Mite är det gemensamma namnet på olika små (ofta mikroskopiska) spindeldjur (klass Arachnida) i underklassen Acarina (eller Acari), ett taxon av leddjur (phylum Arthropoda) som även innehåller fästingar. Medan spindeldjur kännetecknas av fyra par segmenterade gångben och en kropp som är uppdelad i två regioner, cephalothorax och abdomen, kännetecknas kvalster vanligen av en osegmenterad kropp (som hos fästingar) och ibland av tre eller färre par ben i vuxenstadiet, och med larv- och prelarvalstadier med högst tre par ben. Kvalster kännetecknas vanligtvis av mycket liten storlek i förhållande till de generellt sett större fästingarna, även om de röda sammetskvalsterna kan nå relativt stor storlek.

Kvalster är den mest varierade och rikliga gruppen av spindeldjur (Thomas 2002) och bland de mest varierade och framgångsrika av alla ryggradslösa grupper. De har utnyttjat en otrolig mängd olika livsmiljöer, och på grund av sin ringa storlek går de flesta helt obemärkta. Många lever fritt i jorden eller vattnet, men det finns också ett stort antal arter som lever som parasiter på växter eller djur och till och med några som livnär sig på mögel. Man uppskattar att över 50 000 arter har beskrivits (1999) och att en miljon eller fler arter lever för närvarande.

Och även om det finns ett litet antal arter av kvalster som orsakar betydande problem inom jordbruket och för människors hälsa – till exempel Varroa destructor och Varroa destructor som påverkar honungsbipopulationer och chiggers (larver av skördemkvalster) som kan sprida busktyfus – är kvalster livsviktiga för att många olika ekosystem ska fungera. De livnär sig på insekter som äter svampar och bakterier, stimulerar nedbrytningsprocessen och är en integrerad del av näringskedjorna eftersom de konsumeras av insekter, spindlar och fåglar. Deras ringa storlek gör det möjligt för dem att bebo särskilda nischer som annars är obefolkade. Deras häpnadsväckande mångfald av former och beteenden bidrar också till människans förundran över naturen, om än i mikroskopet i motsats till det blotta ögat.

Den vetenskapliga disciplin som ägnar sig åt studiet av fästingar och kvalster kallas akarologi (från grekiskans ἀκάρι, akari, en typ av kvalster, och λόγος, logos, “kunskap”) (Walter och Proctor 1999).

Beskrivning

Gleddjursklassen Arachnida, till vilken kvalster hör, är en till stor del terrestrisk grupp som även innefattar spindlar, fästingar, skorpioner och skördemaskar (daddy longlegs). Arachnider kännetecknas av att de har en kropp med två segment, ett par ledade bihang på varje segment och ett exoskelett. Den tvådelade kroppen består av en cephalothorax och en buk, där cephalothorax är ett resultat av sammanslagningen av cephalon (huvud) och thorax. Spindeldjur tillhör underfamiljen Chelicerata, en grupp som fått sitt namn från spetsiga bihang som griper tag i födan i stället för de tuggande mandiblerna som de flesta andra leddjur har. Chelicerae tjänar till att makulera matpartiklar.

Medlemmar av Arachnida kan lätt särskiljas från insekter (klassen Insecta) genom att spindeldjur inte har några antenner och inga vingar och att spindeldjur har åtta ben medan insekter har sex.

Miter och fästingar tillhör spindeldjurstaxonet Acarina eller Acari. De flesta acariner är mycket små till små (t.ex. 0,08-1,0 millimeter (mm), med vuxna individer av de flesta arter i intervallet 300-800 mikrometer i kroppslängd (Thomas 2007). De största Acari (vissa fästingar och röda sammetsmider) kan dock nå längder på 10-20 mm, och de största kvalsterna är större än de minsta spindlarna. Mitternas livscykel omfattar fyra stadier: ägg, larv, nymf och vuxen. Medan spindeldjur till stor del är terrestriska kan vissa kvalster hittas i akvatiska (sötvatten och marina) miljöer.

Mkvalster kan betraktas som alla medlemmar av Acarina som inte är fästingar. Fästingar omfattar de två familjerna Ixodidae (hårda fästingar) och Argasidae (mjuka fästingar), med en unik fästingart identifierad i familjen Nuttalliellidae. Medan de flesta auktoriteter skiljer fästingar från “kvalsterliknande” araknider, behandlar vissa auktoriteter fästingar som stora, parasiterande kvalster, där kvalster är det allmänna namnet för alla medlemmar av Acarina (Newton 2002).

Som medlemmar av Arachnida bör kvalster ha en segmenterad kropp med segmenten organiserade i två tagmata: ett prosoma (cephalothorax) och ett opisthosoma (buk). Hos kvalster finns dock bara de svagaste spåren av den primära segmenteringen kvar, prosoma och opisthosoma är obegripligt sammanfogade, och ett område med flexibel kutikula (cirumcapitularfuran) skiljer chelicerae och pedipalperna från resten av kroppen. Denna främre kroppsregion kallas capitulum eller gnathosoma och finns även hos Ricinulei. Resten av kroppen kallas idiosoma och är unik för kvalster.

De flesta vuxna kvalster har fyra par ben, som andra spindeldjur. Larv- och prelarvalstadierna av kvalster har dock högst tre par ben; det fjärde paret dyker upp när de förvandlas till nymfer. Vissa vuxna kvalster har också färre än fyra par ben. Gallkvalster som Phyllocoptes variabilis (superfamiljen Eriophyioidea) har t.ex. en maskliknande kropp med endast två par ben, och vissa parasitiska kvalster har endast ett eller tre par ben i vuxenstadiet. Vuxna kvalster med endast tre par ben kan kallas “larvformiga”.

Habitat och beteende

Mkvalster upptar ett stort antal olika habitat. De kan vara frilevande eller parasitiska (inre eller yttre) och de lever på eller i sådana platser som växter, djur, svampar, jord, nedbrytning av organiskt material, sötvatten- och havsmiljöer, högt upp i luften och så vidare. Många kvalster är rovdjur på djur, medan andra livnär sig på växter, svampar, detritus, pollen och nektar samt humus (organiskt material i jorden), och vissa är mikrobiella filtermatare (Thomas 2007). Många är parasiterande på ryggradsdjur, ryggradslösa djur och växter och kan sprida sjukdomar.

Några växtskadegörare är de s.k. spindelkvalstren (familjen Tetranychidae), trådfotakvalstren (familjen Tarsonemidae) och gallkvalstren (familjen Eriophyidae). Bland de arter som angriper djur finns medlemmar av den sarkoptiska mangemilten (familjen Sarcoptidae), som gräver sig in under huden. Demodexkvalster (familjen Demodicidae) är parasiter som lever i eller nära hårsäckarna hos däggdjur, inklusive människor. Det kanske mest kända kvalstret är dock husdammkvalstret (familjen Pyroglyphidae).

Skabbmyggor, larvstadiet av skördarkvalster (släktet Trombicula), kan bära på Rickettsia tsutsugamushi (Orientia tsutsugamushi), den bakterie som orsakar busktyfus.

De flesta vattenkvalster är rovdjur och livnär sig på kräftdjur och larver av vattenlevande insekter (EPA). Vissa är starka simmare och använder långa hår på benen för att driva sig fram genom vattnet.

Insekter kan också ha parasiterande kvalster. Exempel är Varroa destructor som fäster sig på honungsbinas kropp och Acarapis woodi (familjen Tarsonemidae) som lever i honungsbinas luftstrupar. Det finns hundratals arter av kvalster som är knutna till andra biarter, och de flesta är dåligt beskrivna och kända. Vissa tros vara parasiter, medan andra är nyttiga symbionter.

Den tropiska arten Archegozetes longisetosus är ett av de starkaste djuren i världen i förhållande till sin massa (100 μg): Den lyfter upp till 1182 gånger sin egen vikt, vilket är mer än fem gånger mer än vad man kan förvänta sig av ett så litet djur (Heethoff och Koerner 2007).

Systematik

Det finns över 45 000 beskrivna arter av kvalster (EPA). Forskare tror att vi bara har hittat fem procent av den totala mångfalden av kvalster.

Mångfalden av Acari är extraordinär och dess fossila historia går tillbaka till Devon-eran. Som ett resultat av detta har acarologer (de personer som studerar kvalster och fästingar) föreslagit en komplex uppsättning taxonomiska rangordningar för att klassificera kvalster. Fylogenin hos Acari är fortfarande omtvistad och flera taxonomiska system har föreslagits för dess klassificering. I de flesta moderna behandlingar betraktas Acari som en underklass av Arachnida och består av två till tre ordningar eller superordningar: Acariformes, Parasitiformes och Opilioacariformes. Den sistnämnda betraktas ofta som en undergrupp inom Parasitiformes. Acari-orderns monofylifiering kan diskuteras och förhållandet mellan de acariska ordningarna och andra spindeldjur är inte alls klart. Vissa arbetare behandlar dessa grupper som superordningar och andra som ordningar.

• Acariformes är den mest diversifierade ordningen/superordningen av kvalster.

Ordning/underordning:

• Trombidiformes – växtparasitära kvalster (spindelkvalster, påfågelkvalster, gallkvalster, rödbent jordkvalster etc.), snuskvalster, chiggers, hårsäckskvalster, sammetskvalster, vattenkvalster etc.
• Sarcoptiformes – oribatid-, endeostigmatan- och astigmatanmider
  • Endeostigmata – basala sarcoptiformasläkten
  • Oribatida – oribatidmider, skalbaggsmittor, pansarmittor (även kryptostigmata)
  • Astigmata – kvalster från lagrade produkter, pälsar, fjädrar, damm och klåda hos människor etc.

• Parasitiformes är den ordning/superordning som innehåller fästingar och en mängd kvalster.

Ordning/underordning:

Mesostigmata – fågelkvalster, phytoseiidkvalster, raubmilben

Ixodida – hårda och mjuka fästingar

Holothyrida – holothyrans

• Opilioacariformes är en liten ordning eller underordning av parasitiska kvalster som ytligt sett liknar skördefåglar (opiliones, därav deras namn).

Föråldrade namn:

• Opilioacarida
• Notostigmata

Gallery

• 

  .

  Flatmide
  Brevipalpus phoenicis

• 

  Plantkvalster som bildar en reproduktiv koloni

• 

  Välvkvalster

• Miljöskyddsmyndigheten (EPA). nd. Kvalster, spindlar, kräftdjur och insekter Critter Catalogue. Hämtad den 13 januari 2008.
• Halliday, B. 2007. Mites, Order Acari Australasian Arachnological Society, ursprungligen publicerad i Australasian Arachnology 77 (april 2007). Hämtad 13 januari 2008.
• Heethoff, M. och L. Koerner. 2007. Liten men kraftfull: Oribatidkvalstret Archegozetes longisetosus Aoki (Acari, Oribatida) producerar oproportionerligt höga krafter. J. Exp. Biol. 210(17): 3036-3042.
• Newton, B. 2007. Kentucky mites and ticks University of Kentucky Entomology. Hämtad den 13 januari 2008.
• Potter, M. F. 2007. Parasitiska kvalster hos människor University of Kentucky Entomology. Hämtad den 13 januari 2008.
• Thomas, R. H. 2002. Mites as models in development and genetics I F. Bernini et al. Arachnid Phylogeny and Evolution: Adaptations in Mites and Ticks. Kluwer Academic Publishers. Hämtad den 13 januari 2008.
• Walter, D. E. och H. C. Proctor. 1999. Mites: Ecology, Evolution and Behaviour. Sydney: University of NSW Press och Wallingford: CABI. ISBN 0868405299.

Alla länkar hämtade 10 november 2014.

• Red velvet mite – Trombidium sp. diagnostic photographs