Det hävdades också att lotterier uppmuntrade till massspel och att dragningarna var bedrägliga. Deras missbruk stärkte argumenten hos motståndarna till lotterier och försvagade deras försvarare, men innan de förbjöds 1826 hade regeringen och licensierade arrangörer använt lotterier för att helt eller delvis finansiera sådana projekt som byggandet av British Museum, reparationer av broar och många projekt i de amerikanska kolonierna, t.ex. att förse Philadelphia med ett batteri av kanoner för försvaret av Philadelphia och att återuppbygga Faneuil Hall i Boston.
Den kontinentala kongressen röstade 1776 för att inrätta ett lotteri för att försöka samla in pengar till den amerikanska revolutionen. Systemet övergavs, men under de följande 30 åren fortsatte man att hålla mindre offentliga lotterier, som sågs som mekanismer för att få in “frivilliga skatter” och som bidrog till att bygga flera amerikanska högskolor: Harvard, Dartmouth, Yale, King’s College (numera Columbia), William and Mary, Union och Brown. Privat organiserade lotterier var också vanliga i England och USA som ett sätt att sälja produkter eller egendomar för mer pengar än vad som kunde erhållas vid en vanlig försäljning. År 1832 hade lotterier faktiskt blivit mycket populära; Boston Mercantile Journal rapporterade att 420 hade hållits året innan i åtta delstater.
Avbrotten av privata arrangörer fortsatte dock, och återigen började oppositionsröster dominera. År 1827 förbjöds postmästare och deras assistenter att sälja lotter. De flesta delstaterna började lagstifta om antilotterilagar. År 1868 förklarade kongressen att det var olagligt att använda posten för brev eller cirkulär om lotterier “eller andra liknande företag under vilken förevändning som helst”. I ett yttrande från Högsta domstolen 1878 ansågs lotterier ha “ett demoraliserande inflytande på folket.”
Postreglerna hade inte någon omedelbar effekt när det gällde att eliminera lotterier; det mest framgångsrika lotteriet i USA organiserades i Louisiana 1869 och pågick oavbrutet i 25 år. Agenter för Louisiana Lottery fanns i varje stad i USA: den totala försäljningen per månad var 2 000 000 dollar när den var som störst; månatliga dragningar genererade vinster på upp till 250 000 dollar och två gånger om året kunde vinsterna uppgå till 600 000 dollar. År 1890 enades president Benjamin Harrison och kongressen om att fördöma lotterier som “svindlande och demoraliserande organ” och förbjöd transport av lotterier mellan delstaterna. Louisiana Lottery, det sista statliga lotteriet i USA fram till 1963, dödades, men inte förrän det hade fått både enorma vinster för sina (privata) initiativtagare och ett rykte om mutor och korruption.
Lotteriernas historia i flera europeiska länder liknade i stort sett den i England och USA, men inte den i Italien. I Frankrike blev lotterier alltmer populära efter att de hade införts av Franciskus I på 1500-talet. Deras allmänna popularitet varade fram till 1600-talet, då Ludvig XIV och flera medlemmar av hans hov lyckades vinna de högsta vinsterna i en dragning – en händelse som väckte viss misstänksamhet och resulterade i att kungen återlämnade pengarna för omfördelning. De franska lotterierna avskaffades 1836. Nästan ett sekel senare (1933) inrättades ett nytt Loterie Nationale; det stängdes strax före andra världskriget och öppnades senare igen.
På 1930-talet inrättades Irish Hospitals’ Sweepstakes och ett mönster sattes upp för 1900-talets högt organiserade lotterier. Mönstret för sweepstakes skilde sig dock inte särskilt mycket från de statliga lotterierna i det georgianska England eller 1800-talets Europa.