1 gram = 8,12 meq.
Maximal hastighet: Normalt intervall: 1,5 till 2,5 meq/L eller 1,7 till 2,6 mg/dl.Magnesiuminnehåll:
Mag Oxide: 49,6 meq/gram
Mag Gluconate: Innehåll: 49,6 meq/gram
Mag Gluconate: 49,6 meq/gram: 4,5 meq/gram
MOM: 4,5 meq/gram
MOM: 4,5 meq/gram: @ 13,4 meq/5 ml

DOSERING OCH ADMINISTRATION (bipacksedel)
Doseringen av magnesiumsulfat måste noggrant anpassas efter individuella behov och respons, och administreringen av läkemedlet ska avbrytas så snart önskad effekt uppnås.

Både intravenös och intramuskulär administrering är lämplig. Intramuskulär administrering av den outspädda 50-procentiga lösningen ger terapeutiska plasmanivåer inom 60 minuter, medan intravenösa doser ger en terapeutisk nivå nästan omedelbart. Hastigheten för intravenös injektion bör i allmänhet inte överstiga 150 mg/minut (1,5 ml av en koncentration på 10 % eller motsvarande), utom vid svår eklampsi med kramper (se nedan).

Lösningar för intravenös infusion måste spädas till en koncentration på 20 % eller mindre före administrering. De spädningsmedel som vanligen används är 5 % druvsockerinjektion, USP och 0,9 % natriumkloridinjektion, USP. Djup intramuskulär injektion av den outspädda (50 %) lösningen är lämplig för vuxna, men lösningen ska spädas till en koncentration på 20 % eller mindre före en sådan injektion hos barn.

I magnesiumbrist
I behandlingen av lindrig magnesiumbrist är den vanliga vuxendosen 1 g, motsvarande 8,12 mEq magnesium (2 ml av den 50 %-iga lösningen), som injiceras intramuskulärt var sjätte timme i fyra doser (motsvarande totalt 32,5 mEq magnesium per 24 timmar). Vid svår hypomagnesemi kan vid behov så mycket som 250 mg (cirka 2 mEq) per kg kroppsvikt (0,5 mL av den 50-procentiga lösningen) ges intramuskulärt inom en period av fyra timmar. Alternativt kan 5 g, (cirka 40 mEq) läggas till en liter 5 % druvsockerinjektion, USP eller 0,9 % natriumkloridinjektion, USP för långsam intravenös infusion under en tretimmarsperiod. Vid behandling av bristtillstånd måste försiktighet iakttas för att förhindra att den renala utsöndringskapaciteten överskrids.

I hyperalimentation
I total parenteral nutrition är underhållsbehovet av magnesium inte exakt känt. Den underhållsdos som används hos vuxna varierar från 8 till 24 mEq (1 till 3 g) dagligen; för spädbarn är intervallet 2 till 10 mEq (0,25 till 1,25 g) dagligen.

In Eklampsi
I svår preeklampsi eller eklampsi är den totala initiala dosen 10 till 14 g magnesiumsulfat. Intravenöst kan en dos på 4 till 5 g i 250 ml 5 % druvsockerinjektion, USP eller 0,9 % natriumkloridinjektion, USP infunderas. Samtidigt ges intramuskulära doser på upp till 10 g (5 g eller 10 mL av den outspädda 50-procentiga lösningen i varje skinkan). Alternativt kan den första intravenösa dosen på 4 g ges genom att den 50-procentiga lösningen späds ut till en koncentration på 10 eller 20 %; den utspädda vätskan (40 mL av en 10-procentig lösning eller 20 mL av en 20-procentig lösning) kan sedan injiceras intravenöst under en period på tre till fyra minuter. Därefter injiceras 4 till 5 g (8 till 10 mL av den 50-procentiga lösningen) intramuskulärt i växelvis skinkor var fjärde timme, beroende på fortsatt närvaro av patellarreflexen och adekvat andningsfunktion. Alternativt kan vissa kliniker efter den första intravenösa dosen ge 1 till 2 g/timme genom konstant intravenös infusion. Behandlingen bör fortsätta tills paroxysmerna upphör. En serummagnesiumnivå på 6 mg/100 ml anses vara optimal för kontroll av anfall. En total daglig (24 timmar) dos på 30-40 g bör inte överskridas. I närvaro av allvarlig njurinsufficiens är den maximala dosen av magnesiumsulfat 20 gram/48 timmar och frekventa serummagnesiumkoncentrationer måste erhållas.

Andra användningsområden
För att motverka de muskelstimulerande effekterna av bariumförgiftning är den vanliga dosen av magnesiumsulfat 1 till 2 g givet I.V.

För att kontrollera kramper i samband med epilepsi, glomerulonefrit eller hypotyreos är den vanliga vuxendosen 1 g administrerad I.M. eller I.V.

Vid paroxysmal förmakstickning bör magnesium användas endast om enklare åtgärder har misslyckats och det inte finns några tecken på myokardskada. Den vanliga dosen är 3 till 4 g (30 till 40 ml av en 10 % lösning) som administreras I.V. under 30 sekunder med extrem försiktighet.

För att minska cerebralt ödem ges 2,5 g (25 ml av en 10 % lösning) I.V.

Inkompatibiliteter
Magnesiumsulfat i lösning kan leda till utfällningsbildning när det blandas med lösningar som innehåller:

Alkohol (i höga	Tungmetaller
koncentrationer)	Hydrokortisonnatrium
Alkali. karbonater och	succinat
bikarbonater	Fosfater
Alkalihydroxider	Polymixin B-sulfat
Arsenater	Prokainhydroklorid
Barium	Salicylater
Calcium	Strontium
Clindamycin Fosfat	Tartrater

Den potentiella inkompatibiliteten kommer ofta att påverkas av förändringar i koncentrationen av reaktanter och lösningarnas pH.

Det har rapporterats att magnesium kan minska den antibiotiska aktiviteten hos streptomycin, tetracyklin och tobramycin när de ges tillsammans.

Parenterala läkemedelsprodukter ska inspekteras visuellt för partiklar och missfärgning före administrering, när lösning och behållare tillåter det.

HUR DET ÄR FÖRSÖRJAT
Magnesiumsulfatinjektion, USP levereras i enkeldosbehållare enligt följande:

Listanr.	Behållare	Total mängd	Koncentration	mEq Mg++/mL
9628	Ansyr® Plastisk spruta	2.5 g/5 mL	50%	4 mEq/mL
1754	Ansyr® Plastisk spruta	5 g/10 mL	50%	4 mEq/mL

Dosera inte om inte lösningen är klar och behållaren är oskadad. Kassera oanvänd del.
Lagra vid kontrollerad rumstemperatur 15° till 30°C (59° till 86°F).