Mark Wayne Clark var en officer i USA:s armé som tjänstgjorde under första världskriget, andra världskriget och Koreakriget. Han var den yngsta fyrstjärniga generalen i Förenta staternas armé under andra världskriget.
Under första världskriget var han kompanichef och tjänstgjorde i Frankrike 1918, som 22-årig kapten, där han skadades allvarligt av granatsplitter. Efter kriget uppmärksammade den framtida stabschefen för den amerikanska armén, general George Marshall, Clarks förmågor. Under andra världskriget ledde han USA:s femte armé, och senare den 15:e armégruppen, i det italienska fälttåget. Han är känd för att ha lett den femte armén i dess erövring av Rom i juni 1944.
Clark har kritiserats hårt för att ha ignorerat order från sin överordnade officer, den brittiske generalen Sir Harold R. L. G. Alexander, och låtit den tyska 10:e armén smita undan, i sin strävan att inta Rom, Italiens huvudstad, en strategiskt oviktig stad. Clark beordrade Lucian Truscott att välja operation Turtle mot Rom i stället för operation Buffalo för att skära av väg 6 vid Valmonte, vilket Alexander hade beordrat. Den tyska 10:e armén förenade sig sedan med resten av den tyska armégruppen vid Trasimene-linjen.