De vanligaste omkretsmätningarna görs runt midjan (midja och höft) och används för att fastställa fettförstärkning/fettförlust och/eller för att förutspå risken för att utveckla hjärtsjukdomar. Vetenskapen bakom dessa omkretsmätningar bygger på det faktum att fett tenderar att ackumuleras runt mittlinjen. Om dina omkretsmätningar ökar, ökar du följaktligen ditt kroppsfett. Med andra ord kan du nu korrelera “centimeter som vunnits” med fettkilometer som vunnits och “centimeter som förlorats” med fett som förlorats. Det finns också en större risk för att utveckla hjärtsjukdomar när fett ackumuleras högre upp på kroppen dvs. runt midjan i motsats till höfterna).
Hursomhelst är omkretsmätningar (som en förutsägelse av kroppsfett) bäst lämpade för en viss population. Denna typ av test är mest framgångsrik när den används på personer som har en genomsnittlig eller över genomsnittlig kroppsfettprocent. Detta beror på att omkretsmätningar tenderar att öka betydligt när personer redan är ganska feta och inte minska betydligt när personen redan är ganska mager. De beräkningar som används för att förutsäga procent kroppsfett från omkretsmätningar kan göras med hjälp av en ekvation och en handhållen miniräknare.
Fördelar: Den är relativt exakt och mycket tillförlitlig när den utförs på populationer som har genomsnittligt till över genomsnittligt kroppsfett. Beräkningarna kan enkelt utföras.
Nackdelar: Den fungerar inte bra på magra individer och den saknar högteknologisk attraktionskraft. Att mäta omkretsar kan vara en ganska pinsam form av testning för vissa klienter.
Det är också möjligt att använda omkretsar utan att uppskatta kroppsfettprocenten. Omkretsar kan användas enbart som ett basmått så att förändringar kan ses vid förnyad testning. Om en klient inte är intresserad av att veta sin kroppsfettprocent men vill se att midjan blir mindre kan detta vara ett snabbt, billigt och tillförlitligt mått.
Som en allmän riskfaktor finns det omkretsmått som används som riktlinje för att visa en ökad risk för hjärtsjukdomar.
- Vristomfång större än 102 cm (män) och större än 88 cm (kvinnor)
- Vrist/höftkvot större än 0,95 (män) och större än 0,95 (kvinnor).86 (kvinnor)
Relation mellan midjeomfång och höftomfång
Syfte : Syftet med detta test är att bestämma förhållandet mellan midjeomfång och höftomfång, eftersom det har visat sig att detta har ett samband med risken för kranskärlssjukdom.
Utrustning : måttband
Beskrivning/förfarande:
En enkel beräkning av mätningarna av midjeomfånget dividerat med höftomfånget.
Tjockleksmåttet tas vid klientens visuellt smalaste midjemått 
, eller om detta inte är uppenbart, vid mittpunkten mellan det nedersta revbenet och den övre delen av höftbenet (illiac crest).
När du spelar in måste du se till att tejpen inte är för stram eller för lös, att den ligger platt på huden och är horisontell.
Det är bäst att låta klienten se rakt fram och andas normalt. Ta det smalaste måttet på en inandning om det verkar vara en stor förändring under andningen.
Måttet på höftomfånget tas över minimala kläder, i nivå med den största utbuktningen av klientens glutealmuskler (skinkmuskler). Klienten står upprätt med vikten jämnt fördelad på båda fötterna och benen lätt åtskilda, och ser till att han/hon inte spänner sina glutealmuskler.
När du registrerar måste du se till att bandet inte är för stramt eller för löst, att det ligger platt och är horisontellt. Det kan hjälpa att låta klienten stå på en låda för att underlätta mätningen.
Redovisning: Tabellen nedan ger allmänna riktlinjer för resultaten av förhållandet mellan midja och höft. Du kan använda alla enheter för mätningarna (t.ex. cm eller tum), eftersom det bara är förhållandet som är viktigt. Som en allmän tolkning gäller att ju högre kvoten är, desto större är risken att utveckla eller drabbas av kranskärlssjukdom.
|
Excellent |
Good |
Average |
Hög |
Mycket hög |
||
|
Man |
<0.85 |
>1.00 |
||||
|
Female |
<0.75 |
>0.90 |
Andra vanliga omkretsmått
Som tidigare nämnts kan omkretsmått användas helt enkelt för att visa förändringar i en enskild klients storlek eller kroppsmått över tid. För kunder som vill tappa storlek runt midjan visar midjeomfånget om detta sker med tiden eller inte. Omvänt kan vissa klienter vilja se förändringar i muskelstorlek över tiden för att avgöra om deras hypertrofiinriktade träning fungerar eller inte. Förutom midje- och höftomfång är det vanligt med mätningar som visar förändringar i bröstets, överarmens och lårens storlek.
Bröstmått
Detta omkretsmått används för att visa förändring av storleken över tid i bröst- och övre ryggregionen.
Måttet tas genom att be klienten att till en början lyfta armarna åt sidan upp till axelnivå. Med armarna upplyfta placeras måttbandet runt överkroppen under armhålorna. Klienten ombeds sedan att sänka armarna åt sidan.
Bröstomfånget tas horisontellt som visas här när klienten har andats ut (andats ut).
Övre arm
Detta omkretsmått används för att visa förändring av storleken på överarmen över tid.
Klienten ombeds att kavla upp ärmen, höja armen och böja armbågen till 90° enligt bilden här.
En vertikal mätning görs vid den punkt på överarmen som ser störst ut framifrån. Normalt sett skulle denna mätning göras med armen avslappnad, men vissa kunder gillar att “böja” sina armar för denna mätning. Om de gör det och du väljer att göra mätningen med böjd arm måste du anteckna detta och se till att deras arm också är böjd vid efterföljande mätningar.
Lår
Mätningen av lårets omkrets används för att visa förändringar i överlårets storlek över tiden.
Likt mätningen av överarmen lokaliseras platsen visuellt genom att leta efter den största visuella punkten i överlåret när det ses framifrån. Eftersom detta är relativt högt på benet kan det kräva att kunden rullar upp sina shorts så att du kan identifiera det korrekta märket.