Abstrakt

De teoretiska modeller som är populära inom hälsodomänen skiljer sig åt i fråga om generaliserbarhet. Vissa utvecklades för att hantera vilket mänskligt socialt beteende som helst och tillämpades sedan på hälsopsykologi, andra utformades särskilt för att hantera hälsorelaterade frågor. Innehållsspecifika teorier, t.ex. modellen för hälsotroende och det perceptuellt-kognitiva tillvägagångssättet, beskriver i detalj faktorer som är relevanta för vår förståelse av hälsorelaterade trosuppfattningar och handlingar. Däremot är det först i samband med empirisk forskning som innehållsfria modeller, såsom social kognitiv teori och teorin om planerat beteende, erhåller den specifika information som krävs för att förstå. Fördelen med dessa modeller är att de kan tillämpas inom alla beteendeområden. Oavsett om de är innehållsspecifika eller innehållsfria har den största nyttan med de modeller som hittills utvecklats varit att organisera och kommunicera kunskap om hälsorelaterade beteenden. Få djupgående insikter har hittills resulterat av deras tillämpning, med det möjliga undantaget att man erkänner att självreglering, och särskilt self-efficacy, spelar en viktig roll i alla aspekter av hälsa, sjukdom och återhämtning.